Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marienburg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marinförvaltningen är det centrala ämbetsverk,
som från 1878 års början utöfvar i ekonomiskt och
tekniskt hänseende överstyrelsen vid flottan och hvad
i öfrigt vidkommer försvarsverket till sjös. Den
organiserades genom instruktionen af d. 7 Dec. 1877
och har sedan omorganiserats genom instruktionen af
d. 10 Juli 1884. Enligt sistnämnda instruktion består
ämbetsverket af en gemensam chef af flaggmans eller
kommendörs grad, tre militära ledamöter af kommendörs
eller kommendörkaptens grad, öfverdirektören för
mariningeniörstaten samt ett amiralitetsråd. Det
arbetar på fem afdelningar, nämligen intendents-,
min- och artilleriafdelningarna, hvar och en af
dessa under chefskap af en af militärledamöterna,
vidare ingeniörafdelningen, under ofvannämnde
öfverdirektör, samt civilafdelningen, under
amiralitetsrådet. Dessutom finnas gemensamma för hela
ämbetsverket ett kansli och ett advokatfiskalskontor,
båda under sistnämnde ledamots inseende. –
För historiken öfver flottans öfverstyrelse se
Amiralitetskollegium, Förvaltningen af sjöärendena,
Generalsjömilitiekontoret och Storamiralsämbetet.
A. Th. S.
Maringalvanometer, fys., kallas en modifikation,
som W. Thomson anbragt å sin reflexgalvanometer
(se d. o.) för att göra detta instrument användbart
till sjös.
Marini (Marino), Giambattista, italiensk skald,
f. 1569 i Neapel, tjenstgjorde från unga år såsom
sekreterare hos prinsen af Conca i Neapel, sedermera i
Rom hos kardinal Aldobrandini och i Turin hos hertigen
af Savojen, hvilken gjorde honom till adelsman (»il
cavaliere M.»). Hofpoeten Murtolas hätska förföljelser
orsakade, att M. 1615 flyttade till Paris. Der
stod han högt i gunst hos Maria af Medici. Sedan
han 1623 återvändt till Italien, emottogs han i
sin födelsestad med lysande ärebetygelser. Död
nära Neapel 1625. M. är upphofsmannen till den
s. k. marinismen, en förkonstlad literär smakriktning,
som beherskade 1600-talets poetiska alstring uti
Italien och sträckte sitt inflytande till flere
land (jfr Concetti). Marinismen kännetecknas
af en svulstig och veklig, sinligt blomstrande och
med tillgjorda ordlekar späckad stil. M:s stora
heroisk-mytologiska epos Adone (1623, flere uppl.;
en episod derur, »Sagan om Pomum Eridis eller
twedrägtsäplet», öfvers. till svenska af Knut Bildt,
1749) röjer en rik uppfinningsförmåga och innehåller
många vackra ställen, men i sin helhet utgöra denna
dikts 20 sånger (med öfver 40,000 vers) en enhetslös
sammangyttring af långdragna skildringar, bland
hvilka de vällustiga spela hufvudrollen. Der är
ett öfverflöd af sinnesretande färg och klang, af
antiteser och öfriga concetti, bisarra bilder och
prålande beskrifningar. Stundom är tonen satirisk,
andra gånger slår den öfver till känslosamhet. M:s
andra, ofullbordade epos, La strage degl’ innocenti (i
4 sånger, 1633, flere uppl.; »Thet bethlehemitiska
barnamordet», öfvers. af K. Bildt, 1740), fråssar
i utmålandet af grymheter. Han författade äfven
diktsamlingarna Rime amorose
(1602, hvaribland verkligt goda sonetter), La lira,
La campagna och Epitalami. Genom sitt föredöme gaf han
fart åt den besoldade tillfällighetspoesien. Hans
Lettere utgåfvos 1627. M:s diktning, anlagd på
att tillgodose »behofvet efter någonting nytt»,
gjorde tillfyllest för detta tidehvarf af sorglöst
sedeförderf och slafsinne. Betecknande för smakens
förskämning var att man ställde honom öfver Homeros
och Dante. M:s arbeten utgåfvos ofta under 1600-talet
och senast 1849, i urval.
Marin-ingeniörstaten, en af k. flottans stater, hvars
åliggande är att ombesörja byggnad och underhåll af
flottans fartyg, maskinerier, kranar, hus, dockor,
kajer, broar och vägar m. m. Den bildades jämlikt
k. br. d. 24 Sept. och d. 17 Dec. 1867 hufvudsakligast
af en del af de officerare, som tillhörde Flottans
konstruktionskår (se d. o.) och maskinistofficersstat,
men den skulle blifva en civil stat. Instruktion för
denna stat utfärdades d. 17 Dec. 1867, men har sedan
dess i samband med reglementet för flottan undergått
åtskilliga förändringar. Marin-ingeniörstaten, som
började sin verksamhet 1868, räknade först endast
8 personer (1 öfverdirektör och chef för staten, 2
direktörer och 5 ingeniörer). Men 1871 tillsattes
en af K. M:t förordnad, från Marin-ingeniörstatens
aflöningsstat aflönad byggmästare vid Karlskrona
station samt en af öfverdirektören antagen och från
varfvets stat aflönad biträdande ingeniör åt denna
byggmästare. Från början af år 1873 har byggmästare
varit tillsatt äfven vid Stockholms station. Redan
under loppet af 1868 antogos tvänne ritare till
biträde åt öfverdirektören, med förordnande af
denne. Straxt efter Marin-ingeniörstatens tillkomst
visade sig, att antalet ingeniörer var otillräckligt,
och jämlikt k. br. d. 5 Dec. 1871 och d. 5 Juni 1874
tillsattes under hvartdera af åren 1872 och 1875 en
extra ingeniör samt under hvartdera af åren 1876 och
1878 en underingeniör. Extra ingeniörerna tillsättas
medelst förordnande af K. M:t, underingeniörerna
antagas af öfverdirektören. Till följd af k. br. d. 24
Okt. 1879 tillsattes medelst förordnande af K. M:t
1880 en min-ingeniör, som placerades såsom extra
ingeniör på Marin-ingeniörstaten och erhöll
lön lika med Marin-ingeniörstatens ordinarie
ingeniörer. De två ofvannämnde ritarna, som
till följd af förändrad organisation af flottans
öfverstyrelse efter hand benämndes »ingeniörer
i Flottans konstruktionsbyrå» och »ingeniörer i
k. Marinförvaltningens ingeniörafdelning», förordnades
på grund af k. br. d. 28 Nov. 1879 af K. M:t till
extra ingeniörer vid Marin-ingeniörstaten. Till följd
af alla dessa förändringar i Marin-ingeniörstatens
organisation utgjorde denna vid år 1880 års början
18 personer, nämligen 1 öfverdirektör, 2 direktörer,
5 ingeniörer, 2 byggmästare, 5 extra ingeniörer
(af dem 1 min-ingeniör), 2 underingeniörer
samt 1 biträdande ingeniör åt byggmästaren vid
Karlskrona station. Fordringarna för anställning inom
Marin-ingeniörstaten finnas uppgifna i »Reglemente
för flottan» af d. 10 Juli 1884 (d. I, § 51).
J. G. B.
Marinism. Se Marini.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
