Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya Elementarskolan i Stockholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kokospalmen växer öfverallt och sagopalmen rikligt
i sumptrakter. Däggdjursfaunan är mycket fattig
(den består företrädesvis af pungdjur, flyghundar,
myrpiggsvin, en svinart samt möss), men
fogelfaunan är både rik och lysande. De talrikaste
ordningarna äro paradisfoglar, honingsfoglar,
papegojor och dufvor; deremot äro roffoglar
sällsynta. Innevånarna, hvilkas antal man,
naturligtvis högst godtyckligt, upptagit till 500,000,
äro ett i en stor mängd isolerade stammar deladt
folk, som hör till melanesiska grenen af malajiska
rasen och vanligen betecknas med namnet papúa. I
vestra delen likna de mera Molukkernas ursprungliga
befolkning, i östra delen mera befolkningen på Nya
Britannien och Salomons-öarna. De enskilda
stammarna äro till såväl kroppsbildning som seder
och bruk hvarandra ofta så olika, att man icke sällan
antagit tillvaron af olika folkstammar. Äfven
med afseende på kulturtillstånd finnas stora
skiljaktigheter. I Arfak-bergen i n. v. samt
på några ställen på vestra och norra kusterna och
närbelägna öar finnas mycket småväxta stammar, med
knappt något spår af samhällsskick. På andra ställen
är befolkningen halfciviliserad, och särskildt på
vestra kusten hafva umgänge med malajer och bugi,
som slagit sig ned der och idka handel, samt islam
haft civiliserande inflytande. Många stammar
på denna kust äro, åtminstone på krigståg,
hufvudjägare och i bergstrakterna kannibaler.
Kannibalism är bruklig här och der öfver hela
ön. Den allmänna fientligheten och misstron
mot främlingar hafva till större delen sin grund i
slafjagter samt dålig behandling från köpmännens
sida. Mångenstädes skildras befolkningen som
vänlig, tjenstvillig och ärlig. I allmänhet
äro innevånarna längre in på ön råare och vildare än
kustbefolkningen. – Ehuru sannolikt sedd af Dabreu
redan 1511, besöktes ön först antingen af portugisen
Dom Jorge de Meneses, som på väg från Goa till
Ternate tvangs att söka skydd vid »Isla Versija»,
eller af spanioren Alvaro de Saavedra 1528.
Namnet N. G. erhöll ön (1546) med anledning af
befolkningens likhet med de afrikanske negrerna
i Guinea. Redan 1605 sände holländarna fartyg
till N. G., och sedan Torres 1606 upptäckt
sundet mellan N. G. och Australien, lärde
Schouten och Lemaire känna östra kusten.
Många expeditioner af holländare, engelsmän och
fransmän hafva i nyare tid undersökt kusterna och
samlat vigtiga underrättelser om öns naturprodukter,
men det inre har sällan trampats af någon
hvit man. Tysken A. B. Meyer vandrade 1873 tvärs
igenom vestra delen, och italienaren d’Albertis for
1877–78 på Fly river från södra kusten ungefär
till midten af ön. Holländska regeringen anlade
1828 Fort Du-Bus på syd vestra kusten, men
öfvergaf det 1836, emedan klimatet kräfde för
många offer och de väntade fördelarna ej uppnåddes.
Det oaktadt göra de anspråk på vestra hälften af
ön till 141° ö. lgd, ett område af omkr. 382,000 qvkm.
1884 delade England och Tyskland sig emellan den
östra hälften, så att England gör anspråk på södra
kusten och Tyskland på den
norra (Kaiser Wilhelms land). Gränsen mellan
deras besittningar följer från östra kustea 8:de
breddgraden till 147° ö. lgd, går derifrån mot
n. v. till den punkt, der 6:te breddgraden skär
144:de längdgraden, och sedan mot v. n. v. till 5:te
breddgradens och 1,41:sta längdgradens skärningspunkt.
Enligt »Petermanns Mittheilungen» skulle på tyska
andelen komma 181,650 qvkm. och på den engelska
221,570 qvkm.
Nya Hannover. Se Nya Britannien.
Nya harmoniska sällskapet. Se Harmoniska sällskapet.
Nya Hebriderna, en till Melanesien hörande ögrupp
i Stora oceanen n. ö. om Nya Kaledonien mellan 13°
30’ och 20° 16’ s. br. De erhöllo 1774 sitt
namn af Cook, som upptäckte större delen af
dem, medan spanioren F. de Quiros 1606 höll
den af honom upptäckta största ön för det länge
sökta Terra Australis ock derför gaf den namnet
Australia del Espiritu Santo. Man delar gruppen i
4 afdelningar: de 4 Torres-öarna, de 9 Banks-öarna
(efter botanisten Banks), de 19 ccntral-öarna
samt de 7 södra öarna. De största öarna äro
Vanua Lava (352 qvkm.), S:ta Maria (336 qvkm.),
Espiritu Santo (se d. o.), Aurora (529 qvkm.),
Pentecost (743 qvkm.), Malikolo (2,268 qvkm.),
Ambryra (644 qvkm.), Api (507 qvkm.), Sandwich
(518 qvkm.), Erromango (se d. o.) och Tanna (380
qvkm.). Sammanlagda arealen beräknas till
13,227 qvkm. Öarna äro bergiga och hafva
flere dels slocknade, dels ännu verksamma vulkaner
(den största på Tanna) samt äro klädda med en yppig
växtlighet; särskildt producera de sandelträ i stor
myckenhet. Kusterna äro höga och ofarliga samt
sakna nästan fullständigt korallref. Hamnar äro
sällsynta. Innevånarna, hvilkas antal beräknas
till högst 70,000, äro melanesier, söndrade i
många små, genom inbördes strider skilda stammar, som
tala en mängd språk eller dialekter, hvilka tyckas
vara hvarandra mycket olika, men i grammatiskt
hänseende äro beslägtade med hvarandra.
De äro vilda och krigiska samt ådagalägga dessa
egenskaper i synnerhet mot européer. Med undantag
af Banks-öarnas befolkning äro de inbitna kannibaler.
På ön Aneityum, den sydligaste i ögruppen, äro alla
omvända till kristendomen. Förr och i mindre grad
ännu hemtade Nya Kaledonien, Queensland, Viti-,
Samoa- och Havaii-öarna arbetare från N. H.
för sina bomullsplantager. Under förevändning
att skydda franska nybyggare mot infödingarnas
fientligheter besatte fransmännen ögruppen
1886 trots protester af engelska regeringen,
hvilken fruktade, att en fransk straffkoloni
der skulle anläggas. Enligt en i Okt. 1887
ingången konvention mellan Frankrike och
England skall Frankrike efter 4 månader utrymma
ögruppen.
Nya Holland är det äldsta namnet
på den australiska kontinenten, som numera kallas
Australien. Flere olika nationer göra anspråk
på äran att hafva upptäckt denna verldsdel.
Holländarna äro dock de förste, om hvilka man med
säkerhet vet, att de verkligen landstigit på den
södra kontinenten. (Dirk Hartog besökte 1616
Australiens vestkust, Tasman fullföljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
