Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mogigrafi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sekreterare i Statistiska byrån och hade
sedermera allt som oftast förordnande såsom
dess chef. 1876 ledde han utarbetandet af en
statistik afsedd att belysa det då föreliggande
rösträttsförslaget. I diskussionen af allmänna
spörsmål deltog han lifligt. Bl. a. framlade han
ett förslag till lag om minderårigas användande till
arbete utom hemmet. Död d. 16 Febr. 1882. Under sina
sista lefnadsår var M. sysselsatt med förberedelser
till utgifvande af ett stort statistiskt verk öfver
Norge. – Deras broder Emmanuel M. (född i Bergen
d. 15 Febr. 1842, sedan 1884 adjunkt vid Bergens
skola), har i den norska turistföreningens »Aarböger»
offentliggjort en serie turistskisser. O. A. Ö.
Mohnike [må-], Gottlieb Christian Friedrich, tysk
skriftställare och Tegnér-öfversättare, f. i Pommern
1781, d. i Greifswald 1841 såsom konsistorial- och
skolråd i Stralsund, författade literaturhistoriska
och teologiska arbeten, bl. a. Hymnologische
forschungen (1831–32), samt lemnade framstående
öfversättningar af Tegnérs »Frithiofs saga» (1826;
19:de uppl. 1885), »Nattvardsbarnen» (1840; 5:te
uppl. 1876), Tegnérs samlade dikter (3 bd, 1840),
Nicanders »Runor» (1829), svenska folkvisor (1830 och
1836), »Heimskringla» (1835–37) m. m. 1840 tilldelade
Svenska akademien M. sin stora prismedalj.
Mohr [mår], Karl Friedrich, tysk kemist och farmacevt,
f. 1806, d. 1879, var apotekare i Koblenz och senare,
från 1859, universitetslärare i Bonn. M. har på kemien
utöfvat ett stort inflytande genom utarbetandet och
fullkomnandet af de volumetriska analysmetoderna. Han
efterlemnade farmakopéer och en mängd kemiska,
geologiska och fysikaliska, till en del mycket
originella, afhandlingar. P. T. C.
Mohr [mår], Christian, tysk bildhuggare, f. 1823,
studerade i Köln och inskränkte sig i början till
ornamental skulptur, hvarmed han var verksam i
Mainz och Koblenz. År 1845 slog han sig ned i Köln,
der han genom sina arbeten vann rykte och vardt
domkyrkobildhuggare. Såsom sådan har han i en strängt
kyrklig, men på samma gång konstnärligt smakfull
stil utfört flere arbeten ej endast för domen, utan
äfven för andra kyrkor i Köln. Särskildt må nämnas
de i södra domkyrkoportalens arkivolter sittande och
knäböjande änglarna, statyerna af Petrus och åtta
andra helgon samt passionshistorien i gafvelfältet.
Mohr [mår], Eduard, tysk forskningsresande, f. i
Bremen 1828, d. i Malange i Angola 1876, skref öfver
sina resor arbetena Reise- und jagdbilder aus der
Südsee, Kalifornien und Südostafnka (1868) och Nach
den Victoriafällen des Zambesi (1875).
Mohrenkopf [mårenkåpf], T. (af mohr, neger, och kopf,
hufvud), benämning på en sådan häst, som har svarta
hår på hufvud och ben, men på den öfriga delen af
kroppen dylika hår sparsamt blandade med hvita.
Mohrungen [mår-], stad i preussiska regeringsområdet
Königsberg (prov. Ostpreussen). 3,742
innev. (1880). Herder föddes i M. 1744, och en
minnesvård restes der åt honom 1854. Den
25 Jan. 1807 vunno fransmännen under Bernadotte vid
M. en seger öfver ryssarna, hvarigenom de senares
tillämnade undsättning af fästningen Graudenz
tillintetgjordes.
Mohs [mås], Friedrich, tysk mineralog, f, 1773,
blef 1817 Werners efterträdare vid bergsskolan
i Freiberg. 1826 efterkom han en kallelse till
Wiens universitet, men utbytte 1835 sin professur
derstädes mot en bergsrådsbefattning i hofkammaren
för bergs- och myntväsendet. Död 1839. M. framstår i
mineralogiens historia såsom en af grundläggarna af
den s. k. naturhistoriska systematiseringsmetoden och
har i synnerhet ett berömdt namn såsom kristallograf
(se Kristallografi, sp. 1577–78, och Mineralogi). Hans
förnämsta skrifter äro Versuch einer elementarmethode
zur naturhistorischen bestimmung und erkennen
der fossilien (bd I, 1813), Die charactere der
classen, ordnungen, geschlechter und arten, oder
characteristik des naturhistorischen mineralsystems
(1820; 2:dra uppl., bearb, af I. X. M. Zippe,
1858), Grundriss der mineralogie (2 bd, 1822–24;
2:dra uppl. 1839; på engelska med många tillägg af
Haidinger, 1825) och Leichtfattliche anfangsgründe
der naturgeschichte des mineralreichs (bd I 1832;
bd II, af Zippe, 1838).
Mohur, ett i britiska Indien sedan 1818
prägladt guldmynt af samma värde som en guld-rupie
(= omkr. 26 kr.), gällde till 1853 oföränderligt = 15
silfver-rupier, men räknas numera såsom handelsmynt
och är sålunda underkastadt kursen. En mohur väger
11,664 gr. och innehåller 916 2/3 tusendelar guld.
Moi, ett gemensamt (egentligen annamitiskt) namn på
en mängd vilda stammar, som äro bosatta i de branta
bergsdalar ö. om Mekong-floden, hvilka skilja Annam
från det öfriga Indien. Af siameserna kallas de kha,
af tong-kineserna myong och af kambodsjafolket pnom
(alla dessa ord betyda, liksom moi, intet annat
än »vildar»). Deras land, om hvilket vi blott
genom Bastians och Garniers resor ega en ringa
kännedom, skall vara särdeles rikt på uråldriga
stenvårdar. Deras språk äro oss kända endast genom
några obetydliga ordsamlingar. Sexton hithörande
stammar äro till namnet bekanta, och af dessa
är det ännu blott en enda, stieng, som varit
föremål för (franska) missionärers verksamhet.
H. A.
Moigno [måanja], François Napoléon Marie, fransk
skriftställare och matematiker, tillhörande en
förnäm bretagnisk slägt, f. i Guémené (Morbihan)
1804, inträdde vid unga år i jesuitorden och blef
1836 lärare i matematik i Paris. Då han nekade att
utbyta lärarekallet i matematik mot en lärareplats
i historia och hebreiska vid ett jesuitseminarium,
måste han efter flere års strider utgå ur orden. Han
erhöll 1848 en befattning vid Collége S. Louis i
Paris och blef 1873 kanik vid kapitlet S. Denis. Död i
Paris 1884. – M. utöfvade en mångsidig och betydande
literär verksamhet. Han var medarbetare i »l’Epoque»,
»la Presse» och »le Pays» samt utgaf från 1852 den
populärt vetenskapligatidskriften »Cosmos» (»Les
Mondes»), i hvilken han sjelf författade ett stort antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
