- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
755-756

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maltitz ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bildade af färgade (vanligast gula eller hvita)
foder- och kronblad, sittande i en oafbruten spiral
och nedtill förenade till ett slags blompip,
i hvars botten honingssaft afsöndras. Frukten är
köttig, bärlik, ätbar. Stammens köttiga inre är rikt
på växtslem samt begagnas till omslag å svullnader
och hudinflammationer. Mammillariaslägtet tillhör
Central-Amerikas och närgränsande varma lands torra
högslätter. O. T. S.

Mammon (ett arameiskt ord, som betyder rikedom)
har blifvit det sammanfattande uttrycket för allt
slags besittning, särskildt för rikedom, för
såvidt menniskan så fäster sitt hjerta dervid,
att hon förgäter Gud. Begreppet har af Kristus
personifierats i utsagan: »I kunnen icke tjena Gud
och Mammon» (Matt. 6: 24). Häraf uttrycken »Mammons
träl», »mammonstjenare», »mammonsdyrkare».

Mammut, zool. Se Elefantslägtet.

Mammuthålan, Mammutgrottan (Eng. Mammoth cave)
kallas den största af de många grottor, som finnas
i Kentuckys och Indianas bergkalk. Den ligger i
Edmonson County, Kentucky, på 37° 14’ n. br. och 86°
12’ v. längd och upptäcktes 1809 af en jägare. Dess
förnämsta mynning ligger 180 m. öfver hafvet,
och grottan bildar ett mycket vidsträckt och
inveckladt system af med hvarandra kommunicerande
rum. Vatten nedrinner samt bildar vattenfall, sjöar
och floder, som delvis kunna befaras. Praktfulla
droppstensbildningar finnas äfven. Luften i grottan är
mycket ren och temperaturen alltid densamma (nära 13°
C.). Grottans verkligen underjordiska fauna uppgår
till omkr. 30 arter, bland hvilka märkas fiskar (se
Amblyopsis), insekter (t. ex. en blind och vinglös
gräshoppa), spindlar, tusenfotingar, kräftdjur,
maskar m. m. Med anledning af den rena luften och den
konstanta temperaturen har man gjort ett försök att
använda grottan såsom ett slags sanatorium, hvilket
dock får anses såsom misslyckadt. I senare tider
har man derstädes börjat odla champignoner. B. L-n.

Mammutträd. Se Sequoia.

Mamre. Se Hebron.

Mamsell, sammandragen form af det franska
mademoiselle (se d. o.).

Man [män], engelsk ö i Irländska sjön, på nästan lika
stort afstånd från England i ö., Skotland i n. och
Irland i v., har en längd i n. ö. och s. v. af 53
km., en bredd af 19 km. samt en areal af 588 qvkm. Ön
genomdrages utefter sin längd af en bergskedja, som
i Snaefell i n. v. når en höjd af 617 m. Kusterna
äro på många ställen branta och omsluta flere
mindre bukter. Utanför öns sydände, Spanish head,
ligger holmen Calf of M. Klimatet är synnerligen
mildt och jämnt (medeltemperaturen för sommaren
15°, för vintern 5,5° C.). 67 proc. af hela arealen
äro odlad jord, till nära 1/4 sädesbärande. 1881
lemnade bergsbruket 3,535 ton zink samt 5,766 ton
silfverhaltig blymalm, som gaf 4,250 ton bly och
2,630 kg. silfver, jämte mindre qvantiteter koppar,
jern, ockra m. m. Industrien är obetydlig, men handeln
ganska liflig, mest bestående af export af öns
produkter: hästar, nötboskap, får samt bly, kalk och
svart marmor. 1881 sysselsatte M. 26 fartyg i utrikes
handel och 2,228 fartyg i kusthandel. Sill- och
kabeljofisket sysselsätter omkr, 700 båtar och 4,000
menniskor. Jernvägarna hafva en längd af omkr. 80
km. Innevånarna, 53,738 (1881), härstamma från de
britiska öarnas keltiska urbefolkning. Om deras
språk, manx, se Gaeliska språket och literaturen. Ön
är säte för en anglikansk biskop, af Sodor och
M. (Sodor af Sudreys, södra Hebriderna, som fordom
hörde till M.), och har sin egen författning. I
spetsen för förvaltningen står en af kronan utnämnd
guvernör. Den lagstiftande makten utöfvas af ett
parlament (»Tynwald court»), bestående af ett råd
af 9 medlemmar samt af folkvalda ombud (»house of
keys»). Ett af de båda husen antaget och af den
engelska regeringen stadfäst lagförslag blifver lag,
först sedan det kungjorts på Tynwald-kullen nära
Peel på manx och engelska språket. Ön har ingen
representant i britiska parlamentet. Förnämsta
städerna på ön äro Douglas, öns nuvarande hufvudstad,
Castletown, den forna hufvudstaden, Ramsey och
Peel. Öns vapen är en röd sköld med 3 harneskklädda
ben, förenade med öfre delen af låret och böjda
liksom armarna i hakkorset. – M. (på manx-språket
Mannin) kallas af de gamle författarna Eubonia
(Caesars och Tacitus’ Mona har nästan säkert bevisats
vara Anglesey, icke M.) och innehades sannolikt af
romarna. I äldre tider hörde ön vexelvis under Wales
och Skotland samt eröfrades i slutet af 800-talet af
Harald Hårfagre och, efter det hans jarlar gjort sig
oberoende, på nytt (1093) af Magnus Barfot. Den var
sedan jämte Hebriderna ett norskt skattland, styrdt
af en skandinavisk konungaätt, till 1266, då Magnus
Lagaböte afträdde sina rättigheter till Alexander III
i Skotland. Efter dennes död ställde sig öboarna under
skydd af Edvard I i England 1290. 1406 gafs M. såsom
evärdligt län åt sir John Stanley och hans arfvingar,
hvilka först med titeln konungar, men sedan 1505 med
den blygsammare titeln lorder innehade ön till 1765,
då den genom köp öfvergick till engelska kronan.

Mana. Se Sjömana.

Mana, Finsk mytol., de underjordiskes herskare, bodde
i Manala och kallades derför äfven Manalainen. Det
ursprungligaste bland dessa namn är Manala, hvilket
är detsamma som maanala, »det under jorden belägna
stället». På denna härledning af ordet häntyda
runorna emellanåt. Men snart började minnet af
denna ordet Manalas ursprungliga betydelse att
förblekna, hvilket t. ex. framgår af uttrycket
Manalan alusvesi, »Manalas underjordiska vatten». Då
började man uppfatta ordet såsom ett nomen, härledt
med lokaländelsen -la, till följd hvaraf underjordens
herskare ansågs hafva hetat Mana och hans rike Manala,
likasom Tuonis rike hette Tuonela. Slutligen är
att märka, att sångarena ofta förvexla det mörka,
dystra Pohjola med Manala. Jfr Kalma, Tuonela, Tuoni.
O. G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free