Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legoaftal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i erläggande af ett årligt, vanligen i penningar
utgående arrendebelopp. För öfrigt berodde
rättsförhållandet på aftalets särskilda bestämmelser
(jfr Jord. B. 16, 6, sist. mom.). Särskildt ansågs
arrendatorn – och detta gällde jämväl hallnebrukaren
– fri från skyldigheten att vidtaga nybyggnad och
nyodling å gården. Efter hand har den juridiska
praxis blifvit helt och hållet främmande för det
gamla landbokontraktet. All jordlega mot viss afgift
betraktas numera såsom arrende. Visserligen tillämpas
i brist på annan öfverenskommelse dera fortfarande de
med afseende å landbokontraktet stadgade föreskrifter
om gårdens brukande, nämligen förbuden att sälja
skog, att verkställa torf- och ljungbränning samt
att bortföra näfver, gärdsel, torf, ved, timmer,
gödsel och foder. Men de bestämmelser, hvilka afsågo
att bekläda jordegaren med en särskild öfverordnad
myndighet, blifva, till den del de icke uttryckligen
afskaffats, i allt fall ej tillämpade. Och då
ej annat aftalats, anses legotagaren ej vara
skyldig att förbättra gården, utan endast att
hålla den i lika godt stånd, som han mottagit
den. Lagens fortfarande qvarstående bestämmelser om
förbättringsskyldighet – bestämmelser, hvilka före 1789
äfven gällde för sjelfegande, i förhållande till
kronan såsom landbönder betraktade skattebönder –
tillämpas numera allenast i fråga om åbor å kronojord
och besittningshafvare af vissa andra allmänna
hemman. – Bortsedt från hvad här ofvan anförts, må
af nu gällande rättsregler för lega af fast egendom
följande märkas. Legoaftal gäller ej utöfver viss
tid, nämligen i stad 10 år och på landet 50 år (jfr
Giftostämma); dock att aftalet på landet äfven kan
ingås på legotagarens lifstid (lifstidsstädja). I
fall af bristande öfverenskommelse äro stadgade vissa
dagar för legotidens början och slut (fardagar) samt
legoafgiftens betalande (afradsdag vid jordlega). Då
aftalet är ingånget på obestämd tid, måste kontrahent,
som önskar rättsförhållandets upplösning, viss
tid före fardag verkställa uppsägning, och aftal,
som knutits på viss tid, förlänges på obestämd tid,
i händelse afflyttning ej eger rum vid legotidens
slut och anmärkning deröfver ej inom viss tid derefter
göres från legogifvarens sida. Legogifvare har jämväl
en retentions- och förmånsrätt, nämligen jordegaren i
alla slags lösören för husröta samt lega af kreatur,
redskap och annat, som han lemnat till egendomens
brukande, samt husegaren i hyresgästens i den förhyrda
lägenheten inbragta gods för sista årets huslega
samt tre månaders kost. Deremot är det enligt regel
under vissa vilkor legotagare medgifvet att i sin
ordning utlega. För jordlega gäller särskildt, att
legotagaren skall utgöra å jorden hvilande onera,
hvaremot han jämte sin rätt att taga den deraf
fallande afkastningen i kommunala ärenden åtnjuter
rösträtt för jorden. Vid lifstidsstädja och lega af
hus i stad gifver legotagarens underlåtenhet att i
rätt tid betala legoafgiften legogifvaren rätt att
häfva kontraktet. Och kan vid lega af hus i stad
legotagare åter åberopa sig å laga förfall för att
träda från aftalet. – Aftal finnas, som på
samma gång de onekligen innebära saklega, d. v. s. en
onerös upplåtelse af nyttjanderätt, i sig innesluta
element af andra kontrakt. I synnerhet är detta
fallet i fråga om fast egendom. Vid upplåtelse
af torp mot vissa dagsverken närmar sig aftalet
sålunda tjenstelega; och då nyttjanderätten till
torpet utgör en del af torparens godtgörelse för
hans förbindelse att träda i jordegarens tjenst
(stattorpare), öfvergår aftalet till att blifva ett
legohjons-aftal. Vid skogsafverkningskontraktet, som
i hufvudsak visserligen är ett nyttjanderättsaftal,
komma åter köpets regler i viss mån till
användning. Då fast egendom, såsom fortfarande kan
ske, lemnas fordringsegare till säkerhet i dennes
besittning, samverka åter grundsatser, hemtade
från pantaftalet och nyttjanderättsaftalet. Och
härvid må särskildt framhållas, att sedan den nyare
lagstiftningen alltmera afklädt detta rättsförhållande
förmåga att bereda säkerhet för fordringsanspråk, den
juridiska praxis i allt väsentligt kommit att behandla
aftalet såsom ett verkligt nyttjanderättsaftal. Dera
tillämpas utan vidare de för jord- och huslega
stadgade rättsnormer (jfr Försträckning, Köp och
Pant).
Hvad angår lega af tjensteprestationer,
skiljer man, i öfverensstämmelse med den romerska
rätten, mellan arbetsbeting och tjenstelega. Vid
arbetsbetinget går aftalet ut på att viss eller vissa
såsom material lemnade saker genom förarbetning skola
försättas i ett visst öfverenskommet skick. Då de
betingade tjensteprestationerna ej blifvit på detta
särskilda sätt bestämda, föreligger alltså tjenstelega
(jfr Hyresaftal). Dervid måste dock iakttagas dels
att den i germansk och modern rätt förekommande
afarten af tjenstelega, som kallas legohjonsaftal,
utbildat sig till ett särskildt kontrakt (se
Legohjon), dels ock att man nu, såsom förut i den
romerska rätten, under legoaftalen alldeles icke
för sådana aftal som inlagsaftalet samt ombuds- och
fullmäktigskap. Deremot torde det eljest numera
ej vara skäl att, såsom i den romerska rätten
skedde, från legoaftalen afsöndra alla de aftal,
som röra mera intelligenta tjensteprestationer. Ett
arbetsbeting föreligger således vid aftal ej mindre
om lagande af en möbel eller byggande af ett hus
än om en menniskas återställande till helsan eller
uppfostrande. Och karakter af tjenstelega förlorar
ett aftal ej derför att tjensteprestationerna, i
stället för att bestå i vanliga dagsverken, lemnas af
en advokat under utöfvandet af hans yrke. Ja, noga
pröfvadt, är en ämbetsmans anställande i statens
eller kommunens tjenst ej annat än en särskild
form af tjenstelegan. – Från tjenstelegan skiljer
sig arbetsbetinget hufvudsakligen derigenom att
ersättningen för tjensteprestationerna blifvit satt i
beroende af att med dem ett visst resultat uppnås. Men
härjämte beräknas vid tjenstelega, i motsats till
hvad som sker vid arbetsbetinget, ersättningen för
prestationerna efter tidslängden, hvarförutom arbetets
ledning förblifver hos arbetsgifvaren. Mellanformer
finnas dock naturligen. Men på nämnda omständigheter
beror det dock ytterst, om aftalet skall anses såsom
arbetsbeting eller tjenstelega. – I Sveriges lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
