Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marienburg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marin-kompass. Se Kompass.
Marinmålning, framställningen af hafvet i hvila eller
rörelse, under vexlande atmosferiska förhållanden,
med kuster och fartyg, framträder jämförelsevis sent
inom konsthistorien, i det hela såsom en afart af
landskapsmålningen (se d. o.), hvars utveckling den
delat. Spår till ett marinmåleri kunna skönjas under
antikens tid, t. ex. i de s. k. odyssé-landskapen i
Vatikanens bibliotek, funna i Rom på Esqvilinen;
men såsom sjelfständig konstart uppträder det
först efter den egentliga renaissanceperiodens
slut, på 1600-talet. Den »heroiska», sydländska
riktningen representeras här af den lidelsefulle
italienaren Salvator Rosa (1615–73). Naturkrafternas
våldsamhet, klippkustens brutna, oroliga linier,
menniskors och farkosters kamp mot elementen är hvad
han företrädesvis söker återgifva. – En lugnare,
förtroligare uppfattning af jämväl denna sida af
naturen finna vi under samma århundrade vid Nordsjöns
kuster, hos de holländske marinmålarna. I början är
det äfven här mångfalden, detaljerna, som man älskar;
vattenytan med en mängd af seglare, oftast grant
utstyrda, kusten med "byggnader, pålverk, klippor och
sandreflar, fiskare vid sitt arbete, promenerande på
stranden o. s. v. (Willaerts). Efter hand lägger
man allt större vigt på helheten, samstämningen af
det hela, sanningen i luftens och vattnets toner;
och den holländska konsten har här att uppvisa en rad
af de mest framstående mästare: Jan van de Capelle,
Simon de Vlieger, Willem van de Velde (1633–1707)
jämte många andra. Under det följande århundradet är
den franska konsten tongifvande, och i Joseph Vernet
finna vi här hufvudmästaren, en konstnär, som i
sin benägenhet för starka effekter (skeppsbrott,
sönderslitna klippkuster o. d.), liksom till sin
nationalitet är mera befryndad med italienaren
Salvator Rosa än med holländarna. 1800-talets
konst har, med fransmännen Gudin, Isabey, Ziem
o. a. i spetsen, sökt att komma naturen så nära
på lifvet som möjligt. Liksom på det egentliga
landskapsmåleriets område finna vi äfven här än en
mera lugn, objektiv uppfattning, än en mera nervös och
subjektiv göra sig gällande vid sidan af hvarandra.
Upk.
Marino, italiensk republik. Se San Marino.
Marino, G., italiensk skald. Se Marini.
Marinos. 1. Läkare och anatom, omkr. år
90 f. Kr., hvilken Galenos betecknar såsom
anatomiens återställare och ofta citerar i sina
skrifter. – 2. Geograf från Tyros, lefde i 2:dra
årh. e. Kr. Han säges hafva varit den förste, som
lade ett system af längd- och breddgrader till grund
för geografiska ortbestämningar. Hans skrifter,
hvilka alla gått förlorade, voro en hufvudkälla
för hans ännu berömdare efterföljare Ptolemaios. –
3. Nyplatonsk filosof från Flavia Neapolis, det
forna Sichem i Palestina, lefde under senare delen
af 5:te årh. e. Kr. Han var Proklos’ lärjunge och
efterträdare på den filosofiska lärostolen i Athen
och efterlemnade en ännu bibehållen skrift (Proklos
eller om lycksaligheten), som utgör en panegyrik öfver
Proklos och hans filosofi. A. M. A
Marinregementet. Garnisonstruppen vid flottan
kallades i äldre tider marinierer, och af dessa
fanns ett regemente å 1,400 man, hvilket 1766
reducerades till 700, som sedermera upptogos dels
till volontärer, dels till kofferdibåtsmän (se
Kofferdi). Ett nytt volontärregemente af 400 man
uppsattes enl. k. br. d. 4 Mars 1789 och ännu ett å
1,000 man, under namn af Storamiralens regemente,
enl. k. br. d. 13 Maj s. å. Efter krigets slut
reglerades regementena till tvänne å tillsammans
1,500 man, hvilka bestridde garnisonstjenst
i Karlskrona. Ett kompani var dock förlagdt
i Göteborg, och sedermera transporterades ett
kompani från Karlskrona till Stralsund. I stället
uppsattes på Pommerska kammarens bekostnad ett
nytt kompani. Slutligen funnos i Karlskrona
2 regementen volontärer, i Stockholm 1 och i
Göteborg 1. Dessa förvandlades enl. k. br. d. 2
Nov. 1824 till Sjöartillerikåren å 874 man i 10
kompanier, af hvilka 7 förlades i Karlskrona, 2
i Stockholm och 1 i Göteborg. Sjöartillerikåren
skulle i fredstid bestrida garnisonstjenst
vid flottans stationer och der förefallande
artilleriarbeten. Dess ändamål skulle vara att bilda
goda artillerister, men den skulle exerceras både
som infanteri och som artilleri. Sjöartillerikåren
förvandlades enl. k. br. d. 17 Nov. 1832 till
Sjöartilleriregementet å 800 man i 10 kompanier och
med ungefär samma tjenstgöring som den förra kåren,
hvarjämte regementet skulle utgöra stam för Blekinge
läns beväring. Regementet förlades i garnison i
Karlskrona, dit äfven kompanierna från Stockholm
och Göteborg förflyttades. Enl. k. br. d. 28
Nov. 1845 förändrades Sjöartilleriregementet
till Marinregementet, för hvilket
tillämpades hufvudsakligen samma stadgande som för
det förra. Marinregementet öfverflyttades med 1872
års ingång från sjö- till landtförsvaret och indrogs
sedan i mån af personalens afgång. Af regementet
finnas nu (sommaren 1886) i tjenst 19 officerare och
18 underofficerare. G. G. F.
Mario, Giuseppe, markis di Candia, italiensk
tenorsångare, f. 1810 i Cagliari, var först officer i
piemontesiska armén, kom 1836 till Paris, der han 1838
debuterade vid Stora operan och 1840 öfvergick till
den italienska, samt sjöng sedan under 30 års tid i
Paris, London och Petersburg, mestadels i sällskap med
sångerskan Giulia Grisi, med hvilken han 1856 gifte
sig. 1867 drog han sig ifrån scenen. Han afled i armod
i Rom 1883. M. säges varit född till operasångare
och hänförde i synnerhet genom behag och elegans.
A. L.
Mario, Alberto, italiensk politisk skriftställare,
f. 1825, förvisades 1857 från Genua på grund af
delaktighet i en republikansk sammansvärjning. I
Genève gjorde han derefter bekantskap med en miss
White, en svärmisk beundrarinna af Mazzini, och
denna dam, hvilken sedermera blef hans hustru och
sjelf grep till pennan för demokrati och republik,
skaffade honom befattning som korrespondent till den
engelska tidningen »Daily news». 1860 slöt han sig
till Garibaldi på Sicilien, förde efter enhetskrigets
slut en journalistisk kamp för den federala idén mot
mazzinister och monarkister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
