Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mars ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kolonns och hvarje sjelfständig kolonndels mål
för hvarje dag. I fiendens närhet måste marschen
vanligen anordnas genom en marschdisposition,
eller marschorder, som åtminstone vid arméer eller
dessas underafdelningar vanligen omfattar endast en
dag i sänder. Alltefter den utsträckning, hvilken
såväl vid tåg- som vid krigsmarscher kan gifvas åt
marschområdet, samt med hänsyn till den marscherande
truppens styrka delas truppen i marschkolonner,
hvarvid lättheten att utföra marschen ökas, i samma
mån kolonnernas antal växer och sålunda hvarje
kolonns styrka minskas. Vid tågmarscher samt vid
krigsmarscher, då fullständig stridsberedskap
icke erfordras, delas trupperna inom hvarje kolonn i
flere marsch-grupper (echeloner), hvilka taga afstånd
emellan hvarandra för större beqvämlighets vinnande.
Efter de förhållanden, under hvilka man marscherar,
bestämmes inom hvarje kolonn marschordningen,
d. v. s. den ordning, i hvilken truppafdelningarna
följa efter hvarandra. Denna blir dessutom olika
vid marsch framåt, marsch bakåt och flankmarsch
(marsch åt sidan), hvilket sistnämnda slag af
marscher derjämte betingar vissa iakttagelser
med hänsyn till truppernas fördelning på de
olika kolonnerna. Närmast fienden går den
till rekognosceringstjenst och till skydd för
de marscherande truppernas hufvudmassa, d. v.
s. till marschbevakning, afdelade styrkan (avant-,
arrier- eller flankgarde), som vid en kolonn af alla
vapen är sammansatt af alla vapen, men hvari kavalleri
vanligen ingår i stor mängd. Derefter följer något
infanteri, så större delen af artilleriet, så
återstoden af infanteriet, ingeniör- och
sjukvårdstrupper, så det kavalleri, som icke
kunnat finna användning framför kolonnen
(alla afdelningar med handhästar, förbinderi-,
verktygs- och ammunitions-vagnar, den s. k.
stridsträngen), så på något afstånd truppernas
träng, den s. k. bagageträngen, och slutligen på
ännu längre afstånd den stora trängen. Hela kolonnen
intager följaktligen ett ganska betydligt djup,
marschdjup (kolonndjup), hvilket betingas af den
marschformering, som trupperna innehafva, af de
afstånd, som lemnas emellan afdelningarna, af
årstiden och väderleken, af vägens bredd, lutning
och beskaffenhet, truppens marschförmåga,
marschdisciplin och tillstånd m. fl. omständigheter.
Ju större marschdjupet är, dess längre tid åtgår,
innan kolonnen hinner marschera upp och insättas
i striden. En arméfördelning på 10,000
man infanteri, 400 man kavalleri och 36 kanoner
intager under gynsamma omständigheter, oberäknadt
afstånden för marschbevakningen, ett marschdjup
af 10 km. för truppkolonnen med stridsträng och
af 40 km., då all träng och erforderliga afstånd
medtagas i räkningen. – Marschhastigheten är af
synnerligt inflytande på marschen och beror af
samma förhållanden, som utöfva inflytande på
marschdjupet. Om förhållandena icke äro alltför
ogynsamma, tillryggalägger en arméfördelning en
vanlig dagsmarsch om 21 km. på 6–9 timmar, under de1
kavalleri härtill behöfver endast 4–7 timmar, tiden
för uppmarsch oberäknad. Ökas dagsmarschen,
växer tiden för densammas tillryggaläggande i större grad än väglängden, så att
en arméfördelning behöfver 9–14 timmar för att
tillryggalägga 32 km., hvilket för infanteri
måste anses såsom en ökad dagsmarsch. Måste
marschhastigheten uppdrifvas, sker det lämpligast
genom att bortlemna rastedagarna; men gäller det
att på kortaste möjliga tid tillryggalägga en icke
alltför lång vägsträcka, kan detta ske med oafbruten
marsch, då man marscherar dag och natt, endast med
iakttagande af nödvändiga raster, till dess målet
nås. Marschen kan underlättas genom att manskapets
packningar föras på fordon eller genom att manskapet
sjelf fortskaftas åkande, hvilket sätt under fredliga
förhållanden kallas marche-forcée. – Då marschen på
något afstånd från fienden afbrytes för att följande
dag fortsättas, kan man under hvilan nöja sig med
den bevakning, som utsättes af de närmast fienden
stående afdelningarna, hvilken bevakning vanligen
kallas marschförposter. – Nattmarscher ställa stora
fordringar på trupperna och trötta dem i hög grad,
hvarför de så mycket som möjligt böra undvikas.
C. O. N.
Marsch (Ital. marcia, Fr. marche), musik, som
har till ändamål att reglera gången hos större
menniskomassa. Sannolikt nyttjades marschartad musik
redan hos antiken vid festtåg eller krig. Den nyare
militärmarschen plägar dateras från trettioåriga
kriget; dock begagnades redan i början af 16:de
årh. trummor, pukor, trumpeter och schweizerpipor
vid en furstes intåg i stad eller uttågande i
fält. Sannolikt har marschen framgått ur soldatsånger,
som blifvit förstärkta med instrument. Såsom
konstmusik hade marschen i början (Lullis operor,
Couperins klavérstycken) samma form som de äldre
danserna. Nu är den vanligen mera utförd och har
en trio af melodiös karakter. Militärmarscher
äro antingen paradmarscher, språngmarscher
eller stormmarscher. I öfrigt skiljer man mellan
festmarscher, hyllningsmarscher, sorgmarscher o. s. v.
A. L.
Marschall. 1. [ma’rsjall] Den tyska formen för marskalk
(se d. o.). – 2. [marsja’ll] I Sverige benämning på
ett slags fackla, bestående af en i marken nedslagen
påle, försedd i öfre änden med en bleckskål, i hvilken
lysämnet brinner.
Marschner, Heinrich August, tysk tonsättare, f. 1796,
egnade sig först åt juridiska studier, hvilka han
sedan utbytte mot musikaliska under Schicht, hvarefter
han 1817 erhöll en musiklärareplats i Pressburg,
der han skref några operor. Af dessa bragtes
Heinrich IV und d’Aubigné genom C. M. v. Weber till
uppförande i Dresden (1820). Derstädes fick M. 1824,
likaledes genom Webers bemedling, en anställning som
musikdirektor vid operan. I Leipzig, dit han efter
två år flyttade såsom teaterkapellmästare, skref han
operorna Der vampir (1828) och Der templer und die
jüdin (1829), hvilka hastigt gjorde hans namn bekant i
Tyskland. 1831 erhöll han hofkapellmästareplatsen i
Hannover och verkade i detta ämbete ända till 1859, då
han pensionerades med titeln generalmusikdirektor. Död
i Hannover d. 14 Dec. 1861
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
