Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nylands län, F. Uudenmaan, Finland, omfattar landskapet Nyland v. om Kymmene elf - Ny-lutheranism. Se Gammal-lutheraner - Nyläst. Se Läst - Ny-malthusiansim. Se Malthus, Th. R. - Nyman, Mårten - Nyman, Per - Nymfer var hos forntidens greker i allmänhet en benämning för unga fullvuxna flickor eller äfven för unga gifta qvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Myrans mejeriskola i Sjundeå socken samt flere
mejerier. Slöjdkunnigheten står lågt. Bland
mera kända hemslöjdsalster må nämnas väfnader
från Borgå-trakten. Af fabriksindustriens olika
grenar må främst framhållas sågverksrörelsen
och jernindustrin. 1884 sysselsattes 10 ång- och
18 vattensågar med tillsammans 44 ramar, hvilka
försågade öfver 0,5 mill. st. timmer. 4 masugnar
och 8 jernverk (delvis förenade med mekaniska
verkstäder) voro i verksamhet. Bland öfriga större,
i gång varande fabriksinrättningar må nämnas 12
bränvinsbrännerier, 12 spritförädlingsfabriker, 16
öl- och porterbryggerier, 1 fortepianofabrik, 2 kakel-
och fajansfabriker, 1 porslinsfabrik, 2 glasbruk,
1 sockerbruk, 9 bok- och 3 stentryckerier. Antalet
handlande i länets städer uppgafs till 541,
landthandlandena till 300. Handelsflottan räknade
vid utgången af 1885 45 ångfartyg, om 4,115 tons
och 1,550 hästkrafter, samt 191 segelfartyg, om
19,996 tons. Midt igenom länet gå
Helsingfors–Hyvinge, Hyvinge–Hangö, Kervo–Borgå och en del af
Hyvinge–Riihimäki–S:t Petersburgs banlinier. 1884
funnos inom länet 22 postanstalter och 22 sparbanker,
med en ansvarssumma af 6,22 mill. mark, fördelad
på 14,505 insättare. 5,760 personer, eller 2,7
proc. af folkmängden, åtnjöto understöd af den
kommunala fattigvården. Landskommuner funnos
39, byar 1,296, stadsförsamlingar 7 (deraf 3 i
Helsingfors), landsförsamlingar 40, dessutom 1
grek.-rysk och 1 rom.-katolsk stadsförsamling,
bägge i Helsingfors. Provinsialläkaredistrikt
funnos 4. För den lärda och allmänt medborgerliga
bildningen är bättre sörjdt än i något annat län. För
folkbildningen arbetade under läsåret 1885–1886
97 fasta folkskolor med 3,398 lärjungar. Endast
1 kommun var i saknad af fast folkskola. N:s län
uppställer en aktiv bataljon värnpligtigt manskap
med tillhörande reserv (bataljonens stationsort
är Helsingfors). Årliga uppbådet till den aktiva
bataljonen utgör omkr. 150 man. I Helsingfors
är dessutom förlagd Lifgardets 3:dje, finska,
skarpskyttebataljon, bestående af värnpligtigt manskap
från Finlands alla län. – Se vidare landskapet Nyland.
A. G. F.
Ny-lutheranism. Se Gammal-lutheraner.
Nyläst. Se Läst.
Ny-malthusianism. Se Malthus, Th. R.
Nyman, Mårten, öfversättare, ämbetsman, f. i
Stockholm 1643, blef student i Upsala och utgaf der
ett tal De conservanda linguae patrice rectitudine
et sinceritate (1664) samt öfversättningen Then
underskiöna Psyche ur Appulejus (1666, omtryckt 1690
och 1778), en af de första svenska tolkningarna
från en vitter klassisk författare. N. ingick
sedan på ämbetsmannabanan, blef protonotarie i
Reduktionskollegium, rådman (1686) samt slutligen
(1709) borgmästare och preses i Byggnings- och
handelskollegium i Stockholm. Han afled derstädes
1715. -rn.
