Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellanrikslag, jur., i vidsträckt bemärkelse lag, i hvilken olika stater iklädt sig vissa åtaganden gentemot hvarandra eller gentemot hvarandras undersåtar - Mellanslag, boktr., metallstycken om 6 petits längd ( = en »konkordans») eller derutöfver - Mellansnäpporna och storsnäpporna, Totanini, zool. - Mellansnäppslägtet, Totanus, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viktualievaror kunde landvägen införas tullfritt från det
ena riket till det andra. Med landväga utförseln
öfver gränsen af ved, kol, timmer och andra trävaror
skulle förhållas enligt äldre författningar. Landväga
transport af utländska varor från det ena riket
till det andra var helt och hållet förbjuden. Redan
före utfärdandet af denna författning, hvarom
rikets då församlade ständer ej hördes, hade
frågan om gränstullarna blifvit föremål för deras
uppmärksamhet, men då författningen mellankom, vidtogo
ständerna derutinnan ingen åtgärd. Förhandlingarna
utvisa emellertid bl. a., att ständerna betraktade
tullgränsens fullständiga upphäfvande såsom ett
framtidsmål. Oaktadt den följande tidens prohibitiva
riktning vunno åsigterna till förmån för friare
grundsatser i fråga om mellanrikshandeln till lands
och sjös snart allt större terräng. 1821 förklarade
K. M:t, att äfven andra i allmänhet till utförsel
tillåtna varor än kreatur, spanmål och viktualievaror
skulle, utan hinder af gränstullstadgan, få
landvägen utföras öfver norska gränsen emot behöriga
tullafgifter. I sin berättelse till 1823 års riksdag
förmälde K. M:t sig hafva förordnat, att svenska och
norska produkter och manufakturvaror finge tullfritt
så land- som sjövägen till Norge och Sverige införas,
när sådant i senare fallet verkställdes med svenskt
eller norskt fartyg, och ny författning i ämnet
utfärdades i Sverige d. 24 Maj 1825, i Norge d. 4
Aug. 1827. Hufvudgrunderna i denna voro: att det
ena rikets naturprodukter och tillverkningar i
allmänhet kunde landvägen införas i det andra riket,
utan att annan införseltull behöfde erläggas än
för vissa artiklar half tull eller för eljest med
införselförbud belagda varor 15 proc. af värdet;
att utländska varor, som i ena riket förtullats,
fingo mot half tull landvägen införas i det andra
(så vidt ej införselförbud förefanns); samt att vid
varuförsel sjövägen de allmänna författningarna
gällde, dock att för åtskilliga varor vid direkt
införsel i ettdera rikets fartyg erlades endast
half tull eller, der varan eljest var underkastad
införselförbud, 15 proc. af värdet; hvarjämte äfven
beträffande fartygs behandling än större ömsesidiga
lättnader medgåfvos. Denna mellanrikslag förblef,
med åtskilliga partiella förändringar och tillägg,
i kraft intill år 1874, då den ännu gällande
mellanrikslagen (utfärdad för Sverige d. 29
Maj, för Norge d. 11 Apr.) tillkom, grundad på
ömsesidig tullfrihet för inhemska varor – med
vissa ur fiskalisk synpunkt uppställda undantag –,
men full tull för utländska varor samt i allmänhet
lika tullbehandling för varuforslingen, vare sig den
sker sjöledes eller landvägen. Halftullprincipen är
här bibehållen endast för inhemsk spanmål (så vidt
den i allmänhet är tullpligtig) vid direkt forsling
sjöledes. I fråga om fartygens ömsesidiga rättigheter
stipuleras full likställighet med inhemska. Mer än en
gång under denna tid hade det ock – särskildt inom de
svensk-norska komitéer, som på 1840- och 1850-talet
sysslade med mellanrikslagstiftningens förkofran –
ifrågasatts huruvida icke all tull vid
varuförsel öfver landgränsen kunde upphäfvas och
en tullförening emellan rikena upprättas efter
mönstret från Tysklands stater, en fråga, som dock
måst hänskjutas till framtiden. Äfven på senare tider
har saken flere gånger kommit på tal, såsom i svenska
riksdagen och särskildt vid nationalekonomiska mötet
i Malmö 1881, vid hvilket tillfälle äfven framhölls
önskvärdheten af att Danmark inginge i tullförening
med Sverige-Norge. Under den emellertid utvecklade
lagstiftningen har de förenade rikenas inbördes
samfärdsel efter hand blifvit allt lifligare och i
det stora hela fortgått till ömsesidig båtnad. Vissa
bestämmelser hafva dock föranledt missbruk. Så
har svårigheten att begränsa begreppet »inhemsk
tillverkning» medfört, att utländska varor efter en
obetydlig bearbetning kunnat införas såsom inhemska
från det ena landet till det andra, hvilket gifvit
upphof till spekulation i tulldifferensen. Och
den till gränsboarnas förmån (alltsedan 1825)
medgifna rätten att vid resa öfver gränsen tullfritt
medföra utländska varor i smärre qvantiteter har,
särskildt till följd af den tolkning de svenska
domstolarna gifvit ifrågavarande bestämmelse,
åstadkommit en icke obetydlig smuggling, med
anledning af sättet för dess bedrifvande benämnd
»formans-smuggling». Dessa missbruk, visserligen till
omfattning och betydelse något öfverskattade under
intrycket af andra förvecklingar mellan landen samt
de tullpolitiska striderna, föranledde i Sverige
yrkanden på lagens uppsägning. 1886 års riksdag
stannade vid att hos K. M:t anhålla om lagens
revision, hvilken f. n. (1886) är inledd. Ofvan
omnämnda missförhållanden äro emellertid af oväsentlig
betydelse i jämförelse med vinsten för de båda rikena
af ömsesidigt varuutbyte och lätt samfärdsel.
C. O. M-n.
Mellanslag, boktr., metallstycken om 6 petits
längd (= en »konkordans») eller derutöfver
(s. k. »regletter»), hvilka, när ej den vanliga
»kompakta» sättningen begagnas, sättas emellan
raderna för att spärra dessa mera från hvarandra,
hvilket har till följd att stilen synes större. Jfr
Kägel och Spatium.
Mellansnäpporna och storsnäpporna, Totanini,
zool., bilda en underfamilj inom de snäppartade
foglarnas familj (Totanidae), vadarnas ordning och
foglarnas klass. De igenkännas på sina långa och smala
ben, hvilkas tarser äro icke eller knappt längre
än en tredjedel af de hoplagda, långa vingarna, sin
ofta mycket långa, i yttersta tredjedelen hårda näbb,
sina vid roten mer eller mindre förenade, simflikar
saknande tår och sin tämligen stora baktå, som når
marken. Under häcktiden vistas dessa foglar vanligen
vid sött vatten, annars ofta vid hafskusterna. Till
denna afdelning höra brushaneslägtet
(Philomachus), spofslägtet (Numenius), långnäbb-
l. rödspofslägtet (Limosa), drillsnäppslägtet
(Actitis) och mellansnäppslägtet (Totanus).
C. R. S.
Mellansnäppslägtet, Totanus, zool., hör till de
snäppartade foglarnas familj (Totanidae) inom vadarnas
ordning och foglarnas klass. Näbben är längre än
hufvudet, oftast rak och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
