Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Latour. 1. Maximilian B. von L. - Latour. 2. Theodore Franz B. von L. - Latour d'Auvergne, fransk adelsslägt - Latour d'Auvergne, Théophile Malo Corret de Kerbauffret de - Latour-Maubourg. 1. Charles César de Fay, grefve de L. - Latour-Maubourg. 2. Armande Charles Septime de Fay, grefve de L. - Latour-Maubourg. 3. Marie Victor de Fay - La Trappe, en af skog och klippor innesluten, svårtillgänglig dal i franska depart. Orne - Latreille, Pierre André - La Trémoille l. La Trémouille, fransk urgammal adelsslägt från Poitou - La Trémoille. 1. Georges de L. T. - La Trémoille. 2. Louis (II) de L. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Okt. s. å.) – 2. Theodor Franz B. von L., grefve,
österrikisk militär, den föregåendes son, föddes 1780,
blef 1846 "feldzeugmeister" och d. 29 April 1848
chef för krigsministeriet. I dess byggnad i Wien
blef han vid upprorets utbrott d. 6 Okt. s. å. på
det grymmaste sätt mördad af den inträngande pöbeln.
Latour d’Auvergne [-tour dåvä’rnj], fransk adelsslägt,
känd sedan 1200-talet, erhöll genom giften stora
förläningar och var från 1400-talets slut delad
i tvänne hufvudgrenar. Den äldre, hvilken kom att
omfatta vicomter af Turenne, hertigar af Bouillon,
Albret och Château-Thierry, och som bland sina
medlemmar räknade den ryktbare fältherren Turenne
(se d. o.), utslocknade 1802. Den yngre grenen,
till hvilken hörde seigneurer af Murat och
Quaires, grefvar af Apchier, hertigar af L. d’A.,
lefver ännu. Från en oäkta ättling af den äldre
linien härstammade "Frankrikes förste grenadier",
Théophile Malo Corret de Kerbauffret de L. d’A. (se
följ. art.). – En gammal utgrening af slägten är
sannolikt ätten L. d’A.-Lauraguais, till hvilken
hörde den franske diplomaten hertig Henri Godefroi
Bernard Alphonse de L. d’A.-Lauraguais (f. 1823,
d. 1871), hvilken 1863 blef fransk minister i London
samt Juni 1869–Jan. 1870 och 10 Aug.–4 Sept. 1870
var Frankrikes utrikesminister.
Latour d’Auvergne [-tour dåvä’rnj], Théophile
Malo Corret de Kerbauffret de, "Frankrikes förste
grenadier", föddes 1743 och erhöll 1785 tillåtelse att
upptaga slägten L. d’A:s namn (jfr föreg. art.). Han
vann 1792 hjelterykte såsom befälhafvare öfver den
af grenadierer bestående s. k. "helveteskolonnen",
hvilken merendels utgjorde den östpyreneiska
arméns avantgarde. Senare blef han under en sjöresa
tillfångatagen af engelsmännen, men frigafs efter ett
år. 1799 inträdde han såsom man i ledet i Massénas
här i stället för en ungdomsväns ende qvarlefvande
son, hvilken utskrifvits till krigstjenst. Han
stupade d. 27 Juni 1800 vid Oberhausen, nära Neuburg
i Bajern. L. d’A. betraktades såsom typen för en
äkta soldat och erhöll af Bonaparte ofvannämnda
hederstitel, då han envist undanbad sig befordringar
till högre militära grader. Ända till 1814 stod hans
namn qvar i rullorna och uppropades hvarje dag vid
appellen, hvarvid kompaniets äldste sergeant svarade:
"Död på ärans fält". L. d’A. var äfven en skicklig
språkkännare och skref Recherches sur la langue,
l’origine et les antiquités des Bretons (1792; 2:dra
uppl. 1801).
