Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minerva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mineralvattentillverkningen är i Sverige en icke obetydlig
industri. Värdet af tillverkningen beräknas till
omkr. 400,000 kronor om året. P. T. C.
Minerva (Menerva), namn på en italisk gudinna,
hvilken småningom blef identisk med den grekiska
Athene (se d. o.). M. var uti Italien ursprungligen
förståndets och den klara tankens gudinna. Detta
angifves af namnet, hvilket synes vara af samma stam
som mens (förstånd). Hos sabinerna skall hon hafva
dyrkats såsom borggudinna. I Rom framträdde hos
M. egenskapen att vara uppfinningarnas, konsternas
och vetenskapernas samt konstflitens – särskildt den
qvinliga slöjdens – gudom, och hennes namn brukas
stundom metonymiskt för att utmärka förstånd,
vett, vetenskaplighet (jfr Invita Minerva). Hon
hade en helgedom i det Capitolinska templet jämte
Jupiter och Juno och tillbads der såsom stadens
och statens skyddsgudinna. Äfven på Aventinus
och Caelius samt på Marsfältet funnos tempel åt
henne. Till hennes ära firades en fest (Quinquatrus)
den 19–23 Mars. Se vidare Calculus och Minervas uggla.
R. Tdh.
Minerva, tidning. Se Svenska Minerva.
Minervas uggla, Athene noctua, zool., hör till
underfamiljen dagugglor (Surnini) inom ugglornas
familj, roffoglarnas ordning och foglarnas klass. Hon
har ögonkretsarna blekgrå, med bruna spolstreck
och gul iris. Fogeln är ofvan gråbrun, stundom med
rostbrun anstrykning och med runda, hvitaktiga
fläckar. Strupen och frambröstet äro hvita och
åtskilda af ett gråaktigt tvärband, bröstet bakåt och
magen rostgulaktigt hvita, med bruna, på magen smalare
fläckar, vingpennorna bruna, med hvita fläckar,
samt stjerten gråbrun, med fyra till fem hvitaktiga
tvärband och hvitaktig spets. Kroppslängden stiger
till 23 cm. Denna uggla, som är hemma i mellersta
och södra Europa, norra Afrika och vestra Asien,
har en enda gång blifvit anträffad i Sverige,
nämligen i vestra Skåne. – Det var denna fogel,
som i forntiden erhöll namnen »Minervas uggla»
och »Minervas fogel», och som grekerna afbildade
på vishetsgudinnans hjelm (se Athene). I Athen lär
denna uggleart hafva förekommit i sådan mängd, att
ordspråket »sända ugglor till Athen» deraf uppkom
i betydelsen af att göra någonting öfverflödigt.
C. R. S.
Minette [-nä’tt], Fr., geol., en bergart, tillhörande
syenit-porfyrernas grupp och bestående af en
grundmassa, som innehåller mest fältspat samt
något augit och hornblende, i hvilken sexsidiga
biotit-kristaller äro porfyriskt inströdda. Minetten
förekommer såsom smala gångar i Odenwald,
Vogeserna och på ett par ställen i Värmland.
Hj. Sj.
Minförstuga. Se Fästning.
Ming, kinesisk herskaredynasti. Se Kina, sp. 699.
Mingalleri. Se Fästning, Galleri 6 och Minkrig.
Minghetti [-ge’tti], Marco, italiensk statsman,
f. 1818, tog 1846 del i grundandet af det
moderat-liberala pressorganet »Il felsineo» i sin
födelsestad, Bologna, samt fick i slutet af 1847
plats i den sammanträdande »consultan» för
Kyrkostaten. I Mars 1848 utnämndes han af Pius
IX till minister för allmänna arbeten i Antonellis
kortvariga kabinett, men sökte snart Italiens framtid
hos Sardiniens konung och fick under fälttåget
i Lombardiet sommaren s. å. en plats i dennes
generalstab. Efter att under det följande årtiondet
hafva i Bologna sysselsatt sig med nationalekonomiskt
skriftställeri i frihandelsvänlig riktning var han
1859, på föranstaltande af sin personlige vän Cavour,
kabinettssekreterare i sardinska utrikesdepartementet
till preliminärfreden i Villafranca. Han bidrog
derefter, till en början såsom president i
Romagnas nationalförsamling, att åvägabringa den
provisoriska staten Emilia och dess införlifvande
i konungariket Sardinien. Nov. 1860–Aug. 1861
var M. inrikesminister. Han öfvertog i Dec. 1862
finansministerportföljen och blef efter Farinis
afgång i Mars 1863 ministerpresident. Genom
konventionen med Napoleon III i romerska frågan
(d. 15 Sept. 1864) och det dermed sammanhängande
aftalet om residensets definitiva förläggande till
Florens väckte han en sådan misstämning, särskildt hos
befolkningen i Turin, att han d. 23 Sept. 1864 måste
afgå jämte hela sin ministèr. Juli 1868–Maj 1869 var
M. sändebud i London, Maj–Nov. 1869 åkerbruksminister
samt derefter en kort tid minister i Wien. Sommaren
1873, vid kabinettet Lanza-Sellas fall, bildade
han en ny ministèr, under hvars tillvaro Italiens
allians med Tyskland och försoning med Österrike
åvägabragtes. Kabinettets inrikespolitik var
emellertid mycket vacklande. Särskildt beskylldes
M. för att iakttaga alltför stor hänsynsfullhet
mot Vatikanen, och i Mars 1876 nödgades han lemna
plats för vensterchefen Depretis. I Juni 1885
konfererade konung Humbert utan framgång med
M. angående bildandet af ett kabinett. I det
italienska parlamentet representerade M. städse
Bologna. Död 1886. Sedan 1875 var M. ledamot af
svenska Vetenskapsakademien. – De märkligaste af
hans skrifter äro Della economia pubblica e delle
sue attenenze colla morale e col diritto (1859)
samt Stato e chiesa (1878), i hvilket arbete han
förfäktar Cavours kyrkopolitiska program (»en fri
kyrka i en fri stat»).
Mingrelien (»de tusen källornas land»),
fordom furstendöme, sedan 1804 en del af ryska
guvern. Kutais (kretsarna Zugdidi, Senak och Letjgum)
i Kaukasus, mellan Svarta hafvet i v., floden Ingur i
n. och Rion i s. Innevånarna, omkr. 211,000, äro till
större delen mingrelier (se nästa art.). M. utgjorde
en del af forntidens Kolchis, bildade derefter en del
af Georgien och förenades vid detta lands delning
(1424) med Imerethien. En af dess ståthållare,
Dadian, gjorde sig oberoende och blef stamfader för
furstarna af M.
Mingrelier, en till sydliga grenen af kaukasusfolken
hörande stam. Större delen af innevånarna i Mingrelien
(se d. o.) tillhör denna stam, som är bosatt äfven
i Odischi och Gurien. Deras sammanlagda antal uppskattas till omkr.
200,000. Sjelfva kalla de sig kadsaria, dela sig
i tre strängt skilda klasser: furstar, adel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
