Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monogenesis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jesus, enl. Matt. 19: 3, 12, stadfäst, skärpt och
återförd till sin egentliga grund. Den var vanlig,
men enl. Tacitus ej undantagslöst förekommande hos
germanerna i äldsta tider. Hos de kristna folken
har monogami alltjämt varit rådande samt under
tidernas lopp utvecklats och renats. – Monogamiens
etiska grund är äktenskapets innerliga karakter,
hvilken ej kan stå tillsammans med flere samtida
förbindelser af lika eller ens beslägtad art; och
betydelsen af dess förekomst och utveckling är just
att denna äktenskapets innerliga karakter nått en
högre fulländning. Den monogamiska principen kräfver
i sin ordning äktenskapets oupplöslighet, enär sjelfva
monogamien tydligen i annat fall skulle blifva endast
skenbar. L. H. Å.
Monogenesis (af Grek. monos, en, och genesis,
ursprung, aflelse), menniskoslägtets antagna
härstamning från ett enda urpar.
Monografi (af Grek. monos, en, och grafein,
skrifna), skrift, som på ett mera uttömmande sätt af
handlar ett särskildt föremål eller ämne inom något
vetenskapsområde.
Monogram (af Grek. monos, en, och gramma, bokstaf),
namnchiffer (se Chiffer), bestående vanligen
af för- och tillnamnets begynnelsebokstäfver,
hvilka äro hopslingade eller eljest konstigt
sammanställda. Stundom bildas ock ett monogram
af en enda bokstaf. Under medeltiden undertecknade
flere lands verldsliga och andliga furstar offentliga
handlingar med sina godtyckligt valda monogram. Dessa
äro af vigt för historien, och deras tydning utgör
en ingalunda lätt gren af diplomatiken. I synnerhet
äldre tiders målare och kopparstickare signerade
gerna sina arbeten med sina s. k. konstnärsmonogram
(de kallas deraf »monogrammister»). Jfr Bomärke och
Kristusmonogram.
Monogynia (af Grek. monos, en, och gyne, qvinna),
bot., betecknar i Linnés sexualsystem den ordning,
som utmärker sig genom närvaron af endast 1 pistill
i hvarje blomma. Denna ordning förekommer blott inom
de klasser, hvilka bestämmas på grund af de fria och
ungefär lika långa ståndarnas antal och fäste inom
blomman, således inom klasserna Monandria–Polyandria,
eller de 13 första klasserna. O. T. S.
Monoïdeism (af Grek. monos, en, och idein,
se). Se Hypnotism, sp. 202.
Monoik [-å’jk]. Se Monoecia.
Monokarpisk (af Grek. monos, en, och karpos,
frukt), bot., kallas den växt, som blott en gång
blommar och sätter frukt samt sedan dör bort. Sådant
är förhållandet med alla ettåriga örter, hvilka gro
ur fröet, uppväxa, blomma och bringa sina frukter till
mognad under en enda växtperiod samt derefter upphöra
att lefva. Äfven tvååriga växter äro monokarpiska
likasom de ettåriga, men deras lifslängd är utsträckt
öfver två vegetationsperioder. Det gifves äfven
några växter, hvilka lefva flere år, men ändock äro
monokarpiska, såsom Agave-slägtet, till hvilket »den
hundraåriga aloen» hör, hvars arter fortlefva ett
antal år (ofta omkr. 8), innan de utveckla blommor
och frukt, men derefter bortdö. Man har i nyare tid
föreslagit att utbyta termen »monokarpisk» (som egentligen betyder, att en
växt har blott 1 frukt) mot hapaxantisk, som betyder
»en gång blommande». O. T. S.
Monokliner (af Grek. monos, en, och kline, bädd),
bot., benämnas alla de fanerogama växter, som hafva
samkönade blommor, d. v. s. hafva både ståndare och
pistiller fullt utvecklade och befruktningsdugliga
inom samma blomma. Monoklinerna äro till arternas
antal öfvervägande inom den fanerogama växtverlden,
men hvad individernas mängd beträffar göra diklinerna
(se d. o.) dem rangen stridig. – Den ordning inom
kl. Syngenesia, som igenkännes deraf att alla med
befruktningsdelar försedda blommor äro samkönade,
kallas i en del nyare floror Monoclinia. Denna ordning
motsvarar Linnés Polygamia aequalis med undantag af
slägtena Helianthus, Dahlia, Echinops och Centaurea.
O. T. S.
Monoklinisk, monoklin (af Grek. monos, en, och
kline, bädd). 1. Bot. Se Monokliner. – 2. Miner. Se
Kristallografi.
Monokord (af Grek. monos, ensam, och chorde, sträng)
l. sonometer (af Lat. sonus, ton, och Grek. metron,
mått), ett urgammalt akustiskt instrument, bestående
af en öfver en resonanslåda spänd sträng (oftast af
metall), som medelst ett flyttbart stall kan afdelas
i hvilka bråkdelar som hälst och derigenom möjliggör
ett matematiskt noggrant bestämmande af alla slags
intervall. Vanligen är numera detta instrument försedt
med tvänne parallella metallsträngar, hvilkas toner
och svängningsförhållanden kunna på mångfaldigt sätt
jämföras. A. L.
Monokotyledoner. Se Monocotyledoneae.
Monokrom (af Grek. monos, en, och chroma, färg),
enfärgad; målning, teckning l. dyl. i olika
nyanser af samma färg, med hvitt (undantagsvis
äfven gult eller guld) för de högsta dagrarna
(jfr Camaïeu, Ljusdunkel). Monokroma målningar
förekommo inom dekorationskonsten både under
renaissancen och senare, särskildt som imitation
af reliefer i marmor och brons. De grafiska
konsternas alster äro i regeln alltid monokroma,
men särskildt har man plägat gifva detta namn
åt de s. k. clairobscursnitten (jfr Färgtryck).
Upk.
Monokromatisk (se föreg. art.), fys., som utsänder
(reflekterar, genomsläpper) endast en enkel l. homogen
färg.
Monolit (af Grek. monos, en, och lithos, sten),
bildverk eller byggnadsdel, som är utförd af ett enda
stenblock, specielt kolonner, hvilkas skaft utgöres
af ett enda stycke.
Monolog (af Grek. monos, ensam, och logos, ord, tal),
»samtal med sig sjelf», en persons i ensamheten högt
uttalade tankar och känslostämningar, i motsats
till dialog (se d. o). I såväl äldre som nyare
tiders drama har monologen ingått såsom en vigtig
uttrycksform. Ehuru det, strängt taget, strider
emot den sceniska illusionen, att en spelande på
detta sätt »tänker högt» för åskådarnas räkning,
har dock skådespelsmonologen visat sig oumbärlig
för uttryckandet af det, för hvilket dialogen icke
räcker till. I det att dramats karakterer, likasom
af en inre nödvändighet, gå in i sig sjelfva och söka
bringa klarhet i sin upprörda själs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
