Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mästare. Han arbetade först i Antwerpen, der han var
medlem af Lukasgillet, men flyttade sedan till Paris,
der hans närvaro kan påvisas från 1631. M. blef
1640 drottning Annas hofmålare och 1648 medlem af
akademien. Bland hans arbeten nämnas Isak välsignar
Jakob (i Berlin), Nedtagandet från korset (i Louvre)
samt ett porträtt af kardinal Mazarin. C. R. N.
Mola (Lat.; Grek. myle, egentl. qvarnsten), med.,
månadskalf, »månkalf», missbörd, ofostrig börd,
ett till en oformlig klump förvandladt foster,
hvilket vanligen afgår i 2:dra–4:de månaden och då
liknar en moderkaka (»köttmola»). Om den tillväxer
till 5:te eller 6:te månaden, utvecklar den en mängd
blåsor eller cystor och får då namn af »blåsmola».
F. B.
Mola l. Mola di Bari, stad uti italienska
prov. Bari, vid Adriatiska hafvet och jernvägen
Ancona–Brindisi. 12,435 innev, i kommunen 1881. –
Om M. di Gaeta se Formia och Gaeta.
Mola. 1. Giovanni Battista M., kallad di Francia,
italiensk målare, enligt uppgift f. i Besançon 1616,
d. i Rom 1662, skall ofta hafva målat bakgrunderna
till sin lärares, Albanis, figurtaflor, men derjämte
äfven utfört sina egna landskap med figurer i
Albanis stil, ehuru med ett kallare och torrare
föredrag. Bilder af hans hand äro ej kända, men
det antages, att sådana finnas till, gömda bland
dem, som tillskrifvas Albani sjelf. – 2. Pietro
Francesco M., italiensk målare, som i sina många
efterlemnade arbeten visar sig som en sjelfständig
konstnär. Hans födelse- och dödsår äro ej med
säkerhet kända; man vet blott, att han i midten af
1600-talet var mycket ansedd i Rom och målade dels
fresker, t. ex. Josef och hans bröder i Egypten (i
Qvirinalpalatset), dels stafflibilder, som finnas
såväl i Rom (Abels död, i Pal. Colonna; Hagar och
Ismael, på Capitolium) som norr om Alperna, t. ex. i
München, Dresden, Paris (Louvre) och slutligen i
Köpenhamn (Kristi dop). Alla dessa äro taflor med
små figurer, bredt målade framför en bakgrund af
yppiga träd i ett landskap af kraftig totalton.
C. R. N.
Molander, Johan Harald, dramatisk författare, f. i
Stockholm d. 17 Mars 1858, idkade studier vid Upsala
universitet 1877–81, var anställd såsom regissör
vid Nya teatern i Stockholm under spelåren 1884–86
och tillträdde hösten 1886 intendentplatsen vid Nya
teatern i Helsingfors. På sommarresor 1883 och 1885
gjorde han studier å kontinentens större teatrar. M:s
framstående dramatiska begåfning har röjt sig i
komedien Rococo (1882) och framförallt i sorgspelet
Furstinnan Gogol (1883), efter hvilket följde komedien
Vårflod (1884). Han har äfven öfversatt åtskilliga
dramatiska stycken på vers.
Molass (Fr. molasse), geol., lokalbenämning för
en i Schweiz förekommande, till tertiärsystemet
hörande lagerserie, som hufvudsakligen består
af grönaktig, lös sandsten jämte konglomerat
m. m. Äfven sjelfva sandstenen, såsom bergart
betraktad, får stundom namnet molass.
E. E.
Molay [målä], Jacques Bernard de, tempelherrarnas
siste stormästare, f. i trakten af Besançon, inträdde
omkr. 1265 i tempelherrarnas orden och valdes 1297
till dess öfverhufvud. Under förevändning att man
skulle rådslå om ett nytt korståg hade han af konung
Filip den sköne lockats från Cypern till Frankrike
samt befann sig i Paris, då den kungliga befallningen
om fängslande af alla i Frankrike sig uppehållande
tempelherrar sattes i verket (d. 13 Okt. 1307). Han
hölls der i sträng fångenskap och bragtes likasom
så många andra af de fängslade riddarna till
bekännelse af de svåra förbrytelser, som påbördades
orden. Den 11 Mars 1314 dömdes han jämte tre andra
höga ordensdignitärer af församlade prelater och
påfliga legater till lifstidsfängelse. Men uppmanad,
att offentligen bekräfta sin bekännelse, förklarade
M. hjeltemodigt, att den under tortyrens pinor
blifvit honom aftvungen, samt fritog sig sjelf och
orden från all skuld. Den villrådiga församlingen
uppsköt förhandlingarna till följande dag, men
redan samma dags afton blef M. jämte en af sina
olyckskamrater på konung Filips befallning förd till
en holme i Seine och der lefvande bränd vid sakta
eld. Med beundransvärdt lugn skall den åldrige
mannen hafva uthärdat sin qvalfulla död. Sägnen
berättar, att han under plågorna stämt Klemens V
och konung Filip sig till mötes inför Guds domstol,
den förre inom 40 dagar, den senare inom år och dag,
och samtiden såg Guds straffdomar i de båda furstarnas
inom nämnda tider verkligen inträffade dödsfall.
1. Molbech [målbäck], Kristian, dansk vetenskapsman,
född i Sorö d. 8 Okt. 1783, blef 1802 student och
redan 1804 e. o. tjensteman vid kungliga biblioteket
i Köpenhamn, hvilket han tillhörde till sin död,
under åren 1812–23 såsom bibliotekssekreterare
och sedermera såsom förste bibliotekssekreterare
(överbibliotekariens närmaste man). 1829–43 var
M. tillika e. o. professor i literaturhistoria
och 1830–42 medlem af direktionen för kungliga
teatern. 1845 fick han etatsråds titel. Död i
Köpenhamn d. 23 Juni 1857. – M. var på flere områden
en af Danmarks mest produktiva författare. Och om det
å ena sidan icke kan nekas, att åtskilliga af hans
arbeten äro mindre väl hopkomna, ja rent af hastverk,
så måste man å andra sidan gifva honom äran af att
hafva egnat sig åt synnerligen vanskliga uppgifter
och börjat företag, som utan honom knappast kommit
i gång. M:s skrifter dela sig i tre stora grupper:
historiska, literaturhistoriska och språkliga,
hvartill komma reseskildringar, kritiker,
politiska afhandlingar, tidningsartiklar och
dikter. Bland hans historiska, skrifter må nämnas:
Historie om ditmarskerkrigene (1813), Kong Erik
Plovpennings historie (1821) och Fortællinger og
skildringer af den danske historie (intill år 1202;
1837–40). Härtill kom en mängd större och mindre
afhandlingar i »Historisk tidsskrift» (om Kristian
I, Korfitz Ulfeld, Struensee, hertigdömet Slesvig
o. s. v.), hvarjämte han utgaf »Udvalg af hidtil
utrykte danske diplomer og breve fra det 14:de,
15:de og 16:de aarh.» (1842–43, 1858, tills. med N. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
