Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macrobius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Madden [mä’ddön], Richard Robert, irländsk
skriftställare, f. 1798, sedan 1833 af engelska
förvaltningen använd i flere vigtiga uppdrag rörande
kolonierna, särskildt för slafhandelns bekämpande,
har förutom flere resebeskrifningar utgifvit The
mussulman (3 bd, 1830), The infirmities of genius
(2 bd, 1833), The united irishmen, their lives and
times (6 bd, 1842–46; 2:dra uppl. 1869, i 4 bd), hans
vigtigaste arbete, och History of irish periodical
literature (2 bd, 1867) m. m. M. är medlem af Royal
irish academy.
Madder-akka. Se Akka och Lappsk myologi.
Madegasser. Se Malagasi.
Madegassiska. Se Malagassiska språket.
Madeira (Port.; Sp. Madera), ö i Atlantiska oceanen,
tillhörig Portugal, är belägen v. om Afrika mellan
32° 49’ 44" och 32° 37’ 18" n. br. samt 16° 39’ 30"
och 17° 16’ 38’ v. lgd (fr. Greenw.). Öns längd är 57
km, från Ponta do Pargo i v. till Ponta Furada i Ö.,
dess bredd 22 km. från Ponta de S. Jorge i n. till
Ponta da Cruz i s. Till M. höra öarna Porto Santo i
n. ö. (omkr. 1,800 innev.) och i s. ö Chao, Grande
deserta, Bugio m. fl., som alla äro obebodda. Hela
ögruppens ytinnehåll beräknas till omkr. 815
qvkm. En väldig bergskedja, som sträcker sig från
v. till ö. och utgrenar sig i alla riktningar öfver
ön, betäcker den än med kala och dystra, än med
grönskande och skogbevuxna höjder. Hela bergskammen
krönes af högresta spetsar, t. ex. Pico Ruivo
(1,913 m.), Pico Grande (1,643 m.), Pico da Encumida
(1,620 m.) o. a. Till större delen ligger kustlandet
högt öfver hafvet på branta klippor. Endast på få
ställen sänker det sig gradvis och bildar en lång,
bred bergsluttning. Från höjderna nedströmma otaliga
bäckar jämte några mindre floder, af hvilka den mest
betydande är Rio Soccoridos. Bergväggarna genombrytas
äfven af oräkneliga raviner och dalgångar, såsom den
underbara Curral das Freiras i hjertat af ön samt de
romantiska Ribeira da Janella i v. och Ribeira do
Machico i ö. Liksom närliggande öar är M. tydligen
af vulkaniskt ursprung. Spår häraf finnas öfverallt,
bl. a. tre ganska väl bibehållna kratrar, särskildt
Lagoa vid S. Antonio da Serra i ö., samt flere
öfver hvarandra lagrade lavaströmmar, bestående
dels af blåsig basalt, dels af mer eller mindre
fältspatartad trakyt. På sina ställen förekomma
äfven olika slag af tuffer, hvilande på tertiär
kalk. Alla lägre trakter längs kusten betäckas
af verklig basalt. Öfver de högsta bergstopparna,
hvilka om vintern vanligen äro snöbetäckta, sväfva
nästan ständigt tjocka dimmor. Men några hundra fot
derunder, på de stora, gröna bergsplatåerna och
än längre ned mot hafvet i de fruktbara dalarna,
råder ständig sommar. Skiftningen i årstiderna
vore nära nog omärklig, om icke under några månader
(Okt.–Jan.) häftiga regnflöden inträffade, hvarigenom
luften i någon mån afkyles. Denna luftförändring
är dock mera känbar i de nordliga trakterna, som
ofta äro utsatta för häftiga stormar. På det södra
kustlandet beräknades medeltemperaturen under åren 1873–1883 till + 16,07°
C. för Dec., Jan. och Febr., 17° för Mars, April
och Maj, 21,62° för Juni, Juli och Aug., 20,5° för
Sept., Okt. och Nov. Skilnaden mellan den lägsta och
den högsta medeltemperaturen under de olika årstiderna
var således 5,55° och sjelfva medeltemperaturen 18,7°
för år. Jordmånen är utomordentligt fruktbar. De
stora skogarna, som fordom beskuggade ön (hvaraf
den erhållit sitt namn; Port. madeira betyder trä),
hafva försvunnit; men icke få trakter äro nu åter
bevuxna med skogar af barrträd, ek, kastanje,
lager m. fl., hvaribland äfven några inhemska
träd, t. ex. det bekanta drakblodsträdet. På den
norra sidan af ön växa de flesta slag af europeiska
frukter samt mot s. de mest olika arter af tropiska
trädslag och buskväxter, såsom dadelpalmen, bananen,
orangen o. a. I dessa nejder blomma de vackraste
plantor, t. ex. kamelian, heliotropen, fuchsian,
oleandern m. fl. Jordbruket försvåras såväl af den
bergiga och ojämna marken som af brist på vatten
under den torra årstiden. Denna brist afhjelpes
dock i någon mån genom konstgjord vattning medelst
ledningar från bergen (de s. k. levadas). De olika
sädesslagen (korn, hvete och majs) gifva icke
tillräcklig afkastning för öns behof. Sockerröret
är icke på långt när så vinstgifvande som fordom,
då det utgjorde öns vigtigaste exportartikel. Deremot
odlas med framgång vin (se Madeira-vin) samt tobak,
kaffe, te och förträffliga sydfrukter. Boskapsskötseln
omfattar hufvudsakligen får och svin-afvel, derjämte
oxar, kor och getter. På ön finnas inga rofdjur. Af
foglar häckar derstädes endast ett ringa antal arter,
såsom tornfalken, koltrasten, sädesärlan m. fl. och,
bland icke europeiska foglar, kanariefogeln, som
förekommer allmänt i vildt tillstånd. Af reptilier
finnes blott en mindre ödleart, Lacerta Dugesii,
och af sötvattenfisk ålen. – Befolkningen uppgick
år 1883 till 134,000 personer, nästan uteslutande af
romersk-katolsk trosbekännelse. Öns innebyggare äro
af portugisisk härkomst och tala ett språk, som högst
obetydligt skiljer sig från moderspråket. Männen äro
i allmänhet stora, kraftiga och välväxta; qvinnorna
äro endast undantagsvis vackra. Folket är ärligt och
nyktert, men fattigt och okunnigt. Under åren 1873–82
utvandrade 6,079 pers. Industrien består förnämligast
af bomullsväfnader, broderier, blommor, korgsaker,
träsnideriarbeten m. m. – Alla städer, bland hvilka
må nämnas Calheta, Moniz, Machico, Santa Cruz, äro
belägna vid kusten. I s. ligger hufvudstaden,
Funchal (se d. o.)., som står i telegrafisk förbindelse
med Lissabon och Brasilien. Sedan mer än hundra år
tillbaka har denna stad varit känd som en välgörande
tillflyktsort för bröstlidande. Antalet sjuka, som
nu årligen vistas derstädes, beräknas till 6 à 7
hundra personer. För obemedlade finnes en särskild
vårdanstalt, Hospicio da Princesa Dona Maria Amelia,
grundad af enkekejsarinnan Amalia af Brasilien och
sedermera efter hennes död definitivt ordnad af
stiftarinnans syster, enkedrottning Josefina af
Sverige och Norge. – Ön har egentligen blott en
ankarsättning för större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
