Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mekong, en af södra Asiens största floder - Mekonsyra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
breddgraden efter ett tämligen krokigt lopp af
omkr. 4,200 km. längd genom Junnan, Birma, Siam,
Kambodja och Kochinkina. Trots sin stora längd
måste M. betraktas som föga mer än en bergsström
i ovanligt stor skala. Den bildar visserligen ett
mycket stort delta och är farbar för små ångbåtar
upp till Kratie (omkr. 450 km. från mynningen), men
passagen blifver snart svår på grund af flodbäddens
stora oregelbundenhet, i det den än vidgar sig till
en ofantlig bredd, än sammantränges af berg, mellan
hvilka vattnet rusar forsande fram, omöjliggörande
all båtfärd. Den stora franska expeditionen 1866–68
under Doudart de Lagrée och Francis Garnier följde
floden uppför endast till Xieng-hong (22° 7’ n. br.),
men andra resande hafva korsat den på åtskilliga
ställen i Junnan. Ingen har sett flodens källor. Huc
och Gabet sågo föreningen af två hufvudarmar
vid Kiam-do (32° n. br.), och abbé Desgodins
följde strömmen derifrån ned till Tse-ku (28° 15’
n. br.). Flodbädden är i sin öfre del mycket smal,
skild genom långa, höga bergskedjor i v. från Saluen,
i ö. från Kin-sja-kiang. Först nere i Siam erhåller
den några större bifloder: Semun och Tonle-sap (som
förbinder M. med en stor reservoar, likaledes kallad
Tonle-sap, af fransmännen Grand Lac) fr. h. samt de
förenade Sekan och Sekong fr. v. I likhet med Nilen har
M. en stor årlig öfversvämning, beskrifven redan af
Camões, som kallar floden Mecom. Nivåskilnaden emellan
det högsta och det lägsta vattenståndet utgör 10–12 m.
Mekonsyra (af Grek. mekon, vallmo), kem., en
i opium förekommande syra, HO . C5 HO2 (CO2H)2,
som i rent tillstånd bildar färglösa fjäll. Den
ger med jernkloridlösning en intensivt blodröd
vätska, på hvilket förhållande opium igenkännes.
P. T. C.
Mekran, kustlandskap vid Arabiska hafvet, mellan 60°
och 64° ö. lgd, en del af forntidens Gedrosia,
utgör en het, bländande hvit, vegetationsfattig
landsträcka af omkr. 180 km. bredd, bakom hvilken höja
sig kala kalkberg till 760 m. höjd. Innevånarna likna,
äfven till språket, befolkningen i det närbelägna
Sind. M. var till början af 1860-talet en provins i
Belutsjistan, men vestra delen tillhör nu Persien,
och gränsen reglerades 1872 af engelsmännen. Flere
kustorter tillhöra imamen af Maskat.
Mel, Lat., honing.
Mela, Pomponius, romersk författare från Tingentera i
Spanien, utarbetade under Caligula eller Claudius
(41–54) en verldsbeskrifning i tre böcker (De
chorographia) efter goda källor, bland hvilka han
särskildt nämner Hipparchos, Hanno och Cornelius
Nepos. Stilen liknar samtidens skriftställares och
utmärker sig genom en stundom framträdande liflighet,
som ger en viss färg åt framställningen. Jämte den
geografiska öfversigten förekomma mera utförliga
beskrifningar öfver enskilda ställen samt
kulturhistoriska skildringar. R. Tdh.
Melabok. Se Landnámabók.
Mélac [mela’ck]. grefve, fransk krigare, blef ryktbar
genom den ödeläggelse han 1689 på
Louvois’ befallning lät öfvergå Rhen-Pfalz. Han blef
s. å. maréchai de camp och senare kommendant i Landau,
men måste 1702, efter ett ihärdigt försvar, uppgifva
denna plats åt markgrefven af Baden. Han stupade
1709 i slaget vid Malplaquet.
Melaena (af Grek. melainein, färga svart), äfven
kallad morbus niger och fluxus spleneticus,
äldre namn för flere olika sjukdomar med det
gemensamma symtomet af svartaktiga uttömningar,
hufvudsakligen bestående af mörk blod.
F. B.
Melafyr (af Grek. melas, svart), petrogr., en
massformig bergart med porfyrartad till kornig
utbildning, bestående af plagioklas, augit, olivin
och en grundmassa af fria jernoxider eller andra
baser i vexlande blandningsförhållanden. Bergartens
geologiska ålder motsvaras af kolformationen eller
permiska formationen och mera sällan af trias.
Hj. Sj.
Melaleuca L., bot., farmak., är ett på
Ostindiska öarna, i synnerhet Molukkerna,
förekommande slägte af träd, hörande till
nat. fam. Myrtaceae K. Br., kl. Polyadelphia
L. Bladen äro lansettlika, å blommande qvistar
något skärformigt krökta. Blomfodret är 5-deladt,
blomkronan 5-bladig, ståndarna talrika, med
strängarna sammanvuxna i 5 knippen, pistillen 1,
frukten bärlik, till hälften beklädd af fodret,
3-rummig. M. leucadendron DC, M. minor och M. Cajeputi
äro de mest bekanta arterna, ur hvilkas blad genom
destillation erhålles kajeputolja (se d. o.).
O. T. S.
Melambo, farmak. Se Malambobark.
Melampus, en af de äldste och mest berömde bland den
grekiska sagoålderns siare och läkare. Han var son af
Amythaon, Pylos’ mytiske grundläggare, och framlefde
sin ungdom i denna stad eller i dess granskap. Enligt
en saga hade ormar, medan han sof, rensat hans öron,
så att han från denna stund kunde förstå foglarnas
språk och derigenom förutsäga kommande händelser. En
annan saga låter siaregåfvan vara honom gifven
omedelbart af Apollon. Då hans broder Bias friade till
Nelevs’ dotter, den sköna Pero, men Nelevs ej ville
gifva henne åt någon annan än den, som kunde förskaffa
honom de boskapshjordar, hvilka egdes af Ifiklos i det
tessaliska Fylake, var M. honom behjelplig att utföra
denna bragd. Han begaf sig sedan till Argos, der han
för vansinne botade de argiviska qvinnorna eller,
enligt en annan uppgift, konung Proitos’ döttrar och
till belöning erhöll en af dessa, Ifianassa, till
gemål tillika med en tredjedel af riket. Bland hans
efterkommande utmärkte sig Amfiaraos och Polyfeides
likaledes genom siaregåfva. A. M. A.
Melampyrit, kem., en med mannit isomerisk sexatomig
alkohol, C6 H8(OH)6, som förekommer i Melampyrum-arter
och andra växter. Melampyrit, som äfven benämnes
dulcit, bildar färglösa kristaller. Den står i mycket
nära samband med flere sockerarter och kolhydrat.
P. T. C.
Melampyrum Tourn., kovall, bot., ett slägte af
ettåriga örter, hörande till nat. fam. Personatae
L., kl. Didynamia L. M. hör till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
