Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock efter hand lemnade den unge konungen en allt
större del i makten. Sedan Gerhard VI af Slesvig
stupat under ett fälttåg mot Ditmarsken (1404),
riktade M. sin uppmärksamhet på att söka återvinna
Slesvig, hvilket slutligen (1410) ledde till utbrottet
af ett krig. Under det att M. för underhandlingars
skull uppehöll sig i Slesvig, afled hon i Flensborgs
hamn d. 28 Okt. 1412, innan hon ännu nått sitt
mål, Slesvigs återvinnande. M. ligger begrafven i
Roskilde, der en liggande alabasterbild (fr. 1423)
återgifver hennes ädla drag. Hennes efterträdare
saknade hennes klokhet, och hans ifver att nå nämnda
mål verkade försvagande på sammanhållningen inom den
nordiska enhet hon grundlagt. Efterverldens omdömen
om M:s ställning till den nordiska enhetstanken
hafva varit mycket olika under olika tider. Geijer
uppfattar de tre landens sammanslutning endast såsom
»en händelse, som såg ut som en tanke». Kr. Erslev
anser, att M:s hufvudsyfte var att grundlägga en
stark konungamakt och att skaffa Danmark en betydlig
landutvidgning. Andra sätta i fråga huruvida hon
icke – om också oklart – sträfvat efter ett högre
mål: att bana väg för folkens sammansmältning samt
derigenom frigöra norden från tyskt, framförallt
från hanseatiskt, inflytande. Det må väl vara sant,
att hon gynnade sitt eget fädernesland, Danmark, och
närmast sökte att bygga enheten på dess supremati,
likasom hon också företrädesvis använde danska
adelsmän till sina biträden såsom länsmän och fogdar
i Sverige. Men visst är, att ingen oenighet visade
sig, så länge hon styrde, och att i alla tre rikena
herskade en förut okänd landsfred. Hon arbetade
visserligen på att försvaga adelsmännens stora makt
– som denna var störst i Sverige, framträdde också
der hennes sträfvan tydligast – genom egendomsköp
och byten samt genom att tvinga dem återlemna med
orätt bekomna krono- och skattegods (i Sverige
genom reduktionsbeslutet 1396), men samtidigt
var hon ofverdrifvet gifmild i sina gafvor till
biskopar, kyrkor och kloster. Särskildt gynnade hon
birgittinorden. Hon understödde sträfvandena för
Birgittas kanonisation (1391) och lät 1403 inskrifva
sig i Vadstenanunnornas brödraskap. Till sinnelaget
var M. from och mycket religiös; var hon än både
slug och myndig, så var hon dock aldrig trolös eller
hård såsom fadern. – M. är hufvudpersonen i en af
Öhlenschlägers tragedier, »Dronning Margareta»
(1833), och uti Ingemanns episka dikt »Dronning
Margrethe» (1836). Jfr Kr. Erslev »Dronning
Margrete og Kalmarunionens grundläggelse» (1882).
E. Ebg.
Margarin. 1. Kem., en blandning af palmitin och
stearin, hvilken förr ansågs som en oblandad
fettart. Namnet är bildadt af Grek. margaron,
perla, med hänsyn till ämnets perl-lika glans. –
2. M. l. oleomargarin l. konstsmör, konstgjordt
smör, i hvars sammansättning ingår fett, som ej är
framstäldt ur mjölk. Detsamma tillverkas vanligen
af oleomargarin (en ur djurfett, hufvudsakligast
nöttalg, vunnen lösning af stearin och palmitin i
olein), vegetabiliska oljor (jordnöts-, sesam-,
bomullsfröolja o. s. v.) och komjölk, hvilka
tillsammans underkastas en behandling, som
väsentligen öfverensstämmer med den vanliga
smörberedningsprocessen. De första försöken i denna
riktning gjordes, på uppdrag af Napoleon III, af
den franske kemisten F. Mége-Mourriez, hvilken
1869 erhöll patent på en metod att af nöttalg
bereda smörsurrogat. Numera finnes ett stort antal
fabriker för denna tillverkning såväl i Nord-Amerikas
Förenta stater som i Europa, synnerligast i Holland. –
Margarinet är ett surrogat, som, omsorgsfullt beredt,
är föga underlägset naturligt smör och svårligen utan
särskild uppmärksamhet kan skiljas från detta. Vid
matlagning och brödbakning har det särskildt fått
stor användning. Genom k. förordn. d. 2 Okt. 1885
äro bestämmelser stadgade ang. kontrollen å handeln
med margarin (Sv. förf.-saml. för 1885, n:o 57),
och i sammanhang dermed utfärdades d. 13 i samma
månad af Landtbruksakad:s Förvaltningskomité,
på K. M:ts uppdrag, kungörelse ang. sättet att
undersöka huruvida ett prof består af margarin
eller naturligt smör (Bih. till Sv. förf. samling
1885, n:o 60). Dessa bestämmelser åsyfta icke
att motverka handeln med margarin, endast att
hindra varans försäljning såsom naturligt smör.
1. P. T. C.
Margarita, ö i Karibiska hafvet, nära kusten af
syd-amerikanska republiken Venezuela, i hvilken den
jämte ett par andra mindre öar bildar provinsen Nueva
Esparta. Arealen utgör omkr. 990 qvkm. Ön är bergig
och föga fruktbar. Den upptäcktes 1498 af Columbus
och vann snart ryktbarhet genom det rika perlfisket
vid dess kuster. Detta har för länge sedan tagit slut,
och innevånarna, omkr. 30,000, lefva hufvudsakligen af
jordbruk samt fiske och handel. Provinsens hufvudstad
är Ciudad de la Asuncion. Bästa hamnen är Pampatar.
Margaritana. Se Flodperlmussleslägtet.
Margate [-get], stad och badort i engelska
grefskapet Kent, på norra sidan af den nu med
fastlandet förenade ön Thanet, utanför Thames’
mynning, 6,5 km. v. om North Foreland, 145 km. ö. om
London. 15,889 innev. (1881). Ända till detta årh. var
M. endast ett fiskeläge med en liten kusthandel,
men har sedermera, hufvudsakligen på grund af sin
fina hafssand, småningom blifvit en omtyckt badort,
besökt företrädesvis af Londons medelklass. M:s gamla
namn var Meregate (»utlopp till hafvet»).
Margaux [margå], by i franska depart. Gironde,
på venstra stranden af floden Gironde, station
vid jernvägen Bordeaux-Royan. Omkr. 1 km. från byn
ligger det för sitt vin bekanta, hertigen af Aumale
tillhöriga Château-Margaux.
Margelan (Marghilan), hufvudstad i ryska
guvern. Fergana i Central-Asien, 65 km. ö. s. ö. om
Kokand och omkr. 55 km. s. om Sir-Darja. Omkr. 26,000
innev., mest sarter.
Marggraf, Andreas Sigismund, tysk kemist, f. 1709,
blef 1760 direktör för den fysikaliska klassen af
Berlins vetenskapsakademi. Död i Berlin 1782. M. var
en framstående kemist och analytiker, bekant genom ett
stort antal undersökningar, t. ex. öfver lerjord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
