Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölkkastning, ett oegentligt och fordom mycket missbrukadt ord - Mjölkkur. Mjölk nyttjas i sjukdomar icke blott dietetiskt, utan äfven kurativt - Mjölkkörtel (mamma). 1. Anat. Om denna körtel hos menniskan se Bröstkörtel - Mjölkkörtel. 2. Veterinärv. Mjölkkörtel l. jufver äro de vanligaste benämningarna på den mjölkafsöndrande körteln hos honorna bland vissa husdjur - Mjölkningsmaskin, en apparat, som är afsedd till uttömning af mjölk från kors jufver - Mjölkprofvare. Se Galaktometer - Mjölkpump, sugpump för uppdragande af mjölk i börstvårtorna hos digifvande qvinnor, enklast i form af en kautsjuksballong - Mjölksaft. 1. Fysiol. Se Chylus och Lymfa - Mjölksaft. 2. Bot., en inom somliga växter afsöndrad, vanligen hvit, stundom gul eller rödgul, något tjockflytande vätska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodkongestion, som framkallar och underhåller
mjölkafsöndringen. I denna mening är det
visserligen sant, att en vikarierande kongestion
eller kollateral fluxion till annat organ
kan blifva en följd af ett hastigt hämmande af
mjölksekretionen, hvilket derför bör förebyggas
genom försigtighet. Derjämte bör sekretionen, om den
afstannat, återkallas genom värme och retmedel på
brösten, framförallt genom sugning och elektricitet.
F. B.
Mjölkkur. Mjölk nyttjas i sjukdomar icke blott
dietetiskt (som ett lättsmält och närande födoämne),
utan äfven kurativt (såsom ett botemedel). Man har
härvid mest begagnat komjölk, spenvarm, oskummad
eller skummad, men äfven åsnemjölk, som är mindre
ägghvitehaltig och mer lättsmält, samt getmjölk, i
synnerhet mot bröstsjukdomar. Den metodiska mjölkkuren
(under flere veckor uteslutande skummad mjölk, 1/2–1
kopp 4 ggr dagligen, sedan mera) rekommenderades
varmt af kejsar Nikolaus’ lifmedikus, Karell (hvaraf
namnet karellska mjölkkuren). Den har visat sig
mest verksam mot vattusot, vare sig denna berott på
njur-, hjert- eller lefverlidanden, börjande lungsot,
maglidanden, hypokondri m. m. Man har äfven beredt
en medikamentös mjölk genom tillsats af läkemedel,
såsom jod, scaminonium (lac scammonii) m. m., mindre
lämpligt genom att gifva medikament åt mjölkkorna. Man
har äfven användt sur mjölk mot magkatarrer,
magsår m. m., äfvensom kernmjölk och mjölkvassla (se
Vasslekur). – Slutligen anses mjölk som ett lämpligt
och lätt tillgängligt motgift vid förgiftningar
med metallgifter, i synnerhet frätande alkalier och
syror, metalloxider m. m., med afseende på ägghvitans
benägenhet att ingå föreningar med nämnda ämnen. Dock
passar ej mjölk, i synnerhet om den är fet, som
motgift vid fosfor- eller kantaridin-förgiftning.
