Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Llama, Sp., zool. Se Laman - Llandaff, stad eller rättare förstad till Cardiff - Llandeilo-etagen, geol., en hufvudsakligen af mörka lerskiffrar bestående underafdelning af undersiluriska systemet - Llandovery-etagen, geol., så benämnd efter staden Llandovery i Caermarthenshire i södra Wales - Llandudno, engelsk badort i norra Wales - Llanelly, stad i eng. grefskapet Caermarthen, södra Wales - Llaneros, Sp., herdar på Llanos i Syd-Amerika. Se Llanos - Llangollen, stad i eng. grefskapet Denbigh, norra Wales - Llanos, Sp., »slätter», kallas företrädesvis de stora slätterna i norra delen af Syd-Amerika - Llanquihue, provins i syd-amerikanska republiken Chile - Llauricocha. Se Lauricocha - Llewelly, den siste inhemske fursten af Wales - Llobregat, forntidens Rubricatus, flod i spanska prov. Barcelona - Llorente, Juan Antonio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Llama [ljama], Sp., zool. Se Laman.
Llandaff [landaff], stad eller rättare förstad
till Cardiff, n. v. om denna stad, i södra Wales,
eng. grefskapet Glamorgan, är biskopssäte sedan
midten af 6:te årh., det äldsta i England, och har en
katedral (nyrestaurerad på 1860-talet) från början
af 12:te årh. L. är den minsta »city» i England och
har endast omkr. 800 innev.
Llandeilo-etagen [lande’jlo-etasjen], geol.,
en hufvudsakligen af mörka lerskiffrar bestående
underafdelning af undersiluriska systemet, som fått
sitt namn efter staden Llandeilo i Caermarthenshire
i södra Wales. Dess geologiska motsvarighet inom
Sverige är ungefär orthoceratitkalken och mellersta
graptolitskiffern. Trilobiter, brachiopoder och
graptoliter äro de vigtigaste deri förekommande
fossilen. B. L-n.
Llandovery-etagen [landå’veri-etasjen],
geol., så benämnd efter staden Llandovery i
Caermarthenshire i södra Wales, består i England
oftast af sandsten och kalksten samt har en rik
fauna, hvari brachiopodslägtet Pentamerus spelar
en framstående rol. Llandoverys fauna bildar
öfvergången emellan under- och öfver-silur, och
etagen delas i undre och öfre Llandovery, af
hvilka den förra underafdelningen då räknas som
undersilurisk, den senare som öfversilurisk. Ehuru
full faunistisk öfverensstämmelse ej finnes,
anses såsom stratigrafisk motsvarighet mot
Llandovery i Sverige dels brachiopodskiftern i
Vestergötland, dels de äldsta lagren på Gotland.
B. L-n.
Llandudno [landö’dnå], engelsk badort i norra Wales,
i nordöstligaste delen af grefskapet Caernarvon,
på en landtunga, som förenar det 229 m. höga Orme’s
head med fastlandet. 4,838 innev. (1881).
Llanelly [lane’lli], stad i eng. grefskapet
Caermarthen, södra Wales, vid
Caermarthen-viken. 19,655 innev. (1881). Tenn-,
koppar-, bly-, silfver- och jernverk, kemiska
fabriker samt stor export af stenkol till Frankrike,
Spanien och Medelhafvets kuster.
Llaneros [ljaneros], Sp., herdar på Llanos i
Syd-Amerika. Se Llanos.
Llangollen [langöllen], stad i eng. grefskapet
Denbigh, norra Wales, vid högra stranden af Dee, i en
af höga berg omgifven dal, som för sin naturskönhet
mycket besökes af turister. 3,124 innev. (1881).
