Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antal är något större än i andra land, om än
jämförelsevis få ständigt förblifva ogifta. I de
norska städerna gifter man sig öfver hufvud taget
mycket tidigare än i de svenska, och olikheten
i detta hänseende framträder i synnerhet mellan
Kristiania och Stockholm. Af 100 män i åldern 20–25
år voro sålunda i Kristiania 12 proc., i Stockholm
endast 4 proc. gifta, och inom den dernäst följande
femårsgruppen var förhållandet 45 : 23.
Materiel kultur. Näringar, handel, skeppsfart och
kommunikationer. Af N:s jord lämpar sig blott en
ringa del till odling, hvarför också åkerbruket
i förhållande till folkmängden förfogar öfver
vida mindre areal än i de flesta andra land i
Europa. Åker och äng anslås till något öfver 9,000
qvkm., eller omkr. 3 proc. af hela ytinnehållet,
medan samma siffra i Sverige uppgår till 12 och
i Danmark till 70 proc. Återstoden af N:s areal
upptages dels af skog, omkr. 24 proc., dels och
hufvudsakligen af improduktiva fjällvidder,
hvilka i förhållande till sin utsträckning blott på
ett inskränkt område lemna bete åt kreaturen under
några sommarmånader. Häraf inses lätt, att jordbruket
intager en jämförelsevis underordnad ställning,
hvaremot öfriga näringar, i synnerhet skogsskötsel,
fiske och sjöfart, äro af större ekonomisk betydelse
för N. än för andra land. Detta oaktadt är dock äfven
i N. jordbruket befolkningens hufvudnäring, ty den
årliga afkastningen af detta är betydligt större
än af någon annan näringsgren, och nära hälften af
befolkningen har sin utkomst af jordbruket och dess
binäringar. Den jordbrukande klassen i N., omkr. 1
mill., är nästan lika stor som i Danmark, men utgör
blott 1/3 af samma klass i Sverige, hvarvid dock bör
ihågkommas, att många, för att icke säga de fleste,
norska jordbrukare mer eller mindre sysselsätta sig
äfven med skogsskötsel, fiske och annat, hvilket
endast undantagsvis är fallet i Sverige och ännu
mera sällan i Danmark. Äfven afser landtmannen i
N. i allmänhet endast att fylla sitt eget behof,
och produktion till afsalu kommer knappast i fråga,
jämfördt med hvad förhållandet är i Sverige och
Danmark. Naturligtvis råder äfven härutinnan stor
olikhet mellan olika landsdelar, af hvilka särskildt
det östan- och sunnanfjällska N. hafva utpräglade
åkerbruksdistrikt. Jordegendomarna äro i allmänhet
små. Endast 6 proc. af jordbrukarna hafva en åker-
och ängsareal af 20 har och deröfver, och icke 1
proc. eger öfver 50 har. I hela landet finnas knappt
mera än 300 gårdar, hvilkas kreatursbesättning
öfverstiger 10 hästar och 60 kor. – De fleste
jordbrukarna äro sjelfegande, och många af dem
sköta sin gård genom eget och familjemedlemmars
arbete. Antalet »fästebönder» (»lejlændinger»
och förpaktare), nu omkr. 1/10 af samtlige
gårdsegare, var förr mycket större. Fästegodsen
representerade i början af 17:de årh. omkr. 6/10 af
hela taxeringsvärdet, 1820 1/3 och f. n. knappt 1/10
af detsamma. Utom 100,898 sjelfegande jordbrukare
och 9,650 »lejlændinger» (se Bonde, sp. 860) och
förpaktare funnos år 1875
53,000 »husmænd» (se Husman 2) med jord och med dem
likställda qvinnor, hvilka vid sidan af arbetet på
husbondens gård arrenderat ett litet jordbruk för
egen räkning mot vederlag till husbonden i penningar
och dagsverken. Den jord »husmaendene» innehafva kan
anslås till 1/11 af landets hela åkerjord och hvarje
husmandslott till omkr. 35 har. Hufvudmassan af de
vid jordbruket sysselsatta krafterna utgöres, förutom
af husmændene, af hemmavarande familjemedlemmar
och tjenare, hvaremot andra arbetare utgöra
ett fåtal. Sålunda funnos vid folkräkningen 1875
hemmavarande familjemedlemmar 56,497 män och 65,721
qvinnor, tjenare, resp. 33,606 och 74,149, husmænd
48,627 samt deras hustrur och enkor 50,435, andra
jordbruksarbetare 9,823 män och 1,784 qvinnor. –
Alla jordegendomar i N., utom i Finmarken, äro
införda i en »matrikel» (jordebok), som upptager
deras relativa taxeringsvärde i »skyldmark», i allt
500,000 för hela landet (undant. Finmarken). Ända till
1887, då matrikelrevisionen afslutats, uttrycktes
taxeringsvärdet i »skylddaler» (i allt 239,500)
och intill 1839 i »skippund tunge». Efter nämnda
taxeringsenhet fördelas grundskatterna. Den fasta
egendomens värde på landsbygden är beräknadt
till något öfver 700 mill. kr., och prisen
hafva i det hela taget varit i stigande. Af hela
jordbruksarealen, något öfver 9,000 qvkm., voro år
1875 omkr. 191,200 har besådd sädesåker och 34,900 har
potatesland. Resten utgjordes dels af artificiel och
naturlig äng, dels af trädesåkrar m. m. Det vigtigaste
sädesslaget ar hafre, hvaraf afkastningen uppgick till
3,300,000 hl, dernäst korn 1,500,000 hl. och blandsäd
700,000 hl.; af råg skördades endast 370,000, af hvete
100,000 hl. Tillsammans skördades 6 mill. hl. spanmål
och 7 mill. hl. potates, med ett totalvärde af 76
mill. kr. Sädesodlingen är långt ifrån tillräcklig
för landets behof, hvarför årligen under åren
1876–80 måste införas 3 1/8 mill. och 1881–85 bortåt 3 1/2
mill. hl. spanmål, hufvudsakligen råg, till ett
värde af omkr. 35 mill. kr. Spanmålsproduktionen
har visserligen ökats, men icke i någon högre grad
sedan 1850-talet, efter hvilken tid man alltmer
lagt an på ladugårdsskötsel. I jämförelse med
grannlandens jordbruk står det norska ännu efter,
men framstegen äro dock omisskänliga, bl. a. genom
en sedan landtbruksutställningen i Drammen 1873 allt
vidsträcktare användning af landtbruksmaskiner. I
förhållande till arealen brukad jord är afkastningen
större, än man af landets nordliga läge kunde vänta,
och pr har i genomsnitt större än i Sverige, hvilket
torde hafva sin förklaring deri att tillgången på
gödsel är så riklig genom det i förhållande till
åkerns utsträckning stora antalet kreatur. På 1/10
har utgjorde 1881–85 afkastningen af hvete 2 1/4
hl., af råg 2 4/10, af korn 2 8/10, af hafre 3 4/10 och
af potates 20 hl. Alten i Finmarken, beläget under
70:de breddgraden, är den nordligaste plats, der säd
odlas. Sådden eger der rum vanligen i slutet af Maj;
i midten af Juli går säden merendels i ax och skördas
i slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
