Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munck af Rosenschöld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlemmar synes hafva vexlat. I spetsen
för rådet stod ett särskildt utskott, de
s. k. »tio förste». Befolkningen var delad i
flere klasser. Främst stodo de familjer, hvilkas
medlemmar i Rom beklädde ämbeten, vidare riddare,
möjligen skattkammartribuner och slutligen den
stora mängden. Landområdet var indeladt i distrikt
(pagi). I afseende å romersk medborgarerätt voro
municipierna olika ställda. I äldre tider lemnades
sådan i allmänhet åt samhällen, som införlifvades
med den romerska staten, men detta förhållande
ändrade sig med tiden. Efter kriget mot latinerna
omkr. 338 f. Kr. utvidgades medborgarerätten
egentligen blott genom anläggning af några
kolonier. Kolonierna frånräknade, voro senare endast
de närmare Rom belägna samhällena i åtnjutande af
medborgarerätt. Under och efter bundsförvandtkriget
(91–88 f. Kr.) utsträcktes medborgarerätten till
Italiens befolkning, i allmänhet först genom den
juliska lagen (90 f. Kr.); något senare voro alla
samhällen uti Italien delaktiga af denna rätt. Med
tiden utsträcktes municipalordningen till städer
i provinserna, och efter Caracalla (d. 217) blefvo
alla städer i riket sådana och kallades så i motsats
till Rom. – Municipal-, som har afseende på en
(stads)kommun. – Municipalitet (Fr. municipalité),
en stadskommuns styrelsemedlemmar och förtroendemän. –
Municipalråd (Fr. conseil municipal). Se Frankrike,
sp. 207.
Munk (Lat. monachus, af Grek. monachos, som urspr.
betyder ensam, allena), inom den romersk- och den
grekisk-katolska kyrkan en person (man), som i
gemenskap med likasinnade lefver ett efter »regler»
ordnadt, från verlden afskildt samt åt verlds- och
sjelfförsakelse jämte gudaktighetsöfningar egnadt
lif. Om munkväsendet se Kloster och Munkordnar.
Munk l. Munck, namn på 5 danska adliga slägter,
hvilka omtalas redan i 14:de årh. De mest bekanta
medlemmarna af dessa slägter äro följande. 1. Iver
M., biskop i Ribe 1499–1533, deltog i Dec. 1522
i sammansvärjningen mot Kristian II och den derpå
följande resningen, var närvarande vid de vigtiga
herredagarna 1524–27 och 1533 samt sökte värna den
katolska kyrkan mot den protestantiska rörelsen, men
afsade sig sedermera biskopsstolen till förmån för
sin brorson Oluf M. (se nedan). 1537 erhöll han Ribe
biskopsgård såsom län och dog 1539. – 2. Mogens M.,
den föregåendes broder, f. omkr. 1480, blef 1520
»landsdommer» i Nörrejylland och deltog 1522 i
sammansvärjningen mot Kristian II. I Jan. 1523 sändes
han till den gottorpske hertigen Fredrik (sedermera
kon. Fredrik I) för att erbjuda honom kronan samt
besökte under vägen Kristian II i Vejle och lemnade
der, enligt berättelsen, uppsägelsebrefvet efter sig
i en handske. M. blef derefter riksråd och talade
å konungens vägnar vid hyllningen på Viborgs ting,
hvarvid han skarpt anföll Kristian II. Till följd
af böndernas ovilja mot honom afsattes han 1531 från
landsdommer-ämbetet och medverkade 1534 till Kristian
III:s val, men flydde derefter till Holstein. 1536
deltog han i riksdagen i
Köpenhamn. Han tog 1544 afsked från
riksrådsbefattningen. Död 1558. – 3. Oluf M., den
föregåendes son, blef 1533 katolsk biskop i Ribe,
fängslades och afsattes 1536 vid reformationens
införande och måste före lösgifvandet lofva att ingå
äktenskap med ett fruntimmer af den holsteinska
slägten Rantzau. Död 1569. – 4. Peder M., den
föregåendes brorson, f. 1534, anförde den danska
flottan 1568–70, blef 1571 riksråd och 1576 riksamiral
samt var 1588–96 medlem af förmyndarestyrelsen under
Kristian IV:s minderårighet och derefter riksmarsk
till 1609. Död 1623. – 5. Ludvig M., den föregåendes
broder, f. 1537, blef 1571 »befalningsmand» öfver
Trondhjem, Herjedalen och Jämtland, var 1577–83
ståthållare i Norge och blef 1589 å nyo befalningsmand
i nämnda landsdelar. M. gjorde sig skyldig till
skamliga utpressningar och andra våldsbragder samt
dömdes 1597 från ämbetet. Död 1603. – 6. Kirsten M.,
dotter af den föregående och Ellen Marsvin, född
d. 6 Juli 1598, blef d. 23 Aug. 1615 på Lundegård
på Fyen trolofvad med konung Kristian IV och d. 31
Dec. s. å. på Frederiksborgs slott vigd vid honom
till venster. Hon blef moder till 2 söner och
8 döttrar samt 1629 upphöjd till grefvinna af
Slesvig-Holstein, men i Okt. s. å. förskjuten
och förvisad till Boller vid Horsens, hvarest
hon dog d. 19 April 1658. Konungen misstänkte
henne nämligen – såsom det synes med allt skäl
– för att stå i brottsligt förhållande till den
äfven i Sveriges historia bekante rhengrefven Otto
Ludvig och ville icke erkänna hennes yngsta barn,
Dorotea, hvilken insattes i ett karmelitkloster i
Köln och afled 1687. En son och en dotter dogo såsom
barn. Fem döttrar blefvo gifta med rikets ypperste män
(bl. a. Korfitz Ulfeld, Hans Lindenov och Hannibal
Sehested), hvilka spelade en vigtig rol under Kristian
IV:s sista regeringsår och en lång tid efter hans död.
E. Ebg.
Munk, Jens, dansk sjöfarande, född d. 3 Juni 1579 i
Nedenæs i södra Norge af danska föräldrar, gick 1591
till sjös och kom till Portugal och Brasilien, der han
upplefde många äfventyr, samt återvände först 1598
till Europa. Han var sedan skeppare i sitt hemland
och for 1609 med ett fångstfartyg till Ishafvet,
men hans fartyg förliste både då och följande år på
en expedition till Novaja Zemlja. År 1612 var han
kapten på flottan utanför Elfsborg och förde 1614 en
rysk beskickning n. om Norge till Archangelsk. Den
20 Maj 1619 afgick M. med två fartyg från Köpenhamn
för att söka en nordvästpassage till Indien. Han
seglade upp förbi Grönland och kom slutligen in i
norra delen af Hudsonviken, der han kastade ankar vid
Churchillflodens mynning på 58° 44’ n. br. Der låg han
infrusen hela vintern och hade med sitt folk att utstå
svåra lidanden. – Af 64 mans besättning bortrycktes 62
af skörbjugg. Med sina qvarlefvande två man gick han
likväl d. 16 Juli ombord på det ena af sina fartyg och
kom fram till Bergen d. 21 Sept. M. användes sedan i
flere vigtiga uppdrag. Han dog d. 3 Juni 1628, just
som han stod i begrepp att anträda en ny nordvestfärd
för att taga sitt »Nova Dania» i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
