Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellansorken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru äfven denna spelar in vid konstruktionen
af en melodi. Två toner uppfattas som grannar, om
skilnaden i tonhöjd är obetydlig (t. ex. en sekund);
är skilnaden större (t. ex. en ters), så kan den högre
tonen sammanfogas med den lägre endast på harmonisk
basis (såsom aliqvot-ton, harmonisk öfverton). Till
och med vid utmätningen af sekunder har, åtminstone
i den moderna diatoniska durskalan, den harmoniska
principen varit afgörande, enär denna skala utgöres
uteslutande af tonerna i tonikans och dominanternas
naturliga treklanger: F-a-C-e-G-h-D. Äfven vid
bildningen af andra skalor, såsom kyrkotonarternas
eller vissa egendomliga folkskalor, torde en aning
om harmoniskt sammanhang hafva spelat en betydande
rol, der icke intervallens fixerande till äfventyrs
bestämts genom härmning af naturljud eller vissa
instruments egenskaper eller teoretisk spekulation. I
och för sig lemnar nämligen granskapet inom tonverlden
inga bestämda intervallpunkter, endast ett obestämdt
sammanhang emellan högre och lägre, hvilket, oafbrutet
stigande eller fallande, bildar en kontinuerlig
ljudserie, sådan som t. ex. vindens hvinande. I
denna rent naturalistiska fattning får den ensidigt
melodiska principen emellertid sällan användning inom
konsten; dock är den kromatiska skalan i viss mån en
konseqvens af densamma. A. L.
Melodik, melodilära.
Melodikon, en af Rieffelsen i Köpenhamn 1803 uppfunnen
harmonika eller piano, deri strängarna ersättas af
stämgafflar. Ett dylikt instrument har, förbättradt
af Fischer i Leipzig, under namn af adiafon (jfr
d. o.) väckt uppseende i våra dagar. Detta instrument,
hvaraf ett exemplar förevisades i Stockholm 1884,
erbjuder en väsentlig fördel framför det vanliga
pianot deruti att det aldrig behöfver stämmas. Ett
annat företräde är att tonen är mera uthållande samt
att på samma ton crescendo och diminuendo kunna
åstadkommas genom olika starka nedtryckningar af
tangenten, hvarvid stämgaffeln närmas till eller
aflägsnas från resonansbottnen. Enär emellertid
alla stämgafflar sakna harmoniska öfvertoner, blir
instrumentets klang entonigt flöjtlik och abstrakt
samt saknar den fyllighet och lifsvärme, som närvaron
af öfvertoner medför. A. L.
Melodisk l. melodiös kallar man en tonsats, som är
rik på melodi (se Melodi 1) och särskildt sångbar
melodi, hvarför ordet melodisk äfven ofta får samma
betydelse som »sångbar». Med sångbarhet hos en tonfras
menar man oftast ej blott dess möjlighet att sjungas
(att den ligger inom röstens omfång och resurser),
utan äfven dess lättsjungenhet (att intervallen ej
äro svåra att träffa). Det sista beror ej så mycket af
röstens böjlighet som fastmer af örats uppfattning af
intervallens sammanhang. Deraf följer, att intet skäl
finnes att, så vida det harmoniska sammanhanget är
klart, i modern sångmusik förbjuda vissa öfverstigande
eller förminskade intervall, hvilka i den äldre
musiken – som icke hade någon aning om modern harmoni
– voro strängt bannlysta. Så t. ex. hyste man för
den öfverstigande qvarten (tritonus f-h)
fordom en dödlig förskräckelse; och dock erbjuder
det ingen svårighet att sjunga c1-g-f-h-c1, så
vida c tänkes som tonika och de öfriga tonerna
som tillhörande dominantharmonien. Den förminskade
qvarten förekommer ej sällan i svenska folkvisor.
A. L.
Melodium l. amerikanskt harmonium. Se Harmonium.
Melodiverk, ett af den svenske mekanikern
Anders Moberg (f. 1803, d. 1866) uppfunnet verk
i orgeln, afseende att leda församlingssången
genom att förstärka den melodiförande stämman.
A. L.
Melodiös. Se Melodisk.
Melodram (af Grek. melos, sång, och drama,
skådespel), fordom detsamma som opera, nu
användt blott i betydelsen deklamation med
instrumentalackompanjemang. Den senare genrens
skapelse tillskrifves Rousseau, hvars dram med
musik »Pygmalion» uppfördes i Paris 1773. I Tyskland
upptogs idén af Benda (»Ariadne») m. fl., i Sverige af
Brendler (»Spastaras död», dock med kör samt ej afsedd
för scenen). För konsertbruk skref äfven Schumann sina
deklamatorier (»Schön Hedwig» m. fl.). I denna form,
d. v. s. som sjelfständigt konstverk, är melodramen,
såsom varande en hybriditet svår att estetiskt
rättfärdiga och har ej häller vunnit varaktig
framgång. Deremot gör en tillfällig melodramatisk
behandling af mindre delar inom ett större helt
ofta god verkan, hvarpå bl. a. »Fidelio», »Egmont»,
»Preciosa», »Friskytten» och »En midsommarnattsdröm»
kunna tjena som exempel. – Med melodram mena
fransmännen äfven ett slags på bulevardteatrarna
hemmahörande folklig dram med grofva effekter i den
känslostarka riktningen samt med musikackompanjemang
för att öfverskyla dialogens brister.
A. L.
Meloë L., zool., ett egendomligt slägte, hörande till
skalbaggarna (Coleoptera) bland insekterna. Hufvudet
är mycket stort, med höghvälfd hjessa, och mycket
utdraget bakom ögonen. Antennerna äro tämligen långa,
med korta leder, af hvilka ett par vid antennens midt
är förtjockadt och krökt, så att antennen der blir
böjd. Oftare äro hos utländska arter antennernas
toppleder förtjockade. Mellankroppen är mycket
smalare än skalvingarna, hvilkas kanter vid basen
täcka hvarandra, men sedan genom vingarnas afsmalnande
skilja sig mer och mer från hvarandra. Vingarna
äro hvalfda, fingropiga och mycket kortare än den
stora, tjocka bakkroppen, som hos honan under äggens
utveckling i hög grad sväller ut, nästan till ett
lillfingers tjocklek. Flygvingar saknas. Äggen
äro synnerligen talrika. De nykläckta larverna äro
gulaktiga, med sex små ben å främre kroppsdelen. Med
dessa klättra de upp på sådana växter, hvilkas blommor
besökas af jordbin. Då ett sådant kommer i larvens
närhet, häftar han sig fast å biets rygg och låter
föra sig till dess bo samt förflyttar sig der från
biet till dess ägg, som simmar i ett slags
fodervälling af honingssaft och frömjöl, afsedd för biets
eget yngel. Biägget bär meloë-larven och räddar honom
från att drunkna i vällingen, hvaraf han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
