Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morgonbladet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handel. I de vackra omgifningarna ligger en mängd
byar, landställen och slott, bl. a. slottet Vufflens.
Morgonbladet, finsk daglig tidning för politik,
ekonomi och literatur, utgafs i Helsingfors
1872–1884. Hufvudredaktörer voro E. A. Forssell 1872–1873,
Aug. Hagman 1873–1876, 1878–1883, K. W. Forsman
1877 och K. Castrén 1884. Tidningen var en ifrig
förkämpe för den fennomanska riktningen. Den hade
sina flesta läsare bland landets prester och intog
i politiska frågor samma hållning som nämnda stånd
vid landtdagarna. Ortodox i religiösa frågor,
var tidningen strängt konservativ i politiskt
hänseende. Mot den svenska odlingen i Finland visade
bladet städse stor fientlighet. Betraktadt uteslutande
som publicistiskt organ, intog Morgonbladet ej någon
framstående plats. Efter dess upphörande öfvertogs
dess rol af tidningen »Finland». – Om en annan
finsk tidning med namnet Morgonbladet se Finland,
sp. 1334. A. H.
Morgongåfva (T. morgengabe) var namnet på en af
mannens skänker vid det germanska bröllopet och
synes i motsats till öfriga sådana gåfvor hafva
förärats bruden personligen. Om dess betydelse råda
olika meningar. Från början torde dock nog dervid
mer eller mindre hafva fästs föreställningen om
ett pretium virginitatis. Men redan tidigt har
morgongåfvan hufvudsakligen betraktats som en
gengäld för qvinnans hemgift och arbete för boets
förkofran. Af denna uppfattning synes vår tidigare
landsrätt hafvra varit beherskad. Ty enligt denna
utgick morgongåfvan äfven vid äktenskapets upplösning
genom hustruns död, nämligen till hennes slägt eller,
enligt landslagen, åtminstone till efterlefvande
barn. Annanstädes åter synes morgongåfvan hafva
bibehållits såsom ett enkeunderstöd och utföll således
endast om hustrun öfverlefde mannen. Grundsatsen
upptogs med 1734 års lag i vår landsrätt, men
hade, såsom våra stadslagar utvisa, sedan gammalt
haft sin giltighet för stadsrätten. Derstädes var
dess erhållande för öfrigt ytterligare beroende
af det vilkor att barn af äktenskapet ej funnos
i lifvet. Och äfven i detta afseende blefvo med
k. förordn. d. 19 Maj 1845 stadsrättens regler
öfverflyttade till landsrätten. – Morgongåfvan,
ursprungligen lemnad morgonen efter bröllopsnatten,
utfästes dock enligt regeln redan vid trolofningen. I
början uppgick den troligen endast till ett mindre
värde och gynnades då från lagstiftningens sida med
vissa undantag från de strängare föreskrifter, som i
allmänhet gällde gåfvohandlingar. Senare stadgades
åter vissa inskränkningar i fråga om utfästelse
af morgongåfva. Dit höra fastställelsen af vissa
maximibelopp och förbuden mot afhändelse af fast
egendom under eganderätt – allt föreskrifter, som hos
oss bevarat sig i gällande lag. – Morgongåfvan är för
öfrigt till största delen ett redan utdödt institut. I
Frankrike och England har den med all sannolikhet
tämligen tidigt sammansmält med mannens öfriga
bröllopsskänker till en enda förmögenhetsprestation
(Fr. douaire, Eng. dower). Några spår deraf återstå
åtminstone ej numera. Annanstädes – såsom i Tyskland
och Danmark – inskränktes bruket af morgongåfva till vissa ståndsklasser,
företrädesvis adeln. De flesta af nu gällande
lagböcker omnämna alldeles icke institutet. I
öfverensstämmelse med hvad förhållandet ännu är
hos oss, men i motsats till hvad eljest gällt i
ämnet, har dock den sachsiska lagstiftningen icke
allenast vidkänts morgongåfvan, utan äfven ställt
dess utgående i oberoende af särskild gåfvohandling
från mannens sida. Men i Sachsen har en särskild lag
(Mandat af d. 31 Jan. 1829) uttryckligen afskaffat
institutet. I Danmark försvann morgongåfvan med öfriga
adliga prerogativ (1849 års Grundlov § 92). Hos oss
har dock institutet hittills bevarat sig. Enligt
svensk lag kan för öfrigt morgongåfva i vissa fall
förverkas af qvinnan (G. B. 9: 4; 13: 1, 4, 7, 8;
Ä. B. 6: 3) och i andra åter komma att utgå, trots det
att mannen öfverlefver hustrun (Ä. B. 6: 3) eller den
äktenskapliga sammanlefnaden upplöses på annat sätt
än genom dödsfall (G. B. 5: 3; 13: 1). Jfr Brudköp,
Enka. A. W.
Morgonrodnad, meteor., kallas det färgfenomen, som
visar sig på himlen vid soluppgången. I det stora
hela företer morgonrodnaden samma färgskiftningar som
aftonrodnaden (se d. o.), men i omvänd ordning. Dock
äro färgerna om morgonen sällan så intensiva som
om aftonen. Öfver de vid soluppgången uppträdande
successiva förändringar i himlens utseende och färg
eger man icke så detaljerade beskrifningar som öfver
aftonrodnaden och dess olika faser. De utförligaste
undersökningar af förloppet vid soluppgången, åtföljda
af mätningar, hafva blifvit utförda af Bravais på
Faulhorn vid en höjd af 2,683 m. öfver hafsytan.
R. R.
Morgonstjärna (Lat. Phosphorus, Lucifer;
Grek. Fosforos), astron., benämning för planeten
Venus, då hon synes om morgnarna före solens
uppgång. Se Aftonstjerna.
Morgonstjärna (T. morgenstern, Eng. morning star;
Fr. casse-tête), en under medeltiden bruklig
stridsklubba, bestående af en stång (eller för
rytteriet ett kortare skaft), i hvars ena ände var
fäst en med taggar (af jern eller trä) besatt kula
med en spjutspets ofvanpå. Detta vapen härstammade
från Schweiz.
Morgue [mårg], La, Fr. (egentl. allvarsam uppsyn),
en i Paris på Seine-ön La cité belägen byggnad, i
hvilken de i Seine eller annanstädes inom verldsstaden
påträffade liken efter okända personer under 3 dagar
ligga utställda till beskådande och igenkännande.
Morhof [mårhåf], Daniel Georg, tysk
lite-raturhistoriker, f. i Wismar 1639, d. i Lybeck
1691 såsom professor i historia och vältalighet
samt bibliotekarie vid Kiels universitet, är en
grundläggare till literaturhistorien, förnämligast
genom Unterricht von der tentschen sprache und poesie
(1682; 3:dje uppl. 1718) och det stora, af hans samtid
högt beundrade verket Polyhistor, sive de auctorum
notitia et rerum commentarii (3 dlr, af hvilka den
första, Polyhistor litterarius, utkom i 7 böcker
1688–98, de öfriga, P. philosophicus och P. practicus,
utgåfvos 1707 af J. Möller; 4:de uppl. 1747). Detsamma
vittnar om att M. hade tillegnat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
