Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likbränning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sundhetens och civilisationens namn yrkade på en
reform.
Det gjorda utsädet bar omsider sina frukter. Den
internationella läkarekongressen i Florens 1869
förklarade, att införande af likbränning
vore oundgängligen nödvändigt; och i samma
anda uttalade sig den hygieniska kongressen i
Rom 1871 samt nästan alla derefter följande
internationella kongresser af läkare och hygienici.
Den kraftigaste stöten torde dock hafva gifvits
genom den likbränning, som anställdes i Florens
d. 1 Dec. 1871 med den unge indiske rajahn af
Kelapore enligt hans religions ritus, enär den
ovanliga tilldragelsen blef genom tidningspressen vida
bekantgjord och kommenterad. Polli höll det följande
året ett föredrag i Lombardiska akademien i
Milano, till följd hvaraf denna utfäste ett pris
för den bästa likbränningsmetoden, och flere
vetenskapsmän, förnämligast italienare, sysselsatte
sig med uppgiften att besegra likbränningens
tekniska svårigheter. Gorini i Lodi sökte till en
början åstadkomma kropparnas förstöring genom deras
nedsänkning uti en smält massa vid hög temperatur,
en "liquide plutonique"; men då metoden ej visade sig
vara praktisk, konstruerade han en flammugn, hvilken
kommit till användning i flere krematorier. Polli
och Clericetti i Milano begagnade i sin ugn,
som sedermera blef befunnen opraktisk, lysgas
såsom bränsle, hvaremot Brunetti i Padua lyckades
med sin reverberugn väcka mycken uppmärksamhet på
verldsutställningen i Wien 1873. Det milanesiska
priset blef emellertid tilldeladt den framstående
pyroteknikern Friedrich Siemens i Dresden.
Uti dennes ugn kommer ej liket i omedelbar
beröring med lågan, utan förbränningen sker
medelst en ström het luft, som förut passerat en
s. k. regenerator. Bland öfriga ugnskonstruktioner
från denna tid torde böra omnämnas den af
Melsens i Bruxelles, hvilken i princip erinrar om
en gasretort, och den af Kuborn och Jacques i Belgien,
hvilken är flyttbar och afsedd för brännandet af
lik på slagfälten. Då genom dessas arbeten fullt
användbara ugnar erhållits, kunde reformarbetet fortgå
med mera hopp om framgång. Flere framstående
män i olika land började egna sig deråt, och 1874
bildades likbränningsföreningar i London, Dresden
("Die urne"), Breslau, Berlin, Augsburg, Hamburg,
Wien, Haag och Zürich. Samma år brändes i
Breslau vid dervarande gasverk med anledning af
det pågående naturforskaremötet liket af en
gammal qvinna, och i Dresden verkställdes
d. 9 Okt. och 6 Nov. högtidliga bränningar af liken
efter två utländska damer uti en Siemens’ ugn.
Den med ifver och stundom äfven med öfverdrift
bedrifna agitationen hade emellertid till följd
gensägelser från en och annan reformens motståndare,
hvilka visserligen blefvo fullständigt bemötta,
men dock föranledde de särskilda landens regeringar
till mycken betänksamhet gent emot reformsträfvandet.
På den klippan strandade derför många försök, som
under årens lopp gjordes att få likbränning införd
och lagligen ordnad i England, Frankrike, Holland,
Belgien, flere tyska stater och Danmark.
Detta föranledde, att flere af de nybildade föreningarna
aftynade samt att mången enskild anhängare af
reformen ryggade tillbaka. Men med tiden har
motståndet minskats, och insigten om likbränningens
företräden har trängt ned äfven till de mindre bildade
samhällsklasserna.
Mest segerrikt kämpade man i Italien, och
Milano tog snart ledningen af det vidt omkring sig
gripande reformsträfvandet. Baron Alberto Keller
i Milano blef på grund af sitt testamentariska
förordnande bränd i ett på dervarande kyrkogård
uppfördt likbränningstempel d. 22 Jan. 1876,
sedan man med stora ansträngningar lyckats dertill
erhålla myndigheternas tillstånd, och kort derefter
bildades i samma stad en likbränningsförening,
som varit mycket verksam. Af den italienska
regeringen utverkades flere förordningar, som
underlättade likbränningens allmänna införande
och reglementerade densamma, och i en mängd af
Italiens städer bildades likbränningsföreningar,
hvilka, alltefter som medel hunnit samlas,
byggt eller stå i begrepp att bygga krematorier.
Sådana finnas nu (1885) förutom i Milano, i Lodi
(1877), Rom, Cremona och Brescia (1883) samt i Udine,
Padua, Varese, Verona och Spezia (1884). I det
numera tillbyggda och ganska prydliga krematoriet
i Milano har man efter hvartannat användt ugnar
enligt konstruktion af Polli-Clericetti, Gorini
och Venini, hvilka båda senares system blifvit,
såsom mycket bränslebesparande, allmänt antagna i
Italien och äfven på andra ställen. Man har ej
inskränkt sin verksamhet till det egna landet, utan
med klart medvetande om att likbränningsreformen är
en stor kulturfråga och såsom sådan bör vara
en hela mensklighetens sak har man utvidgat
sitt verksamhetsområde och genom bildandet af
"La commission internationale pour la crémation
des cadavres" med Milano till medelpunkt
bildat ett samband emellan likbränningens
befrämjare inom vidt skilda land. – I Tyskland
har likbränningsföreningen i Berlin sedan år
1881 utvecklat mycken verksamhet och söker blifva
en medelpunkt för reformens utbredande inom det
nybildade kejsaredömet. Likbränningsanstalten i
Dresden blef snart stängd af myndigheterna, men i
stället uppfördes med storhertigens begifvande en
monumental sådan i Gotha 1878. Densamma är försedd
med en Siemens’ ugn, och antalet af de lik från när och
fjärran, som der brännas, är i ständigt stigande. –
I England, om eger den äldsta och rikaste
föreningen, uppfördes en likbränningsanstait vid
Woking i Surrey redan år 1875, men den blef till
följd af motstånd från presterskapets sida ej på
många år begagnad. På andra ställen inom England
hafva emellertid under de senaste åren flere
likbränningar förekommit. Föreningen tröttnade omsider
att invänta en lag från regeringen, som reglementerade
likbränningen, och med stöd af ett uttalande från
en engelsk rättslärd att likbränning vore en
fullt laglig handling verkställde den sin första
likbränning d. 26 Mars 1885. – I Frankrike uppförde man
1884 flere ugnar på en kyrkogård för att bränna
qvarlefvorna från anatomisalarna. – I Schweiz,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
