Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lausanne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lauzanne (låsa’n; L. de Vaux-Roussel), Augustin
Théodore de, fransk vådevillförfattare, f. 1805,
d. 1877, debuterade med Harnali, ou la contrainte par
cor, en på vers utförd parodi på V. Hugos "Hernani",
och skref sedan, i oskiljaktigt medarbetareskap med
F. A. Duvert (se d. o.), ett 100-tal vådeviller,
bl. a. M. Chapolard (1831; "Herr Chapolard", 1841),
M. et m:me Galochard (1836; "Skomakaren och hans
fru", 1847), Riche d’amour (1846; "Fattig på mynt,
men rik på kärlek", 1848). Såsom kännetecknande för
tidssmaken på 1830–50-talen hafva L:s pjeser under
senare åren utgifvits i en samlad upplaga.
Lauzun [låsö’ng], Antoine Nompar de Gaumont, hertig
af L., fransk hofman, född i Gascogne 1633, vann
i hög grad Ludvig XIV:s ynnest, befordrades derför
raskt och fick 1669 t. o. m. konungens löfte på
generalfälttygmästaresysslan. Då denna gafs åt en
annan, bröt L. i vredesmod sönder sin värja inför
konungens ögon och svor att ej mera tjena under
honom. Detta beteende förde honom för några dagar
på Bastiljen, men kort derefter utnämndes han till
kapten för konungens garde. 1670 erhöll han Ludvig
XIV:s samtycke att äkta dennes kusin, Anna Maria,
hertiginna af Montpensier, den rikaste arftagerskan
i Europa. Men prinsarna lade sig mot äktenskapet,
och partiet bröts. Till tröst blef L. marskalk af
Frankrike och fick befälet öfver den armé, som 1671
följde Ludvig till Flandern. L. hade emellertid
ådragit sig Louvois’ och madame de Montespans
fiendskap, och genom deras intriger blef han i slutet
af sistnämnda år arresterad, satt fem år på fästningen
Pignerol och var för ytterligare fyra förvisad till
Angers. Genom hertiginnans af Montpensier inflytande
fick han sedermera återvända till Paris. Vid engelska
revolutionens utbrott 1688 befann L. sig i London och
utförde då det farliga uppdraget att föra Jakob II:s
gemål och son undan till Frankrike. 1689 förde han en
hjelpkår af 6,000 man till Irland för att understödja
den jakobitiska saken och höll i drabbningen vid Boyne
1690 med de franska trupperna engelska härens högra
flygel i schack samt betäckte den irländska härens
flykt. 1692 erhöll L. hertiglig värdighet. Död 1723. –
L. ansågs såsom en sådan typ för en belefvad man, att
hans namn i franska språket gått öfver att beteckna
en sådan. A. B. B.
Law [utt. numera la eller lå; det äldre franska
uttalet lass är nu obrukligt], John, skotsk finansman,
född i Edinburgh 1671, kom 23 år gammal till London,
men måste för en duell fly till kontinenten. I
Holland studerade han detta lands kredit- och
handelsförhållanden och kom derunder till den
öfvertygelsen att kreditens utsträckning och räntans
nedsättande voro de nödvändigaste drifkrafterna för
ett lands ekonomiska utveckling. Omkr. 1700 återvände
han till Skotland, der han föreslog parlamentet att
inrätta en sedelbank, hvars säkerhet skulle bestå i
jordegendomar. Förslaget förkastades, och L. begaf sig
å nyo ut på resor och samlade en stor förmögenhet på
spel. 1708 slog han sig ned i Paris, der han öppnade
en spelbank och sökte – liksom förr i andra land – att
vinna anhängare till sina finansiella läror. Han
vann också en, hertigen af Orléans, men blef snart
utvisad från Frankrike. Knappt hade emellertid
Ludvig XIV aflidit (1715) och hertigen af Orléans
blifvit förmyndare för den späde Ludvig XV, förrän
L. återvände. Väl mottagen af hertigen-regenten,
föreslog han denne att anlägga en kunglig bank med
sedelutgifningsrätt. Genom att låta sedlar träda i
stället för klingande mynt skulle man, enligt L:s
åsigt, kunna mångfaldiga landets rörelsekapital
och sålunda äfven höja dess välstånd; statens
skulder skulle utplånas och industrien nå en förr
okänd blomstring. Som likväl de fleste ministrarna
voro emot saken, måste planen inskränkas derhän att
L. fick privilegium att anlägga en privat bank (d. 2
och 20 Maj 1716). Privilegiet skulle gälla i 20 år;
grundfonden blef 6 mill. livres, delad i 1,200 aktier
å 5,000 livres. Banken skulle få diskontera, mottaga
depositioner och sälja in- och utländska vexlar. Den
började sin verksamhet i Juni 1716, då endast 375,000
livres voro inbetalda. L. förstod att vinna förtroende
åt sin skapelse. Han sänkte utlåningsräntan från 2,5
proc. i månaden, som förut varit den vanliga, till
4 à 5 proc. för år; han gaf understöd åt handel och
industri samt inlöste bankens förbindelser i till vigt
och halt oföränderliga "ecus de banque". Allmänhetens
tillit gjorde inom kort banken till medelpunkten
i den franska penningverlden. Regeringen bidrog
kraftigt dertill. I April 1717 förordnades,
att bankens vexlar skulle mottagas i statens
kassor, och d. 4 Dec. 1718 upphöjdes den till
kunglig bank. – Utom denna bank inrättade L. 1717
ett stort handelskompani, Mississippikompaniet
(Compagnie d’occident), i hvilket nationens nästan
hela handelsrörelse på främmande verldsdelar
koncentrerades, och hvilket inköpte stora områden
i Louisiana, som skulle uppodlas. Utomordentliga
fördelar utlofvades af detta företag. Stora och små
kapitalister skyndade att insätta sina penningar
i kompaniet. Aktierna gällde 500 livres, och man
utsläppte för 25 mill. sådana. Kompaniet fick eller
köpte sig snart äfven uteslutande handelsrätt på
Senegal, Ostindien och Kina, hvarefter det fick namnet
Compagnie des Indes. Detta stora handelssällskaps
affärer sattes i förbindelse med bankens. Dennas hela
grundfond nedlades i kompaniets aktier. Regeringen
gaf det en kraftig hjelp icke blott genom de exklusiva
privilegierna, utan äfven genom att sända de personer
till Bastiljen, hvilka vågade uttala tvifvel rörande
affärens fördelaktighet. Som L. i det längsta
sökte att noggrant fullgöra sina förbindelser,
uppstod snart en sådan rusning efter aktier, att
dessas värde t. o. m. 40-dubblades. L. hade äfven
lofvat att utplåna statsskulden. Detta löfte sökte han
infria genom att förordna, att 3/4 af aktierna skulle
betalas i sedlar och blott 1/4 i silfver. Som nu alla
ville blifva aktieegare, måste alla skaffa sig sedlar,
hvilkas värde således växte betydligt. Af banken fick
staten låna 1,600 mill. i sedlar på mycket billiga
vilkor och lyckades med dem inlösa och omsätta en
stor del af sina skulder. I Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
