Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malatitze ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bad konungen hemlighålla inlagan, emedan, om
reformerna bragtes till utförande, allmänheten
borde anse dem för konungens verk, men det i
motsatt fall kunde blifva skadligt för konungens
anseende, om förslaget blefve kändt. Trots sin
välmening skadade dock M. det stora reformverket,
i det han, mera teoretiker än en handlingens man,
ledsnade vid det offentliga lifvets svårigheter samt
inlemnade sin afskedsansökan, hvarigenom Turgots
ställning betydligt försvagades. Och samtidigt med att
M. lemnade sin plats, störtades denne store statsman
(Maj 1776). M. egnade sig nu åt studier och resor, men
upphörde dock ej att varmt intressera sig för tidens
reformsträfvanden. Vid revolutionens annalkande sökte
Ludvig XVI besvärja stormen genom att ännu en gång
(1787) kalla M. till minister (ehuru utan portfölj),
och såsom sådan bidrog M. väsentligt till utfärdandet
af ett edikt, hvarigenom de franske protestanterna
erhöllo en rättsligt betryggad ställning. Emellertid
kände han sig ej häller nu vuxen det politiska lifvets
strider, utan drog sig tillbaka omedelbart före
riksständernas sammankallande (1789). Rättegången mot
Ludvig XVI förmådde honom att åter lemna privatlifvets
lugn för att frivilligt åtaga sig den farliga rollen
af konungens advokat; men alla hans sträfvanden
att rädda den olycklige blefvo fåfänga, och det var
han, som hade den tunga pligten att först underrätta
Ludvig om hans dom (1793). Ett lif så helt egnadt
åt mensklighetens sak som M:s fann ej nåd inför dem,
som nu ryckte till sig makten för att i mensklighetens
namn begå de skändligaste ogerningar. I Dec. 1793
häktades M. jämte sin familj, fördes till Paris,
ställdes inför revolutionstribunalet och afrättades
d. 22 April 1794, efter att förut hafva sett sina
barn och barnbarn gå till döden. M. var äfven
naturforskare och utgaf utom sina statsrättsliga
skrifter flere naturvetenskapliga arbeten af värde.
S. B.
Malet [malä], Claude François de, fransk general,
f. 1754, deltog i revolutionskrigen och blef 1799
brigadgeneral. 1805 utnämndes han till guvernör i
Pavia, men afskedades 1807 på grund af sina utprägladt
republikanska tänkesätt. Misstänkt för samhällsfarliga
stämplingar, blef M. på kejsar Napoleons befallning
fängslad 1808. Jämte generalerna Lahorie och
Guidal m. fl. statsfångar fattade M. 1812 beslutet
att söka störta kejsaren, som vid denna tid befann
sig på sitt tåg mot Ryssland, och åter upprätta
republiken. Natten emellan d, 23 och 24 Okt. 1812
lyckades M. rymma från det sjukhus, dit han på grund
af föregifven sjukdom flyttats från fängelset. Han
skyndade till kasernerna och vann två regementen på
sin sida genom falska underrättelser om Napoleons
död och genom förevisande af ett understucket dekret
af senaten, som utnämnde honom till kommendant i
Paris. Derpå befriade M. sina fångna kamrater Guidal
och Lahorie. Desse häktade polisministern Savary och
polisprefekten Pasquier samt intogo deras platser,
under det att M. med en beväpnad hop begaf sig till
kommendanten general Hulin, genom hvars lugn
och kallblodighet revolten misslyckades. M. och
hans medsammansvurna arkebuserades d. 29 Okt. 1812.
A. B. B.
Maleventum. Se Benevent.
Malexander. Se Malgesanda.
Malfilâtre [-latör], Jacques Charles Louis de
Clinchamp de, fransk skald, f. i Caen 1732, d. i armod
i Paris 1767, skref vackra dikter, bland hvilka den
längsta, Narcisse dans l’île de Vénus, är lifvad af
en verklig antik fläkt. Hans »Oeuvres» utgåfvos 1825
(ny uppl. 1826).
Malfjärilar, Tineidae, zool., en familj eller
grupp bland »småfjärilarna» (Microlepidoptera),
hvilken kännetecknas deraf att antennerna äro
borstlika (nästan aldrig kamlika), labial-palperna
vanligen starkt utvecklade, fjälltäckta, längre
än hufvudet, och äfven maxillar-palperna långa,
flerledade. Bakkroppen är smal, vingarna äro smala,
tillspetsade, vanligen långt fransade, i synnerhet
de kortare bakvingarna, framvingarna icke urbuktade,
nästan jämnbreda. Under hvila ligga vingarna antingen
vågrätt å kroppen, eller ock äro de rullade omkring
denna. Malfjärilarna hafva en ojämn, men snabb
flygt. Deras larver hafva (14 eller vanligare)
16 ben. De lefva dels i rörlika hylsor, som de
forfärdiga af hvarjehanda ämnen, dels i märgen
hos växtstjelkar eller i blomknoppar och blad,
mellan hvilkas epidermisytor de äta buktiga gångar
eller bitvis förtära allt parenkym; andra åter
hålla till i djuriska ämnen eller af dem beredda
föremål (t. ex. pelsmalen, möbelmalen o. s. v.),
hvilka de sönderfräta; de åstadkomma sålunda
stor skada. I Europa finnas omkr. 170 slägten af
malfjärilar. Mest bekanta äro arterna af slägtet
Tinea L., som gifvit namn åt gruppen. Af detta slägte
finnas i Skandinavien följande 5 arter: 1. Kornmalen
(se d. o.), 2. Klädesmalen (T. sarcitella L.),
som har askgråa, glänsande framvingar med en hvit
tvärlinie närmare spetsen och två mörkt punkterade
streck. Bakvingarna äro askgråa, långfransade, likasom
framvingarna. Kroppen är ljust grå, med två hvita
fläckar vid vingarnas fästen. Klädesmalen har samma
lefnadssätt som pelsmalen och tapetmalen. 3. Pelsmalen
(T. pellionella), se d. o. 4. Tapetmalen (T. tapezella
L.), se d. o. 5. Fjädermalen (T. crinella L.),
som har hufvudet rostbrunt och framvingarna blekgula
samt bakvingarna ljusare gulaktiga. Denna sistnämnda
art lefver bland fjäder och hår å pelsskinn, men är
icke så allmän som de föregående. O. T. S.
Malgasch. Se Malagasi.
Malgesanda (ofta förvridet till Malexander), socken
i Östergötlands län, delad å Ydre härad med 11,461
har och 669 innev., Göstrings härad med 6,657 har
och 646 innev, samt Vifolka härad med 1,892 har
och 92 innev., tillsammans 20,010 har och 1,407
innev. (1884). M. utgör ett konsistorielt pastorat
af 3:dje kl.. Linköpings stift, Ydre kontrakt.
Malghera, fort i Venezias laguner, bildar brohufvudet
för jernvägsbron emellan fastlandet och staden
Venezia. Den 4–27 Maj 1849 bombarderades det af
österrikarna.
Malherbe [mallä’rb], François de, fransk skald, f. i
Caen 1555, d. i Paris 1628, är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
