Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Carolina (Eng. North Carolina), en af Nord-Amerikas förenta stater - Norden, stad i preuss. regeringsomr. Aurich (Hannover) - Norden, Frederik Ludvig - Nordenanckar, Johan - Nordenberg, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
balar. På mineral är landet tämligen
rikt. »Guldregionen» v. om floden Yadkin, der guld
upptäcktes 1819 och under åren 1819–50 vanns till
belopp af 10 mill. dollars, lemnade 1880 guld och
silfver för endast 120,000 doll. Jernmalm brytes för
export. Många nya guld- och koppargrufvor upptagas,
och bergverksrörelsen är i tillväxt. Deremot är den
egentliga fabriksindustrien af underordnad betydelse,
och hela tillverkningsvärdet uppgick 1880 till endast
20 mill. doll., deraf bomullsvaror för 2,5 mill.,
tobak för 2,2 mill. samt terpentin och tjära för
1,8 mill. doll. Den direkta handeln med utlandet är
obetydlig, emedan goda hamnar saknas. Jernvägarna
hafva en längd af omkr. 3,000 km. Innevånareantalet
uppgick 1880 till 1,399,750 (deraf 531,277 färgade
och 1,230 indianer). Folkskolorna underhållas
af fonder, hvilkas inkomst 1880 utgjorde 553,500
doll. I staten finnas 5 colleges, deraf det 1789
stiftade statsuniversitetet i Chapel Hill. Guvernören
väljes för 4 år. Lagstiftningsmakten utöfvas af
»general assembly», bestående af en senat med
50 och ett representanthus med 120 medlemmar,
hvilka väljas för 2 år och sammanträda hvartannat
år i hufvudstaden, Raleigh. Till kongressen sänder
staten 2 senatorer och 9 representanter. – Redan 1585
och 1587 anlade sir Walter Raleigh flere kolonier
i N.-C., men dessa försvunno snart, utan att lemna
något spår efter sig. 1663 och 1665 skänkte Karl II
af England landet s. om kolonien Virginia, hvars
sydgräns var 36° 30’, till ett sällskap engelska
adelsmän, hvilket erhöll fulla kolonisations-
och regeringsrättigheter samt gaf kolonien namnet
Carolina. 1729 köpte britiska regeringen tillbaka sitt
kolonisationspatent och delade landet i 2 kolonier,
Nord- och Syd-Carolina. Sammanlagda folkmängden torde
då hafva uppgått till endast 13,000 pers., men ökades
under de följ. 40 åren fort genom inflyttningar från
Europa. I oafhängighetskriget mot England tog N.-C,
snart en verksam del och förklarade sig redan i Maj
1775 för oberoende. Vid bildandet af konfederationen
bland sydstaterna 1861 visade N.-C. till en början
föga böjelse att ansluta sig till densamma. I det
derpå följande kriget sände staten ett större antal
trupper i fält och förlorade flere soldater än någon
annan bland sydstaterna samt blef i hög grad utsugen
genom kriget.
Norden, stad i preuss. regeringsomr. Aurich
(Hannover), vid en till Nordsjön ledande kanal. 6,878
innev. (1885). Gymnasium, landtbruksskola,
slöjdskola och högre flickskola. Tillverkning af
bränvin (genever), tobak, cikoria och choklad.
Norden, Frederik Ludvig, dansk tecknare och
kopparstickare, född d. 2 Okt. 1708 i Glückstadt,
blef sjöofficer 1732 och företog straxt derefter med
understöd af Kristian VI en resa till södern, hvilken
utsträcktes ända till Egypten. Vid sin hemkomst,
1738, medförde han en mängd teckningar, af hvilka
flere utgåfvos i London 1741 under titel Drawings of
some ruins and colossal statues in Egypt. Hans
förnämsta arbete är Voyage d’Egypte et de Nubie
(3 vol., 1750–55; ny uppl. 1795–98), af mera
konstnärligt än vetenskapligt värde. N. dog i Paris
d. 22 Sept. 1742. Ph. W.
Nordenanckar, Johan, sjömilitär, född d. 2 Okt. 1722,
var son af dåv. skolrektorn i Eksjö, sedermera
kyrkoherden i Hagebyhöga Daniel Corvin. Han blef 1750
löjtnant vid amiralitetet, utbildade sig genom några
års tjenstgöring i engelska och maltesiska flottorna
samt befordrades 1755 till kaptenlöjtnant. 1756
adlades han med namnet N. Såsom känd för utmärkta
insigter i sjöväsendet erhöll han 1760 uppdrag att
vara kavaljer hos den tolfårige storamiralen hertig
Karl (Karl XIII) och undervisa honom i sjömannens
yrke. Befordringarna fortgingo, så att N. 1772
af Gustaf III utnämndes till konteramiral och
tjenstgörande generaladjutant för flottan. 1776
blef han vice amiral samt amiralitetsråd och
erhöll 1791 afsked. Död på Fliseryd i Kalmar län
d. 3 Sept. 1804. Han författade Inledning till
styrmanskonsten (1756) och var sedan 1789 ledamot
af Vetenskapsakademien, en utmärkelse, hvaraf
han hade gjort sig förtjent genom utarbetande af
goda passkartor öfver Östersjöns olika delar. –
Två bröder till N., Alexander (f. 1725, d. 1801,
fortifikationsofficer, öfverste vid afskedstagandet
1786) och Daniel (f. 1730, d. 1820 såsom
f. d. öfverste i artilleriet), adlades och adopterades
1772 på hans ätt. En sonson af Alexander N. var
den särskildt i finansiella frågor inflytelserike
liberale riddarhustalaren Fredrik Vilhelm N. (f. 1800,
officer vid Lifregementets husarkår 1818, d. 1858,
med öfverstelöjtnants afsked sedan 1850).
Nordenberg, Bengt, genremålare, föddes på hemmanet
Kompinkulla, Gemsjö socken, Bleking, d. 22 April 1822,
uppföddes i fattigdom och blef omsider lärling hos
en målare Brodin i Sölvesborg, der han vid 19 års
ålder befordrades till gesäll. Genom flitigt arbete
kunde han 1843 förverkliga sin lifligt närda önskan
att komma till Stockholm. Han antogs som elev i
konstakademiens principskola, men måste snart för
bristande tillgångar återgå till yrket, hvilket han
öfvade i ytterligare tre år. N. kunde dock ej släppa
konsten, utan återgick 1846 till akademien. Med beröm
och belöningar genomgick han läroverkets tre klasser,
deltog 1847–49 i pristäflingarna och kunde från 1848
uppträda vid utställningarna. Redan vid den första
af dessa uppvisade han en Ångbåtsscen (mål. 1847),
lotsgubbe, som öfvervakar sin son vid styrhjulet,
ett arbete, som utgör programmet för N:s verksamhet
som konstnär. 1850 utställde han en mängd taflor,
af hvilka flere köptes af Konstföreningen, som äfven
förut och sedermera flitigt uppmuntrade N. Hösten 1851
for han till Düsseldorf, der Hildebrandt och sedermera
Adolf Tidemand blefvo hans lärare. I synnerhet den
senare har utöfvat ett djupt och afgörande inflytande
på N:s konstnärliga teknik och idékrets. Med undantag
af kortare studieresor i fäderneslandet samt de tre år
(1857–59) han såsom innehafvare af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