F. B.
Mjölkkörtel (mamma). 1. Anat. Om denna körtel hos
menniskan se Bröstkörtel. – 2. Veterinärv. Mjölkkörtel
l. jufver äro de vanligaste benämningarna på den
mjölkafsöndrande körteln hos honorna bland vissa
husdjur. Den i jufret bildade mjölken uttömmes medelst
dragning å spenarna (mjölkning). Inom vårt land är
det såsom bekant, endast kor, getter och ren-kor,
som mjölkas; i andra land eger detta rum äfven med
tackor, ston, åsninnor samt kamel- och yakhonor. Hos
goda mjölkkor är jufret stort och mjukt. Det
sammanfaller mycket efter mjölkningen. Huden å
detsamma är fin, löst anliggande och försedd med
ett rikligt nät af blodådror. Om dess byggnad
i öfrigt se under Bröstkörtel. Orsaken till den
stora utvecklingen af jufret hos kon och geten i
förhållande till utvecklingen af detsamma hos andra
husdjur är hufvudsakligen den, att genom dragningen
och handterandet af jufret vid mjölkningen, en
riklig tillströmning af blod underhålles. Derigenom
har jufrets verksamhet småningom blifvit ökad så
betydligt, att det finnes kor, hvilka för år lemnat
öfver 2,000 kannor mjölk. Mjölkafsöndringen uppnår
vanligen sitt maximum efter den tredje kalfningen
och aftager sedermera efter den 7:de–8:de kalfningen,
hvarjämte den naturligtvis är beroende af utfodringen
och djurens helsotillstånd. – Bland sjukdomar i jufret
hos kor förekomma utslag vid mul- och klöfsjuka,
koppor och tuberkulos, vidare inflammation jämte
varbildning, svulster i jufret och i spenkanalerna,
sammanväxning af en eller flere af nämnda kanaler
samt ofullständig tillslutning af en sådans mynning, i
hvilket sistnämnda fall mjölken ständigt utrinner. Den
allmännaste bland dessa sjukdomar är inflammation
i en eller flere jufverdelar, och denna uppkommer
vanligen derigenom att mångenstädes korna icke mjölkas
vid tiden före kalfningen, om mjölkafsöndringen då
är riklig, eller att de ej erhållit tillräckligt
strö, då jufret vid kalfningstiden ansvällt.
C. A. L.
Mjölkningsmaskin, en apparat, som är afsedd
till uttömning af mjölk från kors jufver. Sådana
maskiner finnas af flere slag. Den mest bekanta
är den, som af en amerikan år 1862 var utställd
på verldsexpositionen i London. Den utgöres af en
bleckhink, vid hvilken är fäst en luftpump. Från
denna utgå fyra kautsjuk-rör, som upptill hafva en
trattformig utvidgning för upptagande af en spene. Vid
mjölkningen sättas spenarna i kautsjuktrattarna,
hvarefter man medelst luftpumpen utsuger den i jufret
befintliga mjölken. Fördelarna af denna inrättning
skulle vara besparing af tid och arbete. Emellertid
har mjölkningen icke endast till uppgift att uttömma
den i jufret befintliga mjölken, utan derjämte att
genom den gnidning och stötning af jufret, som vid
mjölkning med händerna ega rum, underhålla en riklig
tillströmning af blod till jufret och dermed bibehålla
eller öka dess verksamhet. Utan en sådan gnidning
l. friktion af jufret skulle aldrig mjölkproduktionen
hos kor och getter blifvit så riklig, som den är. –
Man jämföre i det afseende jufrets storlek och
den deraf beroende mjölkafkastningen hos ston och
tackor. De hittills uppfunna mjölkningsmaskinerna
hafva derför ingen praktisk betydelse.
C. A. L.
Mjölkprofvare. Se Galaktometer.
Mjölkpump, sugpump för uppdragande af mjölk i
bröstvårtorna hos digifvande qvinnor, enklast i form
af en kautsjuksballong. F. B.
Mjölksaft. 1. Fysiol. Se Chylus och Lymfa. – 2. Bot.,
en inom somliga växter afsöndrad, vanligen hvit,
stundom gul eller rödgul, något tjockflytande vätska,
bevarad antingen i särskilda mjölksaftkärl (se Kärl 2)
eller i mjölksaftceller (se d. o.) eller ock stundom
aflagrad i mellanrummen mellan cellerna. Mjölksaften
är en afsöndring, som icke synes tillgodose något
växtens behof. Den har således för växterna icke samma
betydelse, som chylus har för djuren. Mjölksaften
är ett slags emulsion, bestående af vatten, hvari
finnes upplöst eller uppslammad en hel mängd ämnen
(socker, gummi, kautsjuk, flyktiga oljor m. m.),
olika för särskilda slag af växter. Man har anledning
att antaga, att mjölksaften, då den är skarp eller
bitter, kan vara ett skydd för växten mot gräsätande
djurs angrepp. Likaså skulle utsipprande mjölksaft
kunna hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
