Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lösings, Bråbo och Memmings kontrakt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i egentlig mening flyttbart gods. Så hafva i gällande
utsökningslag lösören uttryckligen blifvit ställda
i motsats till bl. a. penningar, och så uppräknas i
den äldre rättens föreskrifter om den ordning, hvari
utmätning må ske, jämte lösören icke blott jord,
utan äfven fä, korn, hö och hus. Här äro således
lösören fattade i en mera inskränkt bemärkelse än
hvad som enligt den förut angifna utgångspunkten
för indelningens uppställande egentligen synes hafva
bort ske. Vanligen är dock förhållandet omvändt. Och
detta beror då derpå att termerna »fast egendom»
och »lösören» användas till att uppdela icke längre
kroppsliga saker, utan alla de rättigheter, som äro
af förmögenhetsrättslig beskaffenhet. Härvid är det
nämligen förutom eganderätt endast undantagsvis,
som andra rättigheter till fasta saker räknas
såsom fast egendom. Det stora flertalet dylika
rättigheter, t. ex. panträtt och nyttjanderätt,
falla jämte rättigheter till lösa saker under
begreppet lös egendom eller lösören. Och hit föras
dessutom alla de rättigheter, som till sitt föremål
icke hafva kroppsliga ting, såsom patenträtt, literär
eganderätt, fordringsrätt etc. Ifrågavarande åtskilnad
emellan fast egendom och lösören har fordom varit af
synnerlig vigt i juridiskt hänseende, och delvis har
den fortfarande bibehållit denna sin betydelse. Så är
särskildt fallet i fråga om giftorätt, morgongåfva och
arfskifte samt för öfrigt äfven utmätning. Se vidare
Lösöreköp. A. W.
Löt, 1. Socken i Upsala län, Trögds
härad. Areal 2,198 har. 631 innev. (1884). Annex till
Hacksta, Upsala stift, Trögds kontrakt.
– 2. Socken på Öland, Kalmar län, Runstens och
Slättbo härad. Areal 3,250 har. 942 innev. (1884).
Till Runstens härad höra 885 innev., till
Slättbo härad 57. L. bildar med Alböke
ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Kalmar
stift, Ölands norra kontrakt. – 3. F. d. socken
i Östergötlands län, Memmings härad, är nu
i allo förenad med Borg och Löt, som efter 1887
års ingång skall benämnas endast Borg.
Löwe. 1. Johann Daniel Ludwig L., tysk skådespelare,
f. 1795, var den mest framstående ättlingen af en
begåfvad, talrik skådespelareslägt. Han tillhörde
Burgteatern i Wien från 1826 ända till sin död,
1871, samt utmärkte sig såsom Fiesco, Egmont,
Macbeth, Othello o. s. v. L. gjorde sig känd icke
blott såsom en af Tysklands bäste skådespelare,
utan äfven såsom entomolog och lyrisk skald. –
2. Johanna Sophie L., tysk sopransångerska, den
föregåendes brorsdotter, f. 1815, tillegnade sig
i Wien den italienska sångmetoden och fästes 1837
vid hofoperan i Berlin, hvarjämte hon gjorde flere
konstresor. Hon glänste i synnerhet såsom Norma, Donna
Anna och Adina. Till följd af sitt giftermål, 1848,
med furst F. v. Liechtenstein lemnade hon scenen. Död
i Budapest 1866.
– 3. Franz Ludwig Feodor L., tysk skådespelare och
skald, den föregåendes broder, f. 1816, anställdes
1841 såsom regissör och aktör vid hofteatern
i Stuttgart. Hans spel i Faust, Tasso, Hamlet,
Karl Moor m. fl. roller vittnar om en fin och
djup uppfattning. Genom flere
diktsamlingar har han gjort sig omtyckt äfven såsom
lyriker.
Löwe, Johann Karl Gottfried, tysk tonsättare, f. 1796,
erhöll redan som gymnasist musikundervisning af
Türk och utmärkte sig såsom korsångare så mycket,
att konung Jérôme af Westfalen beviljade honom ett
årligt stipendium på 300 thaler, hvilket han dock
miste efter Napoleons fall. Han egnade sig då åt
teologien, men fortsatte äfven sina musikaliska
arbeten och blef snart så känd genom sina ballader,
att han 1820 erhöll kallelse till en plats som
gymnasiemusiklärare och kantor vid Jakobskyrkan
i Stettin, hvarest han redan följande år blef
musikdirektor. Der verkade han ända till 1866, då
ett slaganfall föranledde hans afskedande. L. afled i
Kiel d. 20 April 1869. Af universitetet i Greifswald
fick han doktorstitel. Sjelf god sångare, gjorde han
flere konsertutflykter och föredrog sina ballader i
England, Frankrike, Skandinavien m. fl. land. Hans
samtliga offentliggjorda verk uppgå till 145,
bland dem tre stråkqvartetter, en pianotrio och
flere pianosonater. Tyngdpunkten af hans betydelse
ligger dock i hans sångverk, särskildt i hans
ballader för en röst med piano (Edtrard, Erlkönig,
Heinrich der Vogler, Archibald Douglas m. fl.),
hvarjämte må nämnas körballaden Die walpurgisnacht,
kantaten Die hochzeit der Thetis, oratorierna Die
zerstörung Jerusalems, Die eherne schlange, Die
apostel von Philippi, Gutenberg, Hiob, Johannes,
Die auferweckung des Lazaras m. fl., deribland en del
utan ackompanjemang. Af hans fem operor gafs blott
en, Die drei wünsche (1834). Äfven symfonier och
uvertyrer af honom finnas i manuskript. L. författade
äfven en Gesanglehre (1826) samt organisthandboken
Musikalischer gottesdienst (1851). Hans sjelfbiografi
utgafs 1870 af K. H. Bitter. – L. kallas af tyskarna
vanligen »oöfverträffad» såsom balladkompositör,
ett omdöme, hvilket visserligen blott kan fällas
af den, som är obekant med August Södermans
ballader. Tvifvelsutan är deremot L. att räkna bland
Tysklands förnämsta sångtonsättare vid sidan af
Schubert, Schumann och Franz. A. L.
Löwe, Wilhelm, tysk politiker, f. 1814, mest känd
under namnet Löwe-Kalbe, var praktiserande läkare i
Kalbe an der Saale, då han 1848 valdes till medlem
af Frankfurt-parlamentet. Han slöt sig der till den
demokratiska venstern samt valdes till vice-president
och blef senare, efter flyttningen till Stuttgart,
församlingens president. För detta deltagande i
de politiska rörelserna dömdes han, dock först i
högre instans, till tukthusstraff för lifstiden,
men hade då redan begifvit sig till Schweiz. Han
vistades der i två år, derefter i Paris två år
samt var senare läkare i London och under åtta år
i New York, men hemvände slutligen till Tyskland
på grund af amnestien af d. 12 Jan. 1861. Sedan
1863 har han, med endast två kortare afbrott,
tillhört den preussiska deputeradekammaren. 1867
invaldes han i tyska riksdagen och tillhörde der först
fortschrittspartiet. Men 1874 bildade han en särskild
riksdagsfraktion, som icke ville följa nämnda parti
i dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
