Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mogigrafi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artiklar. Han utgaf för öfrigt en mängd skrifter i
matematik, fysik och beslägtade vetenskaper. Bland
dem må särskildt nämnas det såsom lärobok
mycket använda arbetet Leçons de calcul
différentiel et de calcul integral (1840–44)
och Répertoire d’optique moderne (1847–50).
G. E.
Moijaert. Se Moeijaert.
Moira [må’jra], Grek. mytol., »del», »lott», särskildt
den hvarje menniska beskärda lifslotten och såsom
dess slutpunkt den med oundviklig nödvändighet
bestämda dödslotten eller dödsstunden. I vidsträcktare
mening betecknade M. den oemotståndligt verkande ödes-
eller naturnödvändighet, hvilken bildar hela det
menskliga lifvets dunkla bakgrund, och af hvilken
sjelfva gudarna ej kunna göra sig oberoende. Ur
begreppet af ett oundvikligt, allt beherskande öde
framgick efter hand föreställningen om M. såsom ett
personligt väsende, en ödets gudinna, och sedermera
ett flertal af sådana. I de homeriska sångerna nämnes
på de flesta ställen endast en M., rörande hvars
förhållande till gudarna och särskildt Zevs mycken
oklarhet är rådande, i det att gudarna stundom måste
vika för ödets bud eller villigt låna sig till deras
utförande, stundom åter hafva ödet i sin tjenst och
sjelfständigt inverka på dess gång. Mera sällan nämner
Homeros ett flertal af moirer och betecknar dem på ett
ställe såsom »spinnerskor» (klothes l. kataklothes),
emedan de tänkas spinna ödets tråd. Hos Hesiodos sägas
de vara nattens döttrar, och deras antal är fixeradt
till tre, med individuella personnamn: Klotho, »den
spinnande», Lachesis, »den lifslotten tilldelande
eller afmätande», och Atropos, »den oafvändbara»,
hvilken den oundvikliga dödsstundens bestämmande
tillkom. Platon låter dem sitta på höga troner
och, medan de spinna, vid sferernas musik sjunga
ödets sång: Lachesis om det förflutna, Klotho om
det närvarande och Atropos om det tillkommande, en
skildring, hvilken nära sammanfaller med den nordiska
gudalärans föreställning om de tre nornorna, Urd,
Verdandi och Skuld. Såsom rådande öfver det menskliga
lifvets början och slut sattes moirerna i förbindelse
dels med barnsbördens gudinnor (eileithyiai),
dels med dödsgudinnorna (keres), dels äfven med
den straffande vedergällningens dunkla gudamakter
(erinyes). Af grekernas bildande konst framställas
moirerna såsom allvarsamma mör, vanligen med vissa
kännetecknande attribut (slända, timglas, jordglob,
våg, bokrulle, sax o. s. v.). – I den romerska
mytologien heta ödets gudinnor parcae. Se Parcer.
A. M. A.
Moiré [måaré]. Se Moaré.
Moiris [må’jris], Lat. Moeris, med tillnamnet
attikisten (Grek. attikistes, Lat. atticista),
grekisk grammatiker, troligen under förra delen af
2:dra årh. f. Kr., författade en alfabetiskt ordnad
grekisk ordförteckning (Lexeis attikai), afsedd att
belysa det klassiskt attiska språkbruket samt för
hvarje ord angifvande skiljaktigheterna med afseende
på form och betydelse mellan detta språkbruk och de
på författarens egen tid gängse allmän-grekiska eller
hellenistiska. Arbetet är utgifvet i åtskilliga upplagor, senast af
A. L Bekker (1833). A. M. A.
Moitié [måatie], Fr. (af Lat. ackus. medietatem,
midt), egentl. hälft, halfpart; äkta hälft, maka;
någons dam eller kavaljer i dans, vid bordet o. s. v.
Moitte [måa’tt], Jean Guillaume, fransk bildhuggare,
f. 1747, d. 1810, hade till lärare utom sin fader,
Pierre Étienne M. (kopparstickare i Paris; d. 1780),
Pigalle och Lemoine samt vann 1768 romerska priset
och blef 1783 ledamot af akademien. Då 1794 en täflan
utlystes för en stod öfver Rousseau, vann M. priset,
men den blef icke utförd. Han vardt emellertid
professor vid konstskolan på grund af sin seger i
täflingen. M. representerade en under hans tid såsom
det högsta ansedd, renad, men också kall klassicitet,
som ej var fri från manér.
Moivre [måavör], Abraham de (fransk-)engelsk
matematiker, f. 1667, d. 1754, bosatte sig efter
Nantesiska ediktets upphäfvande (1685) i London,
der han trädde i närmare förbindelse med Halley
och Newton. Han blef 1697 medlem af Royal society
samt medlem af den komité, som utsågs att afgöra
frågan om Newtons eller Leibniz’ prioritet till
upptäckten af differentialräkningen. M., hvars namn
är hugfäst hos efterverlden genom ett efter honom
uppkalladt trigoriometriskt problem, sysselsatte
sig hufvudsakligen med de rekurrenta serierna och
probabilitetskalkylen.
Mojanga, stad på nordvestra kusten af
Madagaskar. Omkr. 14,000 innev.
Mojord. Se Mo 2.
Mokassin. Se Mockassin.
Moke [måk], Henri Guillaume, belgisk
historieskrifvare, f. i Havre 1803, blef 1835
professor i Gent och dog 1862. Hans vigtigaste
arbeten äro Histoire de la Belgique (1839–40;
4:de uppl. 1856) och La Belgique ancienne (1855;
2:dra uppl. 1860).
Mokka (Mocha), stad vid Röda hafvet i arabiska
prov. Jemen, 75 km. n. om Bab-el-Mandeb, är numera
ej stort annat än en by, sedan den på 1600- och
1700-talet lifliga handeln, i synnerhet exporten af
kaffe (»Mokka-kaffe»; se Kaffe, sp. 1575), flyttat
sig till andra hamnar: Aden, Hodeida m. fl.
Mokka-sten l. moss-agat, miner., en
kryptokristallinisk varietet af qvarts, hvars
färg och utseende häntyda på inblandade främmande
ämnen. Qvartsen i en mokka-sten är nämligen uppfylld
af mosslika, dendritiska, hufvudsakligen af klorit
bestående figurer, hvilka synas vara fördelade genom
hela massan. Hj. Sj.
Moksjan, stad i ryska guvern. Penza, vid
Moksja-floden. Omkr. 14,500 innev. Talgsjuderier,
pottaskefabriker, mjölqvarnar. M. anlades 1535
såsom en gränsfästning till skydd mot tatarer och
kalmucker. På samma plats anses mesjtsjerjakernas
stad Murundsa hafva legat.
Mol, Pieter van, flandrisk målare, f. i Antwerpen
1599, d. i Paris 1650, var lärjunge af Seger van de
Grave, men utbildade sig under Rubens’ inflytande
till kolorist, ehuru han egentligen endast blef en
svag efterbildare af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
