Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macrobius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värf, men blef senare prefekt (befälhafvare) vid
pretorianska gardet under kejsar Caracalla
(211–17). En spådom att M. skulle få kejsarevärdigheten
föranledde honom, till en del för egen säkerhets
skull, att rödja Caracalla ur vägen. När detta hade
skett, dolde han sin delaktighet i mordet och lyckades
med härens hjelp blifva kejsare (våren 217). Men
hans regering blef icke långvarig. Missnöje uppkom
på flere håll, i synnerhet inom hären, hvilken
M. behandlade med en viss stränghet. Kejsarinnan
Julias systerdotters son, Bassianus, kunde snart
samla omkring sig ett parti. Och i striden mot
honom uppoffrade den personligen föga tappre och
alltid vankelmodige M. redan vunna fördelar genom en
obetänksam flykt, hvarefter han upphanns och jämte
sin unge son, Diadumenianus, som blifvit utnämnd
till medregent, dödades af fienderna (Juni 218).
R. Tdh.
Macrobius, Ambrosius Theodosius, latinsk författare
och lärd, lefde i slutet af 4:de och början af
5:te årh. e. Kr. Han var en lärd samlare, som
bl. a. kompilerade platonska filosofers skrifter. Vi
ega af honom en kommentar till den genom just samma
kommentar åt efterverlden bevarade afdelningen
»Somnium Scipionis» (Scipios dröm) i 6:te boken
af Ciceros skrift »De republica», äfvensom större
delen af hans Saturnalia (Convivia) i 7 böcker. Det
senare verket är en efter Gellius’ föredöme gjord
samling i samtalsform af historiska, antiqvariska och
framförallt mytologiska notiser och citat. Innehållet
har historiskt värde, hälst många uppgifter endast
genom M. blifvit bevarade åt efterverlden. Formen är
deremot mindre god, vare sig man betraktar plan och
anordning eller framställningssätt. Gellius, Servius’
kommentar till Virgilius samt Seneca och Plutarchos
m. fl. hafva till M:s arbete lemnat mycket stoff. En
skrift om likheter och olikheter emellan det grekiska
och det latinska verbet föreligger endast i excerpt
från medeltiden. R. Tdh.
Macrochloa Kunth, bot., är ett från grässlägtet
Stipa L. utbrutet underslägte, till hvilket föras
de båda europeiska arterna M. arenaria Brot. och
M. tenacissima L., båda storväxta gräs, växande
å hafsstränderna och sandiga lokaler i Spanien,
Portugal och norra Afrika. Den sistnämnda arten är
det bekanta »Esparto-gräset», som lemnar material till
hvarjehanda gröfre väfnader och flätverk samt användes
till beredning af papper. Jfr Beklädnadsväxter och
Pappersväxter. O. T. S.
Macrocystis pyrifera Ag., bot., är en hafsalg,
hörande till gruppen Laminarieae af nat. fam. Fucaceae
Lindl., kl. Cryptogamia L. Denna alg träffas växande
massvis i de kallare delarna af södra halfklotets
haf, såsom vid Eldslandet och Kap Horn o. s. v. Denna
älgar den längsta af alla växter på jorden. Man har af
densamma träffat exemplar, som hållit omkr. 450 m. i
längd. De bladlika flikarna äro långa och smala. Vid
basen af hvarje flik sitta små päronformiga,
luftfyllda blåsor, genom hvilka algen kan uppbära
hela sin oerhördt långa stjelk flytande i vattnet.
Stjelken, eller algstammen, är i nedre delen
icke tjockare än ett finger. De yttersta ändarna
hafva ett snöres tjocklek. Liksom andra alger
innehåller denna jod och kan alltså begagnas såsom
material till beredning af nämnda mettalloid.
O. T. S.
Macroglossa Ochs., dagsvärmareslägtet Wallengr.,
zool., är ett fjärilslägte, som hör till
afdelningen skymningsfjärilarna (Heterocera,
Olosterocera), ehuru dess arter, såsom det svenska
namnet angifver, svärma under dagen i starkaste
solsken kring honingsrika blommor. Antennerna
äro långa, raka, smalare vid basen och småningom
tilltjocknande mot spetsen, som är hakformig och
försedd med borst. Hufvudet är framstående och
något utdraget. Bakkroppen är luden, med utspärrade
hår. Vingarna sakna fjäll i disken (midtfältet)
och äro således der genomskinliga såsom glas,
hvarför namnet »glasvinge» äfven nyttjas för detta
slägte. I Sverige finnas 2 arter, M. fuciformis
och M. bombyliformis, hvilka genom de i midten
genomskinliga vingarna och den tjocka, ludna kroppen
under sin surrande flygt snarare likna humlor an
fjärilar och derigenom gifva ett slående exempel på
s. k. förklädnad i naturen. O. T. S.
Macrolepidoptera, zool., en gemensam benämning på
alla fjärilar med större vingar (af Grek. makros,
stor, lepis, fjäll, och pteron, vinge). De
omfatta grupperna Rhopalocera (dagfjärilar),
Sphinges (skymningssvärmare), Bombyces
(spinnare), Noctuae (nattfjärilar), Geometrae
(mätare) och Pyralidinae. Jfr Microlepidoptera.
O. T. S.
Macropodidae. Se Punghararna.
Macropus. Se Känguruslägtet.
Macroscelidoidae. Se Snabelmöss.
Macrura (af Grek. makros, lång, och ura,
svans), zool., grupp af tiofotade kräftdjur
(Decapoda), hvilkas bakkropp vanligen är längre an
framkroppen och uppbär 5 par abdominalfötter samt
slutar med en stor och bred stjertfena. De inre,
öfre tentaklerna bestå af två eller tre tämligen
länga trådar. De yttre tentaklerna hafva blott en
tråd. och denna är försedd med ett borstkantadt
fjäll. Detta slags kräftdjur lefva alla i vatten och
simma ledigt. Några, såsom Thalassinidae, gräfva i
sandiga hafsstränder trattlika fördjupningar, liknande
myrlejonets, och fånga i dem smärre djur. Man träffar
äfven några få hithörande arter i underjordiska
grottors vattensamlingar. En art af slägtet Betaeus
uppgifves bygga mellan korallgrenar ett rörformigt
bo af alger. Andra bebo spongier. Gruppen delas i
många familjer och underfamiljer med talrika slägten.
O. T. S.
Macruridae, zool., en fiskfamilj, tillhörande
torskfiskarnas afdelning bland de mjukfeniga
fiskarna. Hithörande fiskar hafva lång, hoptryckt och
afsmalnande stjert, täckt af taggiga, kölade eller
strimmiga fjäll. Den främre ryggfenan är kort; den
bakre är deremot mycket lång och fortsättes ända ut i
stjertspetsen. Särskild stjertfena saknas. Hithörande
arter äro djuphafsfiskar, förekommande på ett djup
af 200 till 4,400 m., och hafva, såsom vanligen är
förhållandet med djuphafsformerna, en ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
