Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Aug. eller början af Sept. Under en gynsam sommar
växer kornet i Alten 65 mm. om dygnet. År 1868 såddes
der d. 20 Maj 1 tunna korn, hvilket skars d. 18
Aug. och lemnade 10 tunnor à 90 kg. Ännu högre upp
i Finmarken odlas potates.
Boskapsskötseln är för landtmannen i N. af vida
större betydelse än åkerbruket. I slutet af 1870-talet
beräknades jordbrukets afkastning, med frånräkning af
utsädet, till 66 mill. kr. och boskapsskötselns till
136 mill. Den senare näringsgrenen har derjämte
i det hela taget varit något stadd i tillväxt,
äfven om de sista årens tryckta pris minskat
nettobehållningen. Antalet vinterfödda kreatur är
jämförelsevis stort och uppgick 1875 till 151,903
hästar, 1,016,617 nötkreatur, 1,686,306 får, 322,861
getter, 101,020 svin och 96,567 renar, med ett
totalvärde af 146,800,000 kr. Under tiden 1835–55
ökades kreatursstammen mycket starkt, men har sedan
dess hållit sig nästan oförändrad, emedan landtmannen
insett fördelen af att hålla färre kreatur och fodra
dem bättre. Derjämte har man med framgång arbetat på
rasförädlingen. Utan tvifvel har också afkastningen
af boskapsskötseln stigit ansenligt på sista tiden,
hvartill en utvidgad mejerihandtering och särskildt
smörproduktionen icke minst bidragit. Likaledes
äro i ladugårdarnas inredning stora framsteg
märkbara. Exporten af lefvande kreatur inskränkte
sig 1886 till 739 nötkreatur, 347 hästar, af hvilka
många gingo till Sverige, samt 1,161 får. Af smör
är införseln större än utförseln, ehuru den senare
stigit ganska mycket. På offentlig väg göres
alltjämt mycket för landtbrukets främjande. För
räkenskapsåret 1872–73 beviljade stortinget för
detta ändamål 66,000 kr., året 1886–87 272,500
kr. Såväl statens högre landtbruksskola i Aas som
de 6 amtslandtbruksskolorna hafva under de senare
åren varit mycket starkt besökta, och i flere amt är
man i begrepp att anlägga nya. »Det kongelige selskab
for Norges vel» (stiftadt 1809) har under en följd af
år utvecklat en vidsträckt och gagnande verksamhet
för landtbrukets och framförallt mejeriväsendets
utveckling. Statens åtgärder till landtbrukets fromma
ledas af en landtbruksdirektör, som fördelar honom
underlydande statsagronomers, landtbruksingeniörers
och andras arbeten. Statsagronomerna hafva särskildt
i uppdrag att anordna kreatursutställningar och
hafva tillsyn öfver statens stamdjur. Allmänna
landtbruksmöten – det första hölls 1849 – hafva
sedan 1877 hållits hvart femte år. – Landtbrukets
utveckling hämmas af de stora skulder, som tynga på
landtegendomarna, och hvilka genom de sista årens
låga produktpris endast med stor svårighet amorteras
och förräntas.
Skogsskötseln är af mycket stor betydelse. Hela
skogsarealen anslås till 77,621 qvkm., hvaraf 27
proc. äro löf- och resten barrskog. Genomsnittsvärdet
beräknas till 43 kr. pr har. Den skogbärande marken
är i N. mindre vidsträckt än i Sverige, beroende
hufvudsakligen derpå att större delen af hela arealen
ligger ofvan skogsgränsen. Skogarna egas till största
delen af enskilda; kommunernas och statens utgöra endast
10,000 qvkm. De mest skogbärande trakterna ligga i
Hedemarkens amt (i synnerhet i Österdalen), Nedenäs,
Bratsbergs, Kristians och Buskeruds amt äfvensom i
Namdalen i Norge nordanfjälls. Vestkusten deremot är
skogfattig. Årliga värdet af träutskeppningen uppgår
till öfver 40 mill. kr. För timrets framskaffande
till exportställena är flottningen af utomordentligt
stor betydelse, och stora kapital hafva under
sista menniskoåldern nedlagts på förbättringar
af flottleder. På det förnämsta af vattendragen,
Glommens, flottades åren 1881–85 årligen 227,653
tolfter (2,732,000 st.) timmerstockar. Dernäst kommo
Drammenselfven (138,000 tolfter), Skiens vattendrag
(73,000 t.), Numedalslaagens samt Kragerö, Arendal,
Topdalselfvens och Otteråns vattendrag. Efter
upphäfvandet af sågverkens privilegier år 1860
nedlades en mängd sågar i det inre af landet och
ersattes efter hand med stora ångsågar och hyfvelverk
i exporthamnarna, der timret numera undergår större
förädling. På sista tiden hafva också träsliperier
uppvuxit, i synnerhet i Drammenselfvens vattendrag
samt vid Skien och andra ställen. De norska skogarna
äro öfver hufvud taget en rik inkomstkälla och hafva
derjämte ett oskattbart inflytande på landets klimat,
sundhet, skönhet och beboelighet. Hushållningen med
denna naturens dyrbara gåfva är dock långt ifrån som
den borde vara, och helt visst täres det år från år
alltmera på skogskapitalet.
Fisket utgör en af N:s förnämsta näringskällor. Det
idkas utefter hela den vidsträckta kusten i större
eller mindre omfattning, men har sin största
betydelse på vestra och norra kusterna. Vigtigast
är torskfisket, som har två perioder, den ena
omfattande vinter och vår, den andra sommaren, af
hvilka den förra utan jämförelse intager förnämsta
rummet. Vid Lofoten, der N. sedan gammalt har sitt
bästa fiskevatten, uppgår fångsten årligen från
midten af Febr. till midten af April till 20 à
30 mill. torskar och lemnar fiskarebefolkningen
en behållning af omkr. 5 3/4 mill. kr. Dernäst
kommer loddfisket i Finmarken, sedan det romsdalska
torskfisket. Fångsten af torsk på alla fiskeplatserna
utgör årligen öfver 50 mill. st., för hvilka fiskarena
uppbära 12 mill. kr., under det att värdet af den
exporterade varan uppgår till 29 mill. kr.
(1881–85). Torsken beredes mest till »klippfisk» (saltad
och torkad) samt »torrfisk». Vigtigaste biprodukter
äro tran, som erhålles af fiskens lefver och på
sista tiden exporterats till en tämligen betydlig
del i renadt tillstånd såsom medicintran, rom,
hvilken användes vid de franska sardinfiskerierna,
och fiskguano. Äfven sillfisket är betydande och
representerade i genomsnitt 1881–85 för fiskarena
5 mill. kr. och i utförseln 12 mill. kr. Det under
föregående århundraden så omfattande, hufvudsakligen
på sträckan Stavanger-Bergen, idkade vårsillfisket,
hvilket gaf i vanliga fall 600 à 700 tusen tunnor, har
sedan början af 1870-talet nästan alldeles upphört. I
dess ställe trädde i Nordlands och Tromsö amt det
s. k. storsillfisket, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
