Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lenz' induktionslag l. Lenzska lagen - Leo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magnets läge förändrats på hvad sätt som hälst i
förhållande till en sluten ledare i dess granskap, så
induceras i denna en ström af motsatt riktning mot den
ström, som skulle sträfva att flytta den inducerande
tråden eller magneten i samma led, i hvilken de
blifvit förflyttade." För den särskilda händelse
att den inducerande tråden och induktionstråden äro
parallella och förflyttningen sker vinkelrätt mot
deras riktning, kan lagen uttryckas sålunda: "Vid
trådarnas närmande uppkommer en induktionsström i
motsatt led mot hufvudströmmen, vid deras aflägsnande
från hvarandra en induktionsström i samma led som
denna." R. R.
Leo, Lejonet, astron., en af stjernbilderna i
djurkretsen (se d. o.), är belägen emellan Kräftan
och Jungfrun samt innesluter bl. a. stjernor Regulus
l. Cor leonis ("lejonhjertat") af 1:sta till 2:dra
storleken. I det af djurkretsens s. k. "tecken",
som nämnes Lejonet, inträder solen omkr. d. 22
Juli. Emellan stjernbilderna Lejonet och Stora
björnen är en liten stjernbild. kallad Leo minor
(Mindre lejonet), som innehåller endast små
stjernor. E. J.
Leo, östromerska (bysantinska) kejsare. 1. Leo
I den store, Traciern, f. omkr. 400, d. 474,
upphöjdes genom gardets befälhafvare, goten Aspar,
på tronen 457. Han ådagalade stor duglighet,
stillade de politisk-religiösa oroligheterna i
Egypten och nedgjorde 468 hunnerna, som angripit
Dacien. Deremot misslyckades en af honom 468 afsänd
flottexpedition mot vandalerna i Afrika. 471 lät
L. aflifva Aspar. Under föregifvande att hämnas
honom angrepo goterna Tracien och härjade landet
nästan till murarna af Konstantinopel. – 2. Leo II,
den föregåendes sonson och efterträdare, dog 474 efter
några månaders regering. – 3. Leo III, Isauriern, från
landskapet Isaurien i Mindre Asien, f. omkr. 680,
d. 741, erhöll 713 befälet öfver östra armén och
tvang 717 usurpatorn Theodosius III att afsäga sig
regeringen, hvarefter han sjelf besteg tronen. I
tvänne år, 718–720, belägrade araberna Konstantinopel
till lands och sjös. L. stärkte sin myndighet genom
förbättringar i förvaltningen, rättskipningen och
statshushållningen samt genom skapandet af en ny,
krigsduglig armé. Hans uppträdande mot bilddyrkarna
726 föranledde en brytning med den romerske påfven
och Exarkatets förlust. Under L:s sista regeringsår
härjade araberna de österländska provinserna, ehuru
han tillfogade dem ett stort nederlag vid Akroïnon,
i Frygien, 739. – 4. Leo IV, den föregåendes sonson,
kejsare 775–780, förde en mild regering. – 5. Leo
V, Armeniern, tjenade en tid såsom general under
Nikeforos I. 811 blef han landsförvist för förrädiska
stämplingar, men återkallades ej långt derefter
och utnämndes af kejsar Mikael V till östra arméns
befälhafvare. Han öfvergaf dock denne under ett
fälttåg mot bulgarerna, hvilket derigenom slutade
med ett nederlag, och afsatte honom, 813. L. var
en kraftig regent och segerrik mot bulgarerna, men
föll 820 för en sammansvärjning, framkallad af hans
stränghet mot bildstormarna. – 6. Leo
VI, den vise, var son af kejsar Basilius I. Sitt
binamn, "den vise", erhöll han dels i anledning af
den lärda uppfostran han under ledning af patriarken
Fotios åtnjutit, dels emedan han författat några
teologiska och filosofiska arbeten. Han tillträdde
styrelsen 886. En af hans första regeringsåtgärder
var att afsätta Fotios. L. var en svag och obetydlig
regent, hvars regeringstid upptogs af krig med
bulgarer och med araber, hvilkas korsarflotta 904
plundrade Thessalonika. Död 911. A. B. B.
Leo. Tretton påfvar hafva burit detta namn.
1. Leo I, den store, född enl. somliga i Rom,
enl. andra i Toscana, efterträdde 440 Sixtus III såsom
biskop i Rom. Han kan anses såsom den förste af alla
påfvar, emedan han icke blott dogmatiskt grundlade
de romerske biskoparnas supremati öfver alla andra
biskopar, utan äfven lyckades praktiskt göra denna
lära gällande, åtminstone för vesterlandet. I en
ytterst stormig tid uppehöll L. kyrkans ordning och
enhet, med framgång bekämpande kätterier, särskildt
nestorianernas, dervid understödd af en ovanlig
vältalighet. Huru utomordentlig denna var visade
sig bl. a. då Attila 451 genom henne kunde förmås
att öfvergifva sitt tillämnade tåg mot Rom. Då 455
Geiserik i spetsen för vandalerna intog och plundrade
staden, lyckades det L. att åtminstone så mycket
inverka på den vilde krigaren, att han förskonade Rom
från mord och brand och de tre förnämsta kyrkorna från
plundring. L. dog 461 och äras inom katolska kyrkan
såsom helgon. Hans åminnelsedag är d. 11 April. L:s
skrifter (predikningar, bref m. m.) utgåfvos 1755–57,
i 3 bd. – 2. Leo II, 682–683, född på Sicilien, var
berömd för lärdom och vältalighet och förbättrade
den gregorianska kyrkosången. – 3. Leo III, 795–816,
var infödd romare. Undan sina fiender i Rom måste
han fly till Karl den store, hvilken tog honom
i sitt beskydd och till gengäld blef (800) krönt
till romersk kejsare. Jfr Karl, sp. 333. – 4. Leo
IV, en infödd romare, 847–855, valdes till påfve
till en del på grund af sitt anseende för äfven
krigisk duglighet, emedan Rom då var hårdt ansatt
af sarasenerna. Efter desses fördrifvande återställde
L. den af dem förstörda S:t Peterskyrkan och omgaf med
fästningsverk Vatikanen och dess omgifning, hvilken
stadsdel efter honom fått namnet Città Leonina. –
5. Leo V, född i Ardea, valdes till påfve 903, men
regerade endast 40 dagar. Han fördrefs af presbytern
Kristofer och slutade s. å. sitt lif i fängelse. –
6. Leo VI, regerade 928–Febr. 929 och 7. Leo VII
936–939. Bägge lefde under Theodoras och Marozias
stormiga tider. – 8. Leo VIII blef 963 uppsatt på
påfvestolen, i stället för den lastfulle Johannes
XII, genom kejsar Otto I, hvilken med vapenmakt också
fick upprätthålla hans välde. L. dog 965. De honom
tillskrifna bullor, enligt hvilka kejsaren erhöll rätt
att tillsätta påfvar och förläna biskoparna investitur
samt Pipins och Karl den stores skänker återgåfvos,
äro understuckna. – 9. Leo IX, den helige,
f. i Elsass 1002, hette egentligen Bruno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