Llanos [ljanås], Sp. (af Lat. planus, jämn, slät),
»slätter», kallas företrädesvis de stora slätterna
i norra delen af Syd-Amerika, hvilka i en båge
sträcka sig från Orinocos delta till Amazonflodens
biflod Japura och intaga en areal af omkr. 880,000
qvkm. Llanos äro verkliga stepper, betäckta af lös
sand eller med ett lerlager, och få under torka
ett öckenlikt utseende, med en ringa vegetation
endast vid stränderna af vattendragen. Regntiden,
som börjar i April, väcker deremot till lif en yppig
gräsväxt. Under denna tid öfversvämma alla floderna
sina stränder, och stora landsträckor förvandlas till
sjöar, der vattnet står 4–4,5 m. högt, medan byarna
och gårdarna på högre belägna punkter höja sig endast
1 m. öfver vattenytan. Enligt af A. v. Humboldt på olika ställen
gjorda höjdmätningar ligga dessa llanos endast
75–100 m. öfver hafsytan, på de lägsta ställena,
såsom vid nedre delen af vattendragen, knappt 16–20
m. Vattnets fall är derför synnerligen ringa, ofta
nästan omärkligt. De i närheten af eqvatorn belägna
llanos hafva under den heta årstiden en verkligt
glödhet atmosfer. På llanos beta stora boskapshjordar,
den enda förmögenhet, som den fåtaliga befolkningen
eger. Den sistnämnda utgöres af s. k. llaneros
[ljanerås], djerfva och härdade menniskor och de
skickligaste ryttare, som under vaktandet af sina
nästan vilda boskapshjordar föra ett rent nomadiskt
lefnadssätt. I s. sammanhänga llanos med Amazonflodens
ofantliga lågland, som sträcker sig öfver vestra delen
af Brasilien, östra Peru och norra Bolivia. Men detta
lågland ligger, åtminstone i sin vestra del, högre
än llanos och skiljer sig från dessa äfven derigenom
att det till största delen är betäckt med tät urskog.
Llanquihue [ljankihu’e], provins i syd-amerikanska
republiken Chile, emellan 40° 20’ och 41° 50’ s. br.,
bildad 1861 af delar af Valdivia och Chiloe. Areal
20,260 qvkm. 57,033 innev. (1882). Hufvudstad:
Puerto Montt, en hamnstad vid Reloncavi-viken, med
omkr. 4,000 innev.
Llauricocha [ljaurikå’tja]. Se Lauricocha.
Llewellyn (ljue’llin; Leonellus), den siste inhemske
fursten af Wales, tvangs 1277 af konung Edvard I af
England att underkasta sig dennes öfverherrskap. 1282
upptog han å nyo striden för Wales’ oberoende, men
stupade s. å. efter lysande prof af tapperhet. Hans
broder David, hvilken 1277 stått på konung Edvards
sida, men sedan sjelf framkallat försöket att
omintetgöra främlingsväldet, förföljdes såsom
flykting, greps efter sex månader och dömdes till en
förrädares död.
Llobregat [ljåbregat], forntidens Rubricatus, flod
i spanska prov. Barcelona (Katalonien), upprinner
på Cerro de Tosa, nära franska gränsen och utfaller
s. om staden Barcelona.
Llorente [ljå-], Juan Antonio, spansk prest och
historieskrifvare, f. 1756 i Aragonien, blef 1785
inqvisitionens kommissarie i Logroño och 1789
dess generalsekreterare i Madrid, men väckte snart
vederbörandes misshag genom att eftersträfva en reform
af förfarandet inför inqvisitionstribunalen. 1806
blef han kanonikus i Toledo, deltog 1808 på Murats
befallning i konstitutionsarbetet i Bayonne, utnämndes
af konung Josef till medlem af statsrådet och fick
uppdrag att skrifva inqvisitionens historia. Tillika
öfverläts åt honom förvaltningen af de genom
konfiskationer uppkomna s. k. nationalgodsen. Efter
det franska väldets fall flydde L. till Paris
(1814) och fullbordade der sitt uppseendeväckande,
på aktstycken grundade verk Histoire critique de
l’inquisttion d’Espagne (4 bd, 1817–18; »Spanska
inqvisitionens historia», 1824). Men ett annat
arbete af L., Portraits politiques des papes (1822;
»Påfvarnes historia», 1820–27), ådrog honom förvisning
ur Frankrike. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