Latour-Maubourg [-tour måbour]. 1. Charles César de
Fay, grefve de L., f. 1758, d. 1831, var såsom medlem
af konstituerande nationalförsamlingen (1789–91) en af
de förste att uppoffra adelns privilegier och utsågs
att jämte några andra återföra Ludvig XVI till Paris
efter hans misslyckade flyktförsök (1791). Jämte
Lafayette, i hvilkens armé han tjenstgjorde såsom
brigadgeneral, blef L. 1792 häktad af österrikarna
och qvarhölls i fängelse till 1797. Under första
kejsaredömet var L. senator, under restaurationen
utnämndes han (1819) till pär. – 2. Armande Charles
Septime de Fay, grefve de L., f. 1801, d. 1845, den
föregåendes son, utmärkte sig för stor diplomatisk
skicklighet såsom sändebud i Bruxelles, Madrid och
Rom samt erhöll 1841 pärsvärdighet. – 3. Marie
Victor de Fay, markis, fransk general, broder
till L. 1, f. 1768. d. 1850, var adjutant hos
general Kléber i Egypten (1798–1800). Genom sin
vid fälttågen mot Österrike, Ryssland och Preussen
1805, 1806 och 1807 ådagalagda tapperhet steg han
till divisionsgeneral och deltog under åren
1808–11 i kriget i Spanien. Under 1812 års fälttåg i
Ryssland förde han 4:de kavallerikåren och deltog
med utmärkelse i slaget vid Borodino. Äfven under
1813 års fälttåg visade han sig vara en af Napoleons
mest begåfvade kavallerianförare. Han sårades vid
Leipzig. Efter restaurationen (1815) blef L. medlem
af pärskammaren, markis, 1819 krigsminister och 1822
guvernör öfver Invalidhotellet. Efter julirevolutionen
(1830) lemnade han Frankrike och delade landsflykten
med bourbonerna.
La Trappe [trapp], en af skog och klippor innesluten,
svårtillgänglig dal i franska depart. Orne, vid ån
Iton, bekant såsom den ort, der trappist-orden (se
d. o.) stiftades.
Latreille [-trä’j], Pierre André, fransk zoolog,
f. 1762, d. 1833, blef 1786 prest, utstod under
revolutionen åtskilliga vedervärdigheter, förordnades
1798 till intendent vid den entomologiska afdelningen
af "Muséum d’histoire naturelle" (Jardin des plantes)
och blef 1829 professor vid nämnda museum. Bland
hans arbeten, hvilka hafva haft stor betydelse för
djurrikets klassifikation, märkas Histoire naturelle
des crustacés et des insectes (14 bd, 1802–05),
Genera crustaceorum et insectorum (4 bd, 1806–09)
samt afdelningen "Crustacés, arachnides, insectes"
i Cuviers "Règne animal".
La Trémoille l. La Trémouille [-mouj], fransk
urgammal adelsslägt från Poitou, till hvilken hörde
prinsarna af Talmont, hertigarna af Noirmoutiers,
vicomterna af Thouars etc. – 1. Georges de L. T., blef
på grund af konnetabelns af Richemont rekommendation
gunstling hos franske konungen Karl VII, hvarefter
han störtade sin förespråkare och utöfvade ett högst
menligt inflytande på konungen, bl. a. genom att af
afundsjuka draga honom undan jungfruns af Orléans
inflytande. 1433 störtades L. T. i sin ordning af
konnetabeln af Richemont. Han dog 1446. – 2. Louis
(II) de L. T., vicomte af Thouars, prins af Talmont,
den föregåendes sonson, f. 1460, eröfrade 1500
hertigdömet Milano åt Ludvig XII, men misslyckades
i ett liknande försök mot Neapel. Han blef 1513
fullständigt slagen af schweizarna vid Novara, men
tog 1515 en vigtig andel i segern vid Marignano. Han
stupade i slaget vid Pavia 1525. – Genom gifte
mellan François de L. T. (f. 1501, d. 1541) och
Anne de Laval, dotter till Charlotta af Aragonien,
prinsessa af Tarent, förvärfvade slägten L. T. anspråk
på Neapels tron, hvilka den förgäfves sökte göra
gällande på kongresserna i Münster, Nijmegen och
Rijswijk. Hertigarna af L. T. bära dock af nämnda
anledning titeln "prinsar af Tarent".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
