Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naxos. 1. (nu Naxia, under medeltiden äfven kallad Nisia och Nichosia) den största och fruktbaraste ön i Cykladernas i Egeiska hafvet belägna ögrupp - Naxos. 2. Grekisk koloni på Sicilien. Se Taormina - Nazaire, Saint. Se Saint-Nazaire - Nazarener. Se Nasarener - Nazaret. Se Nasaret - Nazir. Se Nasir och Nasir - Neal, David - Neander, Joachim - Neander, Johann August Wilhelm - Neapel (Ital. Napoli). 1. Provins uti Italien - Neapel. 2. Hufvudstad i nämnda provins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härjades N. med eld och svärd, och många af dess
innebyggare bortfördes såsom krigsfångar. År 480 måste
naxierna förstärka Xerxes’ flotta med några skepp,
hvilka dock i slaget vid Salamis gingo öfver på
grekernas sida. Under den nästföljande tiden anslöt
N. sig till Athens vapenförbund; men då det ej ville
finna sig i Athens hårda öfvervälde, kufvades det med
vapenmakt (466). Under Filips och Alexanders (senare
hälften af 300-talet) tid lydde N. under macedonskt,
sedermera under egyptiskt och slutligen under
romerskt herravälde. År 1207 e. Kr. eröfrades N. af
venezianen Marco Sanudo och gjordes till medelpunkt i
ett mäktigt örike (Dodekannesos), hvilket egde bestånd
ända till 1579, då de dithörande öarna införlifvades
med osmanernas rike. I det nuvarande konungariket
Grekland bildar N. i förening med Paros och några
mindre öar en eparki inom nomarkien Cykladerna, med
en befolkning af 22,278 pers. (1879). – 2. Grekisk
koloni på Sicilien. Se Taormina.
A. M. A.
Nazaire, Saint [säng nasär]. Se Saint-Nazaire.
Nazarener. Se Nasarener.
Nazaret. Se Nasaret.
Nazir. Se Nasir och Nasir.
Neal [nil], David, amerikansk målare, f. 1837, reste
1861 till München, der han studerade i flere år
dels i akademien, dels enskildt hos sin blifvande
svärfader Ainmiller. Han målade under dennes
ledning arkitekturstycken, interiörer af kyrkor,
såsom Edvard Bekännarens kapell i Westminster Abbey
och Markuskyrkan i Venezia. År 1869 kom han till
Pilotys atelier och egnade sig derefter helt och
hållet åt figurmålning samt belönades 1876 för
sim framställning af Maria Stuarts första möte med
Rizzio. Dessutom har han äfven målat porträtt.
Neander, Joachim, tysk psalmdiktare, f. i Bremen
1650, d. 1680 såsom predikant derstädes, gjorde
sig känd för separatistiska böjelser och slöt sig
till de reformerte pietisterna. Hans 65 psalmer,
utg. 1680 under titeln Glaub- und liebes-übung,
aufgemuntert durch einfältige bundes-lieder und
danck-psalmen (en mängd uppl.) utmärka sig för varm
och mild känsla. Till ett 20-tal af dem komponerade
han sjelf melodier, af hvilka 3 äro upptagna i
Haeffners koralbok.
