Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likbränning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarest lagstiftningen ej lägger några hinder i vägen,
ämnar man uppföra krematorier i Genève och Zürich,
så snart behöfliga medel hunnit anskaffas. – I Danmark
bildades en likbränningsförening d. 24 Mars 1881
och i Sverige en d. 31 Maj 1882. Båda dessa räkna
ett särdeles stort antal ledamöter och hafva lyckats
inom ovanligt kort tid vinna anslutning från olika
samhällsklasser. "Svenska likbränningsföreningen"
har gått i författning om att, redan innan en
likbränningsanstalt inom landet hunnit uppföras,
kunna ombesörja likbränning, då så önskas, och genom
hennes försorg brändes i Gotha d. 29 Mars 1884 stoftet
efter framlidne f. d. medicinalrådet Sv. Skjöldberg. –
I motsats till alla de nu nämnda landen har reformen
gjort föga framsteg i hela det östra Europa, Spanien
och den sydligaste delen af Italien. – I Amerika
började rörelsen för den moderna likbränningens
införande år 1874 i New York och omfattades
företrädesvis af inflyttade tyskar. Särdeles verksam
var doktor Le Moyne, som uppförde en mindre anstalt
i Washington Pa., uti hvilken liket af baron de
Palm brändes i Dec. 1876 och derefter flere andra,
hvarjämte enstaka likbränningar förekommo uti
Saltsjöstaden och i New York. Men först 1884 började
likbränningen att allmännare införas i den stora
republiken, och detta skedde då så plötsligt, att
före årets slut krematorier voro uppförda eller på
väg att uppföras af aktiebolag i New York, S:t Louis,
Filadelfia, San Francisco, New Orleans, Washington,
Buffalo och Lancaster. Äfvenledes i Syd-Amerika fick
likbränningen vid denna tid fast fot, företrädesvis
i Rio de Janeiro och Valparaiso. – De i Europa
utarbetade metoderna för tidsenlig bränning af lik
har man, ehuru med vexlande framgång, sökt införa
i Japan och Indien, hvarest ganska bristfälliga
metoder äro i allmänt bruk sedan forna tider. –
Till likbränningens befordrande utgifvas följande
tidskrifter: i Haag, sedan 1876, "Berichten en
mededeelingen der Vereeniging voor lijkverbranding"
i Stockholm, sedan 1883, "Meddelanden från Svenska
likbränningsföreningen" och i Berlin sedan 1884 "Die
flamme". P. L.
Likfett. Se Adipocire.
Likfläckar. Se Likblånader.
Likformig. 1. Matem. Två linier eller ytor sägas
vara likformiga, om det finnes en sådan punkt, att
hvarje från densamma till den ena linien eller ytan
dragen linie af den andra linien eller ytan delas
i ett konstant förhållande. Särskildt för rätliniga
figurer kan vilkoret uttryckas så, att alla sidor i
den ena figuren skola vara i ordning proportionella
mot motsvarande sidor i den andra och alla vinklar
i den ena lika stora med motsvarande vinklar i
den andra. Två likvinkliga trianglar äro alltid
likformiga. Läran om likformighet har af Euklides
blifvit behandlad i sjette boken af hans "Elementa". –
2. Mekan. a) Likformig l. enformig rörelse eger
rum, när på lika långa tider lika stora vägstycken
tillryggaläggas, huru stor eller liten tid rörelsen
tages i betraktande. Vägstycket är då produkten af
tid och hastighet. Såsom exempel på en likformig
rörelse må anföras jordens vridning kring sin axel. b)
En rörelse säges vara likformigt föränderlig, när
hastigheten alltid förändras lika mycket på lika stora
tidsdelar, så att accelerationen är konstant. Den är
tilltagande, när hastigheten växer och accelerationen
således är positiv, deremot aftagande, när hastigheten
minskas, hvilket motsvarar negativ acceleration. En
i lufttomt rum lodrätt fallande kropp eger en
likformigt föränderlig rörelse, (Jfr Fall-lagar.)
1. G. E. 2. G. R. D.
Likförbränning. Se Likbränning.
Likgift. I lik och förruttnande ägghviteämnen har
man på senare tider funnit ämnen, som till sina
egenskaper och förhållanden likna alkaloider, och af
hvilka många äro i hög grad giftiga. Dessa alkaloider
hafva erhållit benämningen "ptomainer". Åtskilliga af
dessa äro flyktiga, andra icke. De senare i synnerhet
hafva kraftiga fysiologiska verkningar. Guareschi
och Mosso hafva ur ruttnande fibrin framställt
en oljeartad bas af koniinartad lukt och med
sammansättningen C10 H15 N. Verkan af denna bas, och
i synnerhet dess klorvätesyrade salt, på organismen
består i förlamning af de motoriska nerverna och är
således likartad med curares, ehuru vida svagare. Ur
ruttnande kött har Brieger erhållit en icke giftig
alkaloid, C5 H14 N2, kallad "neuridin", och derjämte
en ytterst giftig bas, hvars fysiologiska verkan visar
sig i en ymnig salivafsöndring, andnöd, klonisk kramp
(se Kramp) och slutligen död. De giftiga verkningarna
upphäfvas mycket hastigt af atropin. På ögat verkar
basen kontraktion af iris. Denna bas är neurin
(vinyltrimetylaminhydrat), eller C2 H3 N(CH3)3 OH,
som står i ett mycket nära samband med flugsvampens
giftiga beståndsdel, muskarin. Det är mycket troligt,
att under den normala ämnesomsättningen i djurkroppen
bildas såväl af ägghviteämnena som af nervsubstansen
giftiga alkaloider, hvilka aflägsnas med urinen,
men under abnorma förhållanden hopas i kroppens
vätskor samt förorsaka fysiologiska rubbningar och
död. Sannolikt höra de ämnen, som göra köttet af
vissa fiskar giftigt, till denna klass af ämnen,
kanske äfvenså ormars, skorpioners och spindlars
gift. Vid liköppningar inträftar ej sällan att genom
sårnader intränga i obducentens fingrar safter
från liket, hvilka, om de ej genast oskadliggöras
genom lapis o. d., förorsaka en inflammation, som,
i början lokal, lätt sprider sig genom lymfkärlen
och kan förorsaka en allmän infektion med de
allvarsammaste följder. Orsaken dertill är af
septisk natur och bör tillskrifvas bakterier samt
möjligen genom deras inflytande bildade alkaloider.
P. T. C.
Likhetstecken (=) uttrycker enahanda art (mellan
begrepp) eller fullständig öfverensstämmelse i storlek
(yt-, rymdinnehåll o. s. v.).
Likkyla (Lat. algor mortis), kroppens afsvalnande
efter döden, hvilket sker olika hastigt vid olika
dödssätt och under olika yttre förhållanden. Så
inträder likkylan långsammare hos hastigt aflidna,
medelålders, fullblodiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
