Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magnesia, hvilkas utmärkande egenskaper han
uppdagade. Af stor betydelse för industrien blef
hans upptäckt att hvitbetan innehåller socker.
P. T. C.
Marginal l. marg (Lat. margo, brädd, rand), oskrifven
eller icke tryckt brädd af en skrifven eller tryckt
sida. – In margine l. ad marginem, i brädden. –
Marginalier (Lat. glossae marginales), anmärkningar
eller förklaringar i brädden, randglossor (se
Glossa).
Marginala språkljud, fonet., konsonanter, som
uttalas med tungspetsen bakom öfre framtändernas
underkant (Lat. margo, kant). Så skall enligt
Michaelis i tyskan det s-ljud uttalas, som genom
den andra ljudskridningen uppstått ur t, t. ex. i
sass, satt, fuss, fot, under det att s eljest i
tyskan bildas högre upp (alveolart). M. vill
hafva marginalt s betecknadt med ß.
Lll.
Margites synes i den forngrekiska folksagan hafva
varit en karaktersfigur, betecknande den inbilska
och sjelfkära dumheten. Han var äfven hjelten i ett
komiskt epos af samma namn, hvilket man med orätt
tillskrifvit Homeros. Om denna dikts innehåll och
poetiska värde gifva de få verser, som kommit till
vår tid, endast ringa föreställning. I forntiden
var den högt uppskattad, och Aristoteles vill
deri t. o. m. se ursprunget till det grekiska
lustspelet. Versmåttet var daktyliska hexametrar,
hvilka dock sedermera uppblandades med jambiska
trimetrar. Dessa tillsatser skola enligt en uppgift
härröra från Pigres (en son eller broder till den
berömda drottning Artemisia i Karien), hvilken
af andra uppgifves såsom hela diktens författare.
A. M. A.
Margot [margå], Fr., förkortning af Marguerite. Om
Reine Margot se Margareta, franska furstinnor, 3.
Margretelund, gods i Österåkers socken, Stockholms
län, vid Trälhafvet, n. om Vaxholm, omfattande 22 67/72
mtl och taxeradt till omkr. 250,000 kr. Egendomen
gjordes till säteri under förra hälften af 1600-talet
af grefve G. Oxenstierna, har sedan 1718 tillhört
slägten Åkerhielm (»Å. till Margretelund»)
och eges sedan 1864 af öfverstekammarjunkaren
frih. J. G. N. S. Åkerhielm.
Marguerite [-gri’t], S:te. Se Lerinerna.
Marheineke, Philipp Konrad, tysk luthersk teolog,
f. i Hildesheim 1780, d. 1846 i Berlin såsom professor
och konsistorialråd, var tidigare tillgifven den
fichte-schellingska filosofien, men blef sedan en
afgjord anhängare af det hegelska lärosystemet, som
han tillämpade på det teologiska området. M. betraktas
som hufvudman för den s. k. »hegelska högern», hvilken
förfäktade nämnda systems nära öfverensstämmelse med
kristendomen. Bland hans skrifter, som omfatta de
mest skilda grenar af teologisk vetenskap, märkas
Christliche symbolik (1810–13), af grundläggande
betydelse för symbolikens vetenskap, Institutiones
symbolicae (1812; 3:dje uppl. 1830), Geschichte der
deutschen reformation (1816; ny uppl. i 4 bd
1831–34), Grundlehren der christlichen dogmatik (1819),
Grundlehren der dogmatik als
wissenschaft (1827) samt predikningar och tal. Efter M:s död
utgåfvos i 4 bd hans föreläsningar öfver den kristna
dogmatiken, moralen, symboliken och dogmhistorien
(1847–49).
Maria (Hebr. Mirjam), Jungfru Maria, Den heliga
jungfrun, Jesu moder, enligt legenden dotter till
Joakim och Anna, framställes i skriften som den
rena jungfrun och ödmjuka, troshängifna Herrens
tjenarinna, som benådades att föda det heliga, som
skulle kallas Guds son (Luk. 1: 35). Vid sitt kort
efter änglabebådelsen gjorda besök hos sin fränka
Elisabet helsas hon af denna såsom Herrens moder,
hvilken helsning framkallar M:s sköna lofsång
(Magniftcat). Enligt Matt. o. Luk., de ende af
evangelisterna, som behandla Jesu barndomshistoria,
var M. trolofvad med timmermannen Josef, hvilken,
upplyst genom gudomlig uppenbarelse, hindrades att
skilja från sig den hafvande jungfrun (Matt. 1:
20). De voro båda af Davids hus och slägt. (Jesus
var enl. hela skriftens vittnesbörd Davids
ättling. Slägtregistret hos Matt. anses gälla
Josef, det hos Luk. Maria.) För att skattskrifvas
begåfvo de sig till Betlehem, der Jesus föddes
(Luk. 2). Efter omskärelsen, frambärandet i templet
och de vise männens af Österlandet besök flydde M. med
barnet och Josef på gudomlig tillskyndelse undan
Herodes’ förföljelse till Egypten. Efter återkomsten
lefde den heliga familjen i Nasaret ett obemärkt,
stilla lif. Om de i Nya test. omtalade Jesu bröder
(Matt. 13: 55; Mark. 6: 3) voro hans hel- eller
halfsyskon eller möjligen kusiner kan ej med säkerhet
afgöras. De få gånger, då M. sedan nämnes i N. T. före
Jesu död, synes hon på ett eller annat sätt hafva
velat ingripa i hans messianska kall och måste af
honom tillrättavisas. I Luk. 2: 41 o. f. berättas om
påskafärden till Jerusalem med den 12-årige Jesus,
hvars djupgående svar på hennes förebråelser hon
ej förstod. Äfven vid bröllopet i Kana (Joh. 2)
får hon mottaga en mild tillrättavisning af sin
son. När Jesus dör, finna vi den trogna, sörjande
modern vid hans kors; han anförtror henne i Johannes’
vård (Joh. 19: 25–27). Sista gången omnämnes hon i
Apostlagern. 1: 14, der hon och några andra qvinnor,
Jesu bröder samt apostlarna berättas vara samlade
i endrägtig bön. Hon försvinner sedan ur skriften
och jämväl ock ur den första traditionen. En senare,
otillförlitlig, tradition låter henne hafva dött i
Jerusalem vid 59 års ålder. En annan angifver Efesus
som hennes dödsort. Jfr Heliga jungfrun, Madonna,
Mariafester och Mariakult. G. R-l.
Maria, Lazarus’ syster, utgjorde med sin broder och
syster, Marta (se denna), den i Betanien bosatta,
äfven i Jerusalem kända och ansedda familj, i hvars
sköte Jesus tillbragte några lugna och lyckliga
stunder. Hon skildras såsom en stilla, inåtvänd,
djup och innerlig natur, som i ödmjukt lyssnande till
Herrens ord »valt den goda delen» (Luk. 10: 38–42;
Joh. 11 och 12).
Maria, svenska furstinnor:
1. Maria af Pfalz, Karl IX:s första gemål, föddes
1562 och var dotter till kurfursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