Neander, Johann August Wilhelm, tysk teolog,
kyrkohistoriker, föddes i Göttingen d. 17 Jan. 1789
af judiska föräldrar och hette egentligen David
Mendel. Ej långt efter hans födelse blef hans moder
skild från sin man och flyttade med yngste sonen,
David, till Hamburg. Modern, som var en from judinna,
gaf sonen trots sin fattigdom en god uppfostran,
och genom mödernefränders hjelp fick han tillfälle
att studera. Från Johanneum i Hamburg öfvergick
han 1805 till det akademiska gymnasiet i samma
stad. Schleiermachers skrifter och umgänget med
studenter, hvilkas namn sedermera blefvo betydande
inom den kristna kyrkan, voro samverkande orsaker till
att han 1806 lät döpa sig, då han antog det namn,
under hvilket han sedan blef ryktbar. Juridikens
studium, som han redan börjat, fortsatte han en tid
bortåt, men drogs mer och mer till teologien. Denna
vetenskap, och särskildt kyrkohistorien, studerade han i
Halle och Göttingen. Umgänget med den bekante Matthias
Claudius (»der Wandsbecker bote») var af stor
betydelse för hans inre menniskas utveckling. Sedan
han 1809 slutat sina studier samt en tid egnat
sig åt undervisning och predikoverksamhet,
blef han 1811 lärare vid universitetet i
Heidelberg, 1812 e. o. professor derstädes och
1813 ordinarie professor i Berlin, till stor del
genom Schleiermachers tillskyndelse. Sedermera
vardt han öfverkonsistorialråd samt medlem
af provinsen Brandenburgs konsistorium och af
Vetenskapsakademien. Han afled i Berlin d. 14 Juli
1850. – N. är en af vårt århundrades mest betydande
teologer. Han var en barnafrom personlighet, utrustad
med tankeklarhet och »historisk blick». Det dogmatiska
elementet träder hos honom mera i bakgrunden. »Det är
hjertat, som gör teologen» var hans valspråk. Såsom
skriftställare var han mycket produktiv. Hans
förnämsta arbeten äro Ueber den kaiser Julianus und
sein zeitalter (1812; 2:dra uppl. 1867), Der heilige
Bernhard und sein zeitalter (1813; 3:dje uppl. 1865),
Der heilige Chrysostomus und die kirche, besonders des
orients, in dessen zeitalter (2 bd, 1821–22; 3:dje
uppl. 1849), Denkwürdigkeiten aus der geschichte
des christenthums und des christlichen lebens
(3 bd, 1822; 4:de uppl. 1866), Allgemeine geschichte
der christlichen religion und kirche (6 bd i 10
afd. 1826–45 och en 11:te afd., utg. efter hans död,
1852, sträckande sig till kyrkomötet i Basel 1431;
4:de uppl., 9 bd, 1863–65), Geschichte der pflanzung
und leitung der christlichen kirche durch die apostel
(2 bd, 1832–33; 5:te uppl. 1862), Das leben Jesu
(1837; 7:de uppl. 1873). Hans samlade arbeten utkommo
i 14 band 1863–75.
J. P.
Neapel (Ital. Napoli). 1. Provins uti Italien,
omfattar trakten omkring Neapels golf, eller
sydöstra delen af den s. k. Campagna felice,
och har med de i golfen liggande öarna Capri,
Ischia, Procida, Vivara och Nisita en areal af 1,065
qvkm. 1,001,245 innev. (1881). Jfr Kampanien. –
2. Hufvudstad i nämnda provins, Italiens största
och folkrikaste stad, ligger på norra sidan af den
härliga Neapels golf, som i en båge af 57 km. längd
sträcker sig från Capo Miseno i n. v. till Punta
della Campanella i s. ö. och skiljes från öppna
hafvet af öarna Procida och Ischia i n. samt Capri
i s. Staden ligger amfiteatraliskt dels vid foten,
dels på sluttningarna af flere lägre kullar, men
har sin största utsträckning utmed hafvet. Den är
ej innesluten af murar och sammanflyter i n. med
hundratals landtställen och byar samt i ö. med
städerna Portici, Resina, Torre del Greco, Torre dell’
Annunziata och några byar utmed foten af Vesuvius,
hvilka i en nästan sammanhängande kedja fortlöpa
25 km. längs kusten. Stadens läge, hvarmed endast
Konstantinopels torde kunna jämföras, och dess sköna
omgifningar, den yppiga, sydländska vegetationen samt
det farliga granskapet med traktens förnämsta prydnad,
Vesuvius, hvars fot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
