Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lausanne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lausanne [låsa’n], hufvudstad i schweiziska kantonen
Vaud, ligger 2 km. n. om Genèvesjön på sluttningen
af Mont Jorat på tre kullar och i dalarna mellan
dessa. Gatorna äro i allmänhet trånga och branta,
men genom sitt höga läge skänker staden en tjusande
utsigt öfver sjön och den omgifvande trakten. En
storartad, 25 m. hög viadukt (Grand pont) förenar
sedan 1844 de genom en dalgång (ån Flon) skilda
qvarteren S:t François och S:t Laurent, och
genom en utfyllning har L:s största öppna plats,
Riponne, bildats, der den stora spanmålshallen
och Musée Arlaud ligga. De förnämsta byggnaderna
äro katedralen (i gotisk stil, uppförd 1235–75)
och det gamla slottet (från 1400-talet), fordom
säte för biskoparna af L., derefter för de
bernske landfogdarna, nu regeringsbyggnad. Staden
hade 1880 30,179 innev., deraf omkr. 3,900 voro
katoliker. Omkr. 78 proc. tala franska. Sedan 1806 har
den i st. f. det 1537 grundade gymnasiet en akademisk
läroanstalt för teologi, rättsvetenskap, filosofi,
naturvetenskaper och teknologi; vidare finnas der en
slöjdskola, ett kantonsbibliotek (omkr. 80,000 bd),
ett naturhistoriskt museum och ett konstmuseum (Musée
Arlaud). Bland föreningar må nämnas "Société d’utilité
publique", ett naturforskaresällskap, ett historiskt
och ett läkaresällskap. Sedan 1875 är L. säte för
den schweiziska förbundsdomstolen. Stadens vackra
läge och den fina umgängestonen ditlocka från alla
trakter af Europa en mängd främlingar, och hundratals
unga personer af båda könen från jordens alla land
erhålla uppfostran och undervisning i dess många
pensioner. L. är centralstation på den schweiziska
gördelbanan vid Genève-sjön och utgångspunkt för
de till östra Schweiz ledande jernvägarna öfver
Neufchâtel och Freiburg samt är förenadt med Echallens
medelst en smalspårig och med hamnen Ouchy medelst
en pnevmatisk jernväg. – Sedan den gamla, vid sjön
belägna romerska riddarekolonien Lausonium förstörts,
och biskopen af Aventicum omkr. 593 valt stället
till biskopssäte, erhöll staden sin nuvarande
plats. L. bestod ursprungligen af flere skilda
kommuner, hvilka i 14:de årh. förenades till en, med
biskopen såsom gemensamt öfverhufvud. 1536 beröfvade
bernarna biskopen hans verldsliga makt, sekulariserade
kyrkogodsen och insatte landfogdar i L. 1798 blef
L. hufvudstad i den nybildade kantonen Vaud.
Lausitz (Lat. Lusatia), landskap i mellersta
Tyskland, mellan Oder och Elbe, bildade fordom
markgrefskapen Oberlausitz och Niederlausitz, af
hvilka det förra beboddes af milzener, det senare af
lusitser, båda slaviska stammar. Lusitserna, hvilka
gifvit namn åt landskapet, underkufvades omkr. 940 af
markgrefven Gero i Ostmark, milzenerna mot slutet
af 900-talet af markgrefvarna i Meissen. Bägge
landen kommo sedan till Böhmen och afträddes i den
d. 30 Maj 1635 i Prag afslutade separatfreden till
Sachsen såsom böhmiskt län. Vid Sachsens delning
1815 tillföllo hela Niederlausitz (6,841 qvkm.,
med 415 t. innev.) och större, nordöstra, delen
(3,400 qvkm.. med 253 t.
innev.) af Oberiausitz Preussen, som
redan 1462–1807 hade egt kretsen Kottbus i
Niederlausitz. Det sachsiska Oberlausitz (2,300
qvkm., med 300 t. innev.) bildar större delen af
kreishauptmannschaft Bautzen.
Lausitz-bergen, i vidsträckt bemärkelse hela
berglandet ö. om Elbe, mellan Meissen och Görlitz i
n. samt floden Iser i s.; i mera inskränkt mening den
s. om Zittau på böhmiska gränsen gående bergskedjan,
med de högsta topparna Jeschken, 1,013 m., s. v. om
Reichenberg, och Lausche, 795 m.
Lauter, namn på flere mindre vattendrag
i Tyskland. Det största är en biflod från v. till
Rhen i bajerska Pfalz, hvilken upprinner på Hardt,
utmynnar i Rhen nedanför Lauterburg och har en
längd af 82 km. Mellan Lauterburg och Weissenburg
sträckte sig förr på flodens södra branta strand på
en längd af 18 km. en osammanhängande rad af grafvar,
vallar och skansar (die Lauterburger linien, Fr. les
lignes de la Lutter), hvilka tjenade till basis för
åtskilliga krigsoperationer.
Lauterbrunnen. Se Lütschine.
Lauterhorn. Se Bernalperna.
Lauth, Franz Joseph, tysk filolog och egyptolog,
f. 1822, verkar såsom professor vid Münchens
universitet och konservator för de egyptiska
samlingarna derstädes. Bland hans arbeten må nämnas
Das vollständige universalalphabet (1855), Das
germanische runen-fudark (1857), Manetho und der
turiner königspapyrus (1865), Aegyptische chronologie
(1877), Troja’s epoche (s. å.), Aus Aegyptens vorzeit
(5 hftn, 1879–80). Jfr Egypten, sp. 227.
Lautrec [låtre’ck], Odet de Foix de, vicomte, fransk
krigare, marskalk af Frankrike, f. omkr. 1485, deltog
med utmärkelse i Ludvig XII:s och Frans I:s krig uti
Italien, der han 1516 erhöll öfverbefälet. Efter att
hafva fört 1521 års fälttåg med ringa framgång blef han
1522 i grund slagen vid Bicocca. Genom slägtingars
inflytande vid hofvet fick L. ett befäl i södra
Frankrike och blef af spaniorerna innesluten
i Bayonne, hvilken inneslutning han dock häfde.
Han kämpade derefter vid Pavia (1525) och fick
1527 å nyo öfverbefälet uti Italien. Efter att
hafva tagit Alessandria och Pavia tågade han till
Neapel och inneslöt staden, men bortrycktes, under det
inneslutningen pågick, af en farsot d. 16 Aug. 1528.
C. O. N.
Lauw, Frans, sjöhjelte, föddes i Sverige d. 19
Okt. 1637, men tillhörde en från England härstammande
slägt. Han blef 1679 major vid amiralitetet. Den
20 Juli s. å., då han med några skepp befann sig
vid Kalmar, öfverfölls han af en dansk flotta under
Juel, men försvarade sig ombord å skeppet "Nyckeln"
med lysande tapperhet och räddades af danskarna,
då skeppet af okänd anledning sprang i luften. Han
utnämndes s. å. till schoutbynacht, adlades 1680, med
bibehållande af sitt namn, var 1681–85 ekipagemästare
i Karlskrona och dog derstädes d. 19 Okt. 1686.
Lauwer-Zee [se], vik af Nordsjön, mellan de
nederländska provinserna Groningen och Friesland. I
densamma utmynna åarna Reitdiep, Lauwers och Ee.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
