Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mekines, stad i Marokko - Mekka, stad i Hedjas, vestra Arabien - Mekkabalsam, Balsamum de Mecca, B. gileadense, B. judaicum, Opobalsamum verum m.m., farmak. - Mekong, en af södra Asiens största floder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yppiga trädgårdar. Staden är mera regelbunden och har
bättre vårdade hus än någon annan stad i Marokko. Med
undantag af palatset och Mulei Ismails moské har M. få
märkliga byggnader. Innevånarnas antal beräknades af
Conring 1880 till omkr. 30,000, af Rohlfs 1861 till
40–50 tusen och af Gråberg 1834 till 56,000.
Mekka, stad i Hedjas, vestra Arabien, ligger i en
trång, sandig, ofruktbar samt af kala höjder och öde
sandytor omgifven dal, omkr. 340 km. s. om Medina och
100 km. ö. om Djedda, den närmaste punkten vid Röda
hafvet. M. är den ryktbaraste och vigtigaste staden i
Arabien och på samma gång den muhammedanska verldens
andliga hufvudstad. Det är i egenskap af Muhammeds
födelsestad målet för regelbundna pilgrimståg från
alla delar af Orienten. Staden har bredare (icke
stenlagda) gator än de flesta städer i Orienten;
husen äro af sten och i allmänhet väl byggda,
ofta 4–5 våningar höga. M:s förnämsta helgedom är
Mesdjid-el-haram (»den heliga moskén»), med kába,
flere kapell, brunnen Semsem samt andra heliga
platser (se Kába). Den förnämsta ceremonien vid hadj
(pilgrimsfärden till M.), som åligger hvarje muselman
och som medför titeln hadji, är besöket på Arafa l.
Arafat (en utanför staden belägen slätt omkring en
liten granitklippa, på hvilken Muhammed sjelf skall
hafvra bedit), hvarest pilgrimsskarorna tillbringa
den 9:de dagen i månaden Du-l-hidje (vallfartsmånaden)
under uppläsande af böner och stycken ur Koran. Efter
återkomsten derifrån göra de den följande dagen
eller någon af de följande dagarna (11:te, 12:te
l. 13:de) det sjufaldiga kringgåendet (tawaf) kring
kába. Antalet pilgrimer vexlar mycket. Burckhardt
(1814) uppskattar det till 70,000, Burton (1853)
till 50,000; 1884 var det, enligt en rapport af tyske
konsuln i Djedda, mer än 65,000. För icke-muhammedaner
är ett besök i M. förbjudet. Dock har en och annan
kristen lyckats komma derin, ja t. o. m. deltagit
i »tawaf», såsom Badia y Leblich, Burckhardt,
Maltzan, Burton och Keane; och européerna utöfva
ett betydande inflytande på pilgrimsskarorna, på det
sätt att de, genom förmedling af den internationella
sundhetskommissionen, öfvervaka deras samlande,
ordna karavantågen samt tillgodose sundhetens
fordringar i öfrigt. Genom deras ingripande äro icke
häller pilgrimerna numera alltid såsom fordom åtföljda
af kolera, pest eller tyfus. – Innevånareantalet,
som fordom skall hafra uppgått till öfver 100,000,
uppskattades af Badia till 16–18 tusen, af Burckhardt
till 30,000 och af Abd el-Razzak (1878) till 50–60
tusen. Innevånarna lefva nästan uteslutande af den
vinst de på mer eller mindre hederligt sätt draga af
pilgrimerna och af den handel, hvartill pilgrimernas
ankomst ger upphof. Förr kommo med en mängd karavaner
rikliga gåfvor från alla delar af den muhammedanska
verlden till den heliga staden. Nu hafva dessa fromma
skänker nästan alldeles upphört. Äfven handeln har
betydligt aftagit i M., som förr genom hopandet
af tusentals pilgrimer var en förmedlande marknads- och stapelplats
emellan Arabien och det öfriga Asien samt Afrika
och Europa. Staden egde fordom ansedda skolor och
många milda stiftelser, hvilka nu försvunnit. Ehuru
M. är hufvudstad i en turkisk provins och turkarna
der hafva en guvernör, en garnison och en domare,
är deras myndighet endast nominel. Den verklige
herskaren i staden och hela Hedjas är sjeriffen (i
Europa vanligen kallad storsje-riffen), hufvudmannen
för en furstefamilj, som gör anspråk på att härstamma
från profeten. Långt före Muhammed var M. på samma
gång en helig stad och en vigtig handelsplats,
hvars ålder förlorar sig i tidernas natt. Sannolikt
är det Ptolemaios’ Makoraba. Muhammed föddes i
M. omkr. 570 och måste 622 fly derifrån till Medina,
hvarifrån han 630 återvände och eröfrade M. Efter
Muhammeds död tillhörde staden hans efterkommande,
hvilkas hufvudman herskade under titeln sjeriff. 930
eröfrades staden af karmaterna, hvilka bortförde
»svarta stenen» och återlemnade den först efter
22 år mot en stor lösesumma. Senare antoge de
osmanske sultanerna titeln af de heliga städernas
(M:s och Medinas) beskyddare, men deras inflytande
var städse ringa. 1803 bemäktigade sig wahhabiterna
M. och plundrade det, men den turkiska myndigheten
återställdes efter ett tiotal år genom Muhammed Alis
i Egypten trupper. M. jämte Hedjas tillhörde sedermera
Egypten till omkr. 1840.
Mekkabalsam, Balsamum de Mecca, B. gileadense,
B. judaicum, Opobalsamum verum m. m., farmak.,
en i Orienten högt värderad drog, som utflyter ur
stammar och grenar å Balsamodendron opobalsamum Kth
och B. gileadense Kth (möjligen samma art). Den
färska balsamen är ljust gulbrunaktig, men blir
under förvaring mörkare gulbrun och grumlig samt
mera tjockflytande. Man är numera af den mening, att
i luften hårdnad mekkabalsam är alldeles identisk
med myrrha (se d. o.). Mekkabalsam har dock något
olika lukt, erinrande om rosmarin. Det är möjligt,
att vid intorkning den lukten försvinner. Smaken
är bitter och kryddartad. Uppgiften att sämre slag
af mekkabalsam skulle erhållas genom utkokning af
de ristade grenarna med vatten synes icke vara
tillförlitlig. Äkta mekkabalsam är mycket dyr och
ansågs förr vara en passande present till furstar och
högt uppsatta, särskildt emedan man ansåg den ega en
stor läkedomskraft mot allahanda ondt. Ännu får man
någon gång se de fordom brukade originalflaskorna, i
hvilka denna balsam förvarades. Dessa flaskor voro af
bly och prydda med bilder af helgon. Mekkabalsam har
nu icke någon användning i Europa. Jfr Balsamodendron.
O. T. S.
Mekong (i Tibet kallad Kiamdo-tsju, i Kina
Lan-tsang-kiang l. La-kio, i Siam Mekong, Mekhong
l. Nam-kong, i Kambodja Sangson l. Kambodja), en af
södra Asiens största floder, har sina källor i Tibet,
ungefär på 34:de bredd- och 94:de längdgraden, samt
faller ut i Kinesiska sjön under 10:de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