Nyman, Per, folkpredikant, född i Vrå socken, Småland,
1794, gjorde sig redan som gymnasist bekant genom
åtskilliga tillfällighetspoem samt blef 1818 student
i Lund och 1820 prest
med tjenstgöring i Vexiö stift. Der blef han en af de
mest omtyckta och af allmogen eftersökta predikanterna
genom sin enkla, folkliga vältalighet, sin lysande
improvisationsgåfva och det glödande trosnit,
som genomvärmde hans föredrag, ehuru de ej egde den
yttre fulländning eller den ädlare smak, som utmärkte
samtida berömda predikoförfattare. Han kallades äfven
till Stockholm och predikade i flere af hufvudstadens
kyrkor med liknande framgång. 1826 utnämndes han
till bataljonspredikant på Vanas (Karlsborg) och blef
äfven garnisonspastor derstädes samt 1835 kyrkoherde
i Vemmerlöf af Lunds stift och 1842 i Stenbrohult
af Vexiö stift. Derifrån förflyttades han 1849 till
Urshult, hvarest han afled 1856. »N:s betydelse och
inflytande på det religiösa lifvet under hans senare
år lär knappast hafva motsvarat hvad man väntade under
den tid, då han först uppträdde som folkpredikant.»
Af hans predikningar utgafs en samling 1860.
-rn.
Nymfer (Grek. nymfai) var hos forntidens greker i
allmänhet en benämning för unga fullvuxna flickor
eller äfven för unga gifta qvinnor. Företrädesvis
nyttjas dock ordet i mytologien om qvinliga
gudaväsenden af lägre rang, nära förbundna med
naturlifvct, hvars ständigt verksamma, närande
och alstrande krafter de representera. Motsvarande
naturens olika riken, inom hvilka de tänktes hafva
sitt hemvist, särskildes flere slag af nymfer, såsom
bergsnymfer (oreader), trädnymfer (dryader), käll-
och flodnymfer (najader), hafsnymfer (okeanider
och nereider). Andra nymfer tänktes vara fästa vid
bestämda orter och benämnas efter dem nysaiska,
lemniska, dodoneiska nymfer o. s. v. Nymferna
föra ett gladt och sorgfritt lif under vexlande
sysselsättningar, än under sång spinnande och
väfvande i skuggiga grottor, än jagande villebrådet
i skogarna, än behagfullt trådande dansen på det
mjuka gräset eller badande i de svala böljorna. Med
åtskilliga gudar af högre rang, såsom Apollon, Hermes
och Pan, träda de ofta i förbindelse och kringsvärma
den jagande Artemis, men fly satyrernas lystna och
efterhängsna slägte. Menniskors blickar undvika de
vanligen, men äro i allmänhet välvilligt sinnade
mot de dödlige och gå dem till handa med många slag
af hjelpsamhet. De besitta läkedoms- och spådoms-
samt äfven trolldomsförmåga; och då de förälskat
sig i någon skön yngling eller man, söka de, såsom
Kalypso och Kirke i Odyssén, med hvarjehanda konster
att qvarhålla honom i sitt våld. Mången fick med
lifvet plikta för den ynnest han åtnjutit, och då
någon plötsligt förföll i vansinne, brukade man säga,
att han var gripen af nymferna (nymfoleptos). Mellan
nymferna och de nordiska sagornas huldror, skogsrå,
elfvor, sjöjungfrur med flere naturväsenden finnas
alltså mångfaldiga beröringspunkter. I äldre
tider synes man hafva tänkt sig nymferna såsom
odödliga i likhet med gudarna, och Homeros låter dem
t. o. m. stundom uppstiga till Olympen för att taga
del i gudarnas lag. Småningom utbildade sig dock en
föreställning om nymferna såsom blott elementarandar,
hvilkas hela existens var fäst vid de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
