Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minerva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en början bestämmande, men efter hand gjorde
det vesterländska lynnets lifligare uppfattning
sig gällande både i det mångsidigare valet
af ämnen och i dessas behandling. – Gotikens
miniaturmåleri hade deremot sina förnämsta utöfvare
i Frankrike. »Illumineringskonsten», som den då
kallades, öfvergick från klostren, der den dittills
företrädesvis idkats, i verldsliga utöfvares
händer. Sträfvandet gick i det hela ut på att
åstadkomma en större naturtrohet och en lifligare
öfverensstämmelse med verkligheten, naturligtvis
inom de gränser, som af stiluppfattningen i allmänhet
föreskrefvos. Liflighet i färgbehandling, prydlighet
och sirlighet voro framstående egenskaper. Området af
behandlade ämnen vidgades och omfattade nästan allt,
som låg inom tidens andliga synkrets. På samma gång
utbildades en egendomlig, på stiliserade gotiska och
naturalistiska motiv grundad miniatur-ornamentik. –
Under 1400-talet visar sig ett närmande till den
flandriska konstriktningen, sådan denna framträder
t. ex. i Rogier van der Weydens och Memlings samt
deras samtidas verk. Den förnämste representanten
för denna uppfattning inom miniaturmålningen är
fransmannen Jean Foucquet (omkr. 1418–80). – Till
och med den egentliga renaissance-perioden har att
uppvisa så framstående konstverk på detta område
som Albrecht Dürers kejsar Maximilians bönbok, ehuru
bokmåleriet då, efter boktryckerikonstens införande,
förlorat sitt egentliga berättigande. – Jämväl inom
de orientaliska konstområdena, t. ex. den arabiska,
den persiska och den indiska konsten, intager
miniaturmåleriet en anmärkningsvärd plats.
Ett slags fortsättning af miniaturmåleriet var
det »brefmåleri», som vid den nyare tidens början
sysselsatte sig med kolorering af träsnitt o. d.,
och hvars alster stundom äro mycket omsorgsfullt
utförda. Vid sidan häraf åstadkommos dock fortfarande
smärre sjelfständiga målningar i den gamla konstens
anda, men på lösa blad, närmast jämförliga med en
senare tids album- eller minnesblad. Sålunda finnes
i det svenska nationalmuseets vackra miniatursamling
ett litet porträtt i hel figur af kejsar Maximilian,
dateradt 1515 och möjligen afsedt att fästas in i en
bok som begynnelse- eller dedikationsbild. Andra på
samma ställe befintliga miniaturmålningar framställa i
lifliga färger och på pergament tyska furstefamiljers
vapen i rik ornarnental omgifning, hvari jämväl ingå
porträtt, figurkompositioner och landskapsskildringar,
samtliga derjämte försedda med egenhändiga furstliga
namnteckningar, handskrifna tänkespråk och årtal
(1593; 1613–17). – Under 1600-talet vann bruket att
låta utföra miniatur-porträtt allmän utbredning och
spridde sig från furstehofven, der dessa små bilder
utdelades som nådetecken, i vidare kretsar. Dermed
lades grunden till 1700-talets miniaturmåleri, som
betecknar höjdpunkten af denna konstart under den
nyare tiden. Under denna period var produktionen
otroligt rik, men naturligtvis af mycket vexlande
värde. De bästa alstren af denna riktning, t. ex. de
porträtt, som äro målade af den i Frankrike verksamme
svensken P. A. Hall eller af engelsmannen Cosway, för att nu nämna
endast ett par af de mest framstående talangerna,
utmärka sig i högsta grad genom både utförandets
finess och uppfattningens skärpa, på samma gång
som de äro betecknande uttryck för sin tids
smakriktning. Jämväl vårt århundrade har haft att
uppvisa förträffliga miniaturister, ehuru konstarten
i det hela lidit afbräck genom fotografien,
som nu fyller ungefär samma uppgift, och det för
långt billigare pris. – Sveriges konsthistoria
har att framvisa många förträffliga utöfvare af
miniaturmåleriet. Sålunda kunna från 1600-talet
nämnas såsom verksamma i Sverige främlingarna
Signac och Behn samt svensken Elias Brenner,
från det följande århundradet den ofvannämnde,
verldsberömde Hall och jämte honom N. Lafrensen
d. y. (Lavreince) samt senare J. A. Gillberg och
L. S. Sparrgren. Och jämte dem funnos här flere
andra, af hvilkas arbetssätt de offentliga och
enskilda samlingarna förvara många och vackra prof.
Upk.
Miniaturist, miniaturmålare. Se föreg. art.
Miniaturmåleri. Se Miniatur.
Minié-gevär, krigsv., kallades efter den franske
kaptenen Claude Etienne Minié (f. 1804, d. 1879,
lärare vid skjutskolan i Vincennes 1852–58,
föreståndare för en vapenfabrik och skjutskola
i Kairo 1858–78) alla gevär, hvilka sköto
expansionskulor (uppfunna 1849), d. v. s. kulor,
som i bakre delen hade en urhålkning, i hvilken
krutgasen inträngde vid skottlossningen och
utpressade kulans väggar i refflorna. Detta
hade förut skett medelst slag af laddstocken.
H. W. W.
Minima, Lat. 1. Plur. af minimum, se d. o. –
2. Musikt., vår halfva taktnot, som fordom,
(vid slutet af 13:de årh.) var den minsta af de då
brukliga noterna. Först sedermera tillades semiminima
m. fl. Se Mensuralmusik. A. L.
Minimernas orden (Lat. Minimi fratres, »de minsta
l. ringaste bröderna»), en ur franciskan-orden
framgången munkorden, som 1436 stiftades af Frans af
Paola och till 1502 bar namnet »den helige Frans’
eremiter». Sistnämnda år erhöllo de af påfven
Alexander VI namnet Minimi, emedan de på sig
tillämpade Kristi yttrande: »Hvad I hafven gjort
en af dessa minsta mina bröder, det hafven I gjort
mig». I Frankrike vunno ordensmedlemmarna den hedrande
benämningen les bons hommes (det goda folket). Till
de 3 vanliga munklöftena fogade stiftaren ett 4:de:
att beständigt iakttaga en lika sträng fasta,
som eljest brukades blott under fastlagstiden,
hvarför ock medlemmarna sades föra ett fastlagslif
(vita quadragesimalis).
Minimi-problem. Se Maximi-problem.
Minimitermometer (minimum-termometer),
fys. o. meteor., kallas en termometer, på hvilken
man kan afläsa den lägsta temperatur, som egt rum
sedan en viss tid. Den vanligaste konstruktionen af
detta instrument är följande. I en sprittermometer
befinner sig inuti spritpelaren en liten nål af glas
eller emalj (en s. k. index), som, när termometern
lutas åt ena eller andra hållet, lätt glider fram
eller tillbaka. Instrumentet inställes derigenom att
man håller det i något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
