Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopold ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och politiska ställning. Resultaten af dessa
studier och iakttagelser har L. offentliggjort
i en mängd arbeten. – Redan år 1845 utgaf han ett
märkligt arbete om Finland med titel La Finlande, son
histoire primitive, sa mythologie, sa poésie épique,
avec la traduction complète de sa grande épopée "Le
Kalevala", son génie national, sa condition politique
et sociale depuis la conquête de la Russie. 1853 utkom
Études sur la Russie et le Nord de l’Europe. Récits
et souvenirs samt derefter La question russe. I. Le
prince Menschikoff. II. L’église greco-russe. III. La
Russie devant l’Europe (s. å.), <I>La Russie contemporaine</i>
(s. å.), La Russie et la civilisation européenne
(1854; "Ryssland och dess förhållande till den
Europeiska civilisationen", s. å.) m. fl., uti
hvilka senare arbeten han skoningslöst afslöjar många
missförhållanden inom det ryska riket. Rörande Sverige
har han utgifvit bl. a. tvänne prosaöfversättningar ur
Nicander och Tegnér, nämligen: Le glaive runique
ou la lutte du paganisme scandinave contre le
christianisme o. s. v. drame tragique de Charles
Auguste Nicander (1846) och Histoire littéraire
du Nord. 1:ère partie. Poésie I. Tegnér (1850),
vidare Gustave III, roi de Suède (1861), Les prisons
cellulaires en Suède (1873) m. fl. Härtill höra äfven
några arbeten, uti hvilka han särskildt, ehuru icke
uteslutande, sysselsatt sig med Sverige, såsom: La
Baltique (1855), reseminnen från Sverige, Finland
och Östersjöprovinserna, Antiquités trouvées dans le
Nord de l’Europe (1868) och Vingt-neuf ans sous l’étoile
polaire (1880). Ur svenska Riksarkivets handlingar
har han, i afsigt att dermed belysa den franska
revolutionens historia, offentliggjort Correspondance
diplomatique du baron de Staël-Holstein, ambassadeur
de Suède en France, et de son successeur comme chargé
d’affaires le baron Brinkman o. s. v. (1881). Af
hans andra arbeten må nämnas Voltaire et la police,
d’après des documents inédits et recueillis à Saint
Petersbourg (1867), Les odeurs de Berlin. Pétition
sur la démoralisation de l’Allemagne, adressée par le
comité central de l’église évangélique allemande au
parlement allemand (1874), Lettres de M. de Kagueneck,
brigadier des gardes du corps, au baron Alströmer à
Gothembourg sur la période du règne de Louis XVI
o. s. v. (1884). – Sin författareverksamhet såsom
tidningsman började L. med några artiklar i "L’union
catholique" (1841–42). Sedan den tiden har han i
egenskap af hufvudredaktör eller medarbetare skrifvit
ett betydligt antal uppsatser i de flesta större
tidningar och tidskrifter, som utkomma i Paris. Några
vigtigare politiska frågor har han derjämte behandlat
i särskildt utgifna tillfällighetsskrifter, såsom
Le congrès et le conflit dano-allemand (1864),
M. Thiers et les partis monarchiques (1872), La
Turquie est-elle incapable de réformes? (1875) m. fl.
J. M-r.
Leovigild, konung öfver vestgoterna i Spanien, antogs
till medregent af sin broder konung Liuva I år 568,
hvarvid riket delades dem emellan så, att Liuva
regerade öfver det narbonensiska Gallien (Languedoc)
och Leovigild öfver det vestgotiska rikets spanska del. Der förde
han med grekerna, som då innehade en mängd vid
Medelhafskusten belägna spanska städer och områden,
krig med sådan lycka, att flere af dessa städer gåfvo
sig under honom. – Efter Liuvas död, 572, förenade
Leovigild hela det vestgotiska riket under sin spira,
men antog sina båda söner Hermenegild och Reccared
till medregenter. Derpå kufvade han de upproriske
innevånarna i Spaniens norra bergstrakt, i synnerhet
kantabrerna (572–574), och företog en härnad mot Mir
eller Teodemir II, som regerade öfver det sveviska
riket i nordvestra delen af spanska halfön, och som
understödt de upproriske kantabrerna (575). Följande
år kufvade han innevånarna i Orospedas bergstrakt
(kring Alcaraz, på gränsen mellan Nya Kastilien
och Murcia). Några år senare (581) företog han ett
härnadståg till Vasconien (de baskiska provinserna)
och anlade der staden Victoria (nu Vitoria).
L. insåg den fara, som hotade hans rike derigenom
att dess romanska befolkning var katolsk, medan
vestgoterna voro arianer. Han ville derför påtruga
sina romanska undersåtar den arianska tron och
förföljde den katolska trons förnämste målsmän. Äfven
L:s andra gemål, Gosvinda. var ifrigt tillgifven
arianismen och sökte, ehuru förgäfves, förmå sin
styfson Hermenegilds gemål, Ingunda, en dotter af
frankiske konungen Sigbert och Brunhilda, att öfvergå,
till denna trosbekännelse. Detta bidrog att öka det
spända förhållande, hvari Hermenegild redan förut stod
till sin fader. Hermenegild och hans broder Reccared
hade nämligen af sin moder, Theodosia, blifvit
uppfostrade i den katolska tron. De förföljelser
katolikerna ledo och sannolikt äfven eggelser från
deras sida förmådde omsider Hermenegild att göra
uppror mot sin fader (582–584) samt förbinda sig
med grekerna och sveverkonungen Teodemir II. Men
denne blef slagen och nödgad att underkasta sig L:s
öfverherskap. Hispalis (Sevilla), der Hermenegild
belägrades, tvangs att gifva sig, och Hermenegild,
som lyckats undkomma till Corduba, förråddes af
grekerna för 30,000 solidi och måste vädja till sin
faders nåd. Den beviljades honom, men han miste de
kungliga insignierna och internerades i Valentia
(nu Valencia). Då han inom kort egenmäktigt lemnade
denna stad, blef han gripen i Tarraco (Tarragona)
och halshuggen, efter att hafva vägrat att emottaga
sakramentet af en ariansk prest. Detta har af den
senare spanska kyrkan förskaffat den tadelvärde
upprorsmakaren martyrglorian.
Då den sveviske konungen Teodemirs son och
efterträdare, Eborik (Eurik), 584 störtades från
tronen af Andeka, skyndade L. att hämnas sin lydkonung
Eborik, störtade Andeka och lät viga honom till
munk, 585. Det sveviska riket införlifvades med
det vestgotiska, och arianismen fick åter insteg i
svevernas rike. Ännu ett segerrikt krig förde den
städse af krigslyckan gynnade L. De bägge frankiske
konungarna Childebert (Ingundas broder) och Gunthram
hade nämligen öfverenskommit att hämnas Hermenegilds
död. Childebert hindrades dock härifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
