Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Multiplikand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverres ungdom antagen till spelning framför
Wergelands »Campbellerne», hvilket gaf anledning
till ett våldsamt uppträde (»Campbellerslaget»)
bland publiken vid en följande föreställning. År
1846 företog M. en resa till södern och utgaf
derefter Digte gamle og ny, Billeder fra nord og
syd samt, efter sin hustrus död, sonettsamlingen
Sorg og tröst (1852; många uppl.). Hans följande
författareverksamhet faller inom det dramatiska
området: Salomon de Caus (1854), En aften på Giske
(1855) och Lord William Russel (1857). År 1850
erhöll M. anställning som biblioteksamanuens och
fick af stortinget 1859 ett årligt »digtergage» af
1,600 kr. jämte titel af docent. Någon tid derefter
utnämndes han till professor. De sista åren af sin
lefnad tillbragte M. i Danmark, der han dog d. 28
Juni 1884. O. A. Ö.
3. Munch [munk], Peter Andreas, norsk häfdatecknare,
den föregåendes kusin, föddes i Kristiania d. 15
Dec. 1810, sattes 1823 i Skiens latinskola och blef
1828 student. Efter aflagd juris kandidatexamen 1834
ärnade han söka sin utkomst på ämbetsmannabanan. Redan
som skolgosse hade han emellertid visat en
lefvande håg för historia och fornnorska samt
väckte som student genom sina språkliga insigter
prof. J. R. Keysers uppmärksamhet. Denne erbjöd
honom enskild handledning i studiet af Norges gamla
lagar och fornspråkets poesi. Samtidigt började
M. sina studier i jämförande språkforskning. År
1835 utsågs han att biträda Keyser vid dennes
förarbeten för utgifvandet af nämnda lagsamling
och vistades för detta ändamål 1835–37 i Köpenhamn
och Stockholm. Sistnämnda år utnämndes han till
lektor i historia vid Kristiania universitet och
1841 till professor, hvilket ämbete han beklädde,
då döden plötsligt bortryckte honom i Rom d. 25
Maj 1863. – M:s förtjenster om vetenskapen äro
högst betydliga och mångsidiga. Han var på en
gång häfdaforskare, filolog, etnograf, arkeolog,
geograf och publicist samt rörde sig med samma
lätthet på alla dessa områden. Med en outtröttlig
arbetsförmåga förenade han ett häpnadsväckande minne,
och man sade med rätta om honom, att han hade sitt
bibliotek med sig hvar han färdades. Hans förnämsta
arbete, Det norske folks historie (8 bd, 1851–64,
omfattar tiden till Kalmarunionen), såg till stor del
dagen i jernvägskupéer, på ångbåtar och hotell, och
ändock behöfde de deri förekommande talrika citaten
ytterst sällan kontrolleras. Arbetet lider af en
alltför stor bredd samt här och der af väl djerfva
hypoteser. Särskildt må påpekas hans äfventyrliga
teori om den skandinaviska nordens bebyggande genom
en invandring norrifrån (öfver Ålands haf och genom
Lappmarken). Bland hans öfriga snart sagdt oräkneliga
skrifter må här nämnas: Norges, Sveriges og Danmarks
historie til skolebrug (1838), Norges, Sveriges og
Danmarks historie i udtog (1839), Nordens gamle gude-
og heltesagn (1840), Sagaer eller fortællinger
om nordmænds og islænderes bedrifter i oldtiden
(1844–45), Det gotiske sprogs formlære (1848),
Om skandinavismen (1849), Fornsvenskans och
fornnorskans språkbyggnad (s. å.), Historisk-geografisk
beskrivelse over kongeriget Norge i middelalderen
(s. å.), Om den saakaldte nyere historiske skole i
Norge (1853), Throndhjems domkirke (med teckningar
af H. E. Schirmer, 1859). Dessutom utgaf han
»Codex diplomatarius monasterii S:ti Michaelis»
etc. (1845), »Norges gamle love indtil 1387»
(3 bd, 1846–49 tills, med J. R. Keyser: forts.
af G. Storm), »Aslak Bolts jordebog» (1852), »Saga
Olafs konungs Tryggvasunar» (1853) samt, i förening
med C. R. Unger, »Norrönasprogets grammatik» (1847),
»Oldnorsk læsebog» (s. å.), »Fagrskinna» (s. å.),
»Kongespeilet» (1848) och »Saga Olafs konungs ens
helga» (1853). Vidare öfversatte han »Heimskringla»
(»Norges kongesagaer fra de ældste tider indtil
1177», 1859). En samling af hans i norska tidningar
och tidskrifter strödda uppsatser, »Samlede af
handlinger», utgafs med offentligt understöd 1873–76
i 4 bd af G. Storm. En särskild märkvärdighet inom
historieforskningen var att M. under sin vistelse i
Rom fick tillträde till det dittills för forskare
stängda Vatikanska arkivet. Han blef sålunda den
förste skördaren på det för Nordens historia så rika
fält, som ofvannämnda arkiv erbjuder. Han utgaf om
detsamma en orienterande uppsats (tr. 1876).
Munch-Raeder. Se Raeder.
Munck, danska slägter. Se Munk.
Munck, Petrus, biskop, född d. 14 Juli 1732 i Ljungby
församling i Skåne, der fadern var kyrkoherde, blef
student i Lund 1745, filos. magister 1751 samt docent
i grekiska och österländska språken 1753. Han vistades
derefter i Upsala till 1756 och gjorde sig der bemärkt
genom en afhandling, De jure devolutionis (1755),
hvari han påstod, att en regent egde att afgöra
teologiska stridigheter och – likväl utan kränkning
af samvetsfriheten – bestämma den rådande religionen,
då församlingen icke utan faror för statens lugn
kunde utöfva denna rättighet. Både den teologiska
och den filosofiska fakulteten vägrade att censurera
afhandlingen samt förmåddes dertill först genom
Kanslikollegiets af M. utverkade befallning. Ihre
erbjöd honom en docentur i politik, men M. föredrog
att återvända till Lund, der han 1757 prestvigdes
och s. å. blef teol. adjunkt. Han var den förste
adjunkt i Lund, som erhöll prebendepastorat. Då
han vid teol. doktorspromotionen 1768 förbigicks,
lyckades han genom klagomål hos universitetets
kansler förskaffa sig rättighet att för erhållande
af teol. doktorsvärdighet aflägga disputationsprof
och derpå promoveras. Afhandlingen, benämnd De
synergismo recentiori (1769), var en strids- och
svarsskrift mot sedermera domprosten i Skara A. Knös,
hvilken angripit M. med anledning af några noter,
rörande omvändelsen, som denne vidfogat det af honom
1760 utgifna Wöldikes »Compendium theologiae», ett
arbete, som länge förblef den antagna läroboken i
teologi i hela Skandinavien. 1769 blef M. professor
i grekiska och österländska språk, 1775 tredje, 1776
andre teol. professor, 1778 förste teol. professor
och domprost. 1794 utnämndes han till biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
