Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kongregationer upplöstes. Huru främmande L. är för
den moderna tidens ande röjer sig deri att han lägger
sina trogna på hjertat att taga Thomas’ af Aqvino
förlegade filosofi såsom enda rätta utgångspunkt för
all världsåskådning (encyklikan af d. 5 Aug. 1879)
och i hans utfall mot protestantismen, hvilken han
brännmärker såsom kommunismens och nihilismens källa
(encyklikan af d. 29 Juni 1881). – L:s broder
Giuseppe Pecci (f. 1807, f. d. bibliotekarie vid
Vatikanen) utnämndes 1879 till kardinaldiakon.
Leo, Leonardo, italiensk tonsättare, f. i Neapel 1694
(1701 ?), lärjunge af A. Scarlatti och Pitoni, blef
1717 kapellmästare vid Santa Maria della Solitaria i
sin födelsestad. En lärareställning vid Conservatorio
della Pietà utbytte han senare mot en dylik vid
San Onofrio. Död 1746. L. anses som en af de mest
framstående representanterna för den neapolitanska
skolan, en af Scarlattis förnämste efterföljare och
sjelf utmärkt lärare åt sina efterträdare Jomelli
och Piccinni. Hans dramatiska kompositioner stiga
till 42 nummer. Hans första opera, Sofonisbe, skrefs
för Neapel 1719, den sista, Achille in Sciro,
för Turin 1743. Dessutom skref han flere oratorier,
mässor, motetter, hymner och andra kyrkosaker
(bland dem ett berömdt åttastämmigt Miserere),
cellokonserter, klaver-toccator, orgelfugor m. m.,
det mesta bevaradt i manuskript i Neapel, Rom,
Paris och Berlin, ett och annat utgifvet i nyare
samlingar af Rochlitz, Commer, Choron, Gevaert m. fl.
A. L.
Leo, Heinrich, tysk historieskrifvare, född i
Rudolstadt 1799, var 1825–27 e. o. professor i
historia i Berlin samt blef 1828 e. o. och 1830
ordinarie professor i samma ämne vid universitetet i
Halle. 1863 blef han lifstidsledamot af preussiska
landtdagens första kammare ("herrenhaus"). Död
1878. Såsom ung student var L. en ifrig deltagare i
"burschen-schaften", men bröt snart all förbindelse
med dem. Sina konservativa politiska och kyrkliga
åsigter framlade han först i Handbuch der geschichte
des mittelalters (1830). Mindre framträdde de i
Geschichte der italienischen staaten (5 bd, 1829–30)
och Zwölf bücher niederländischen geschichten (2
bd, 1832–35), bägge införda i det heeren-ukertska
samlingsverket. Men ur skarpt utpräglad kyrkligt
ortodox och politiskt konservativ synpunkt skref han
Lehrbuch der universalgeschichte (6 bd, 1835–44;
3:dje uppl. 1849–53) och Leitfaden für den unterricht
in der universalgeschichte (4 bd, 1838–1840). Äfven
på ett mera direkt sätt, i ströskrifter, i pressen
och från landtdagsbänken, gaf L. sig i fejd med
liberalismen. 1854–66 utgåfvos hans Vorlesungen
über die geschichte des deutschen volks und
reichs (5 bd). Förtjenstfulla äro L:s forskningar
inom det forngermanska och keltiska språkområdet:
Altsächsische und angelsächsische sprachproben,
(1838), Beowulf (1839) och Angelsächsisches glossar
(1872–77) m. fl. arbeten. Efter hans död utgafs Aus
meiner jugendzeit (1880).
Leo Africanus, egentligen Hasan Ibn Muhammed
el-Wassan, morisk geograf, född i Cordova, bereste
efter denna stads intagande af spaniorerna 1492
Afrika och Asien under flere år, tillfångatogs af
sjöröfvare och skänktes åt påfven Leo X, hvilken
gjorde honom till kristen och vid dopet gaf honom sitt
namn. Efter en längre tids vistelse i Rom och Bologna
öfvergick han åter till islam. Han dog omkr. 1526. L:s
hufvudverk, en beskrifning öfver Afrika, trycktes
efter hans egen handskrift i Ramusios "Raccolta"
(bd I, 1588) och var ända till nyare tid en af de
förnämsta källorna för vår kännedom om Sudanlanden.
H. A.
Leoben [leåben], stad i österrikiska
hertigdömet Steiermark, vid Mur och österrikiska
sydbanan. 5,491 innev. (1880). Bergsakademi,
bergs- och hytteskola. Ett marmormonument erinrar
om den derst. d. 18 April 1797 mellan Österrike
och franska republiken afslutna preliminärfreden,
som ledde till freden i Campo Formio. Genom sina
vidsträckta stenkolslager och betydande jernverk
utgör L. medelpunkten i den öfversteiriska
bergverksindustrien.
Leobschütz (leåb-; Tsjech. Hlubczyce), stad i
preussiska regeringsområdet Oppeln (Schlesien), vid
Oders biflod Zinna och jernvägen mellan Neisse och
Ratibor. 12,015 innev. (1880), L. fanns redan i 10:de
årh. och var 1524–1623 hufvudstad i brandenburgska
furstendömet Jägerndorf.
Leochares, grekisk bildhuggare af den yngre attiska
skolan, var verksam fram emot 328 f. Kr. Tillsammans
med en konstnär Sthennis från Olynthos utförde han
porträttbilder af en atheniensisk borgarefamilj och
med Lysippos en bronsgrupp af konung Alexander på
jagt, hvarjämte han framställde samme konung och
hans familj i präktiga kryselefantinbilder (af guld
och elfenben), uppställda i Olympia. Den berömda
bronsbild af Ganymedes bortförd af Zevs’ örn, af
hvilken en efterbildning i marmor finnes i Vatikanen,
var jämväl ett verk af L.
Leo Diaconus, bysantinsk häfdatecknare, lefde under
kejsar Basilius II:s regering (976–1025) och var honom
följaktig på hans bulgariska fälttåg. Han skref en
bysantinska rikets historia i 10 böcker, omfattande
tiden 959–975 (efter den enda i behåll varande
handskriften utgifven af K. B. Hase i Paris 1819).
Leominster [le’mstör], stad i engelska grefskapet
Hereford, vid Lug, en biflod till Wye. 6,042
innev. (1881). Tillverkning af kläde, handskar och
hattar samt landtbruksredskap.
Leon. 1. Landskap i nord vestra Spanien,
beläget kring mellersta Duero mellan Kantabriska
bergen och Kastiliska gränsbergen. Portugal och
Galicien bilda gränsen i v., Asturien i n., Gamla
Kastilien i ö. och Estremadura i s. Areal 39,475
qvkm. 885,714 innev. (1877). Mellersta delen är
ett bördigt, men till sin odling mycket försummadt
slättland, som genomflytes af Duero med bifloderna
Guarefia, Tormes, Yeltes och Agueda på venstra
samt Valderaduey och Esla på högra sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
