Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polen (P. Polska, R. Poljsja), fordom sjelfständigt konungarike, numera del af ryska riket och kalladt Weichselguvernementen - Polén, Fredrik - Polenta (Ital., af Lat. polenta, korngryn, kornmjöl), gröt, som beredes af majsgryn med tillsats af kokt mjölk - Polera (lat. polire), glätta, feja, putsa, bona, glansslipa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förblödda landet sattes den hårde Paskjevitj såsom
oinskränkt herskare. Den ryska regeringens bemödanden
gingo synbart ut derpå att efter hand »russifiera»
hela P. för att sålunda göra det till en lugn och
trogen landsände. Något nytt uppror företogs icke
under Nikolaus’ återstående dagar, ehuru hatet mot
förtryckarna och längtan efter friheten oupphörligt
växte. Deremot synas de polske emigranterna för en
tid hafva haft Posen och Galizien i tankarna, när det
gällde realiserandet af deras upprorsplaner. Under
åren 1846–48 förekommo tid efter annan i dessa
bägge land revolutionära rörelser, hvilka likväl
utan mycken möda kufvades och icke ledde till något
annat resultat än republiken Krakovs införlifvande
med Österrike (1846) på grund af en öfverenskommelse
mellan de östra stormakterna. I det ryska P. blefvo
förhållandena oförändrade ända till Alexander II:s
tronbestigning. Den nye kejsaren tycktes vilja
regera polackerna i en annan anda än hans fader
gjort. Han visade sig angelägen att försona sinnena;
han respekterade det polskt nationella, så långt han
kunde, och vidtog inom flere områden en mängd nyttiga
och frisinnade reformer. På allt detta svarade de
polske revolutionärerna och de ifrigt nationelle med
gaturevolter, lönmordsförsök och adresser, riktade
till P:s ståthållare, storfursten Konstantin, och till
kejsaren sjelf samt innehållande intet mindre än en
begäran om de forna polska provinsernas förening med
konungariket P. samt insättandet af en polsk nationel
styrelse. Följden af polackernas tillvägagående
blef en systemförändring, och det borgerliga kriget
stod snart för dörren. Det utbröt till följd af en
(Jan. 1863) föranstaltad rekrytutskrifning, som
afsåg att ur landet aflägsna de mest revolutionära
elementen bland befolkningen. De unge männen flydde
till skogarna och började der ett guerrillakrig,
hvars högsta ledning öfvertogs af en hemlig
centralkomité i Varsjav. Öfverbefälhafvare öfver
de olika insurgentskarorna voro först Mieroslawski
och sedan Marian Langiewicz. Upproret utbredde
sig äfven till Litaven, Volynien och Podolien, men
vann hos bönder och borgare föga tillslutning. Det
kufvades inom några månader på ett sätt, som väckte
Europas fasa och föranledde Österrikes, Frankrikes
och Englands diplomatiska intervention. De tre
makternas föreställningar kunde ingenting uträtta,
då ryska regeringen viste, att de intervenerande
icke skulle riskera ett krig för P:s skull, och
Ryssland dessutom i den polska frågan hade att påräkna
hjelp af Preussen. Efter upprorets kufvande fördes
i P. och Litaven af män sådana som Berg (1863–74)
och Muraviev (i Litaven 1863–65), hvilka fått namn af
»Polens bödlar», det mest terroristiska regemente. Ett
russifieringssystem började att tilllämpas inom alla
områden och tillämpas ännu, gående ut på att småningom
döda den polska nationaliteten genom att låta den
uppgå i den ryska. Ryska regeringen förstod att draga
bönderna på sin sida genom att (1864) förklara dem för
egare till de gårdar de dittills förpaktat. (Staten
åtog sig att godtgöra egarna.) Alla kloster,
som tagit del i upproret, upphäfdes (s. å.),
förvaltningen af hela den katolska kyrkans egendom
öfvertogs af staten, som försörjde presterskapet
med fast lön (1865), och slutligen lades alla frågor
rörande katolska kyrkan i P. under romersk-katolska
kyrkokollegiet i Petersburg samt förbjöds det
katolska presterskapet all direkt förbindelse
med påfven (1867). Sistnämnda år erhöll P.,
eller, såsom det sedan dess officielt benämnes,
Weichsellandet l. Weichselguvernementen, en ny indelning
i 10 guvernement, hvilkas guvernörer likställdes
med de ryske. 1869 russifierades fullständigt
Varsjavs universitet, föreskrefs, att i skolorna
ryskan ensamt skulle vara undervisningsspråk,
infördes ryska kalendern (gamla stilen), och lades
ledningen af P:s finansförvaltning m. m. under ryska
finansministeriet. 1870 besattes alla domareplatser
med ryssar. Samtidigt blefvo Litaven och Röda Ryssland
fullständigt russifierade. Bergs efterträdare såsom
generalguvernörer öfver »Weichsellandet» hafva
varit grefve P. v. Kotzebue (1874–80) och general
Albedinski (1880–83), hvilka visade någon hänsyn för
nationalkänslan, samt, sedan 1883, general Gurko,
en ifrig förfäktare af det ryska intresset. Äfven den
preussiska regeringen har i de forna polska landskapen
Posen och Westpreussen vidtagit omfattande steg till
deras denationalisering (jfr Posen). I våra dagar
finnes ett nationelt polskt lif endast i Galizien,
der till följd af Österrikes förvandling till en
konstitutionel stat den nationella frihetens grundsats
tillämpas inom alla områden. Hjr.
Polén, Fredrik, finsk literatör, f. 1823 i
Pieksämäki socken af mellersta Savolaks, anslogs i
sin ungdom varmt af sträfvandena för finska språket
och literaturen, hvarför han redan tidigt uppträdde i
den af Ahlqvist o. a. uppsatta tidningen »Suometar»,
det första finska blad, der äfven politiska
ämnen behandlades. Såsom hufvudredaktör för denna
tidning (1852–56) bragte P. dess prenumerantantal
till det då för tiden oerhörda talet 4,600,
hvilken framgång till någon del bör tillskrifvas
hans lätta skrifsätt. Efter en skiftande verksamhet i
publicitetens och skolans tjenst afled P. såsom lektor
i religion vid S:t Michels nybildade lyceum 1884.
O. G.
Polenta (Ital., af Lat. polenta, korngryn, kornmjöl),
gröt, som beredes af majsgryn med tillsats af kokt
mjölk. Kallnad, blifver denna gröt styf; den skäres
då i stycken och stekes i smör. Polenta lagas äfven
af rifven potates och af kastanier.
Polera (Lat. polire), glätta, feja, putsa, bona,
glansslipa, åstadkomma en jämn och glänsande yta
å ett hårdt föremål (af metall, trä, sten, glas,
horn); hyfsa, göra städad eller höfvisk. – Polering
af metaller innebär ett framkallande af metallens
egen glans. Metallbleck poleras delvis endast genom
hamring på städ; kopparbleck fuktas förut med ättika
och salt. Andra metallarbeten poleras antingen genom
bortskaffande af de fina ojämnheterna på ytan eller
genom desammas nedtryckande. Det förra sker genom
slipning eller gnidning med polerpulver, som man
försätter med bomolja eller sprit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
