Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pressen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess anslutning till de ofrälse stånden. Ledningen
af de kommunala angelägenheterna, som gaf prestema
vana och förmåga att röra sig äfven i politiska
frågor, den bildning, hvaraf de voro i besittning,
och framförallt det patriarkaliska förhållande,
som rådde mellan dem och deras församlingsbor,
gjorde dem synnerligen lämpliga att vara de ofrälse
ståndens ledare. Med skäl kan man kalla presterna
under 1600-talet sin tids »folktribuner». Redan mot
Karl IX uppträdde de synnerligen sjelfständigt i fråga
om hans böjelse för kalvinismen, och t. o. m. Gustaf
II Adolf och Axel Oxenstierna måste stundom gifva vika
för deras sega motstånd (jfr t. ex. art. Consistorium
generale). Sin största betydelse fingo de dock såsom
försvarare af böndernas frihet och oberoende gent
emot aristokratiens öfverdrifna anspråk. Tack vare
deras bemödanden och ledning lyckades det de ofrälse
stånden att med konungens hjelp genom reduktionen
tillintetgöra det hotande adelsväldet. Karl XI:s
envälde lemnade ej rum för någon annan myndighet
än konungens, och presterna hade lika litet som de
andra stånden något att säga vid afgörandet af landets
angelägenheter. De förlorade t. o. m. genom 1686 års
kyrkolag den myndighet, som de förut tagit sig, att
vid riksdagarna såsom riks-konsistorium (consistorium
regni) döma i högsta instans i äktenskapsmål,
i stridigheter mellan andlige eller mellan dem
och deras församlingsbor, i befordringsfrågor och
dylika angelägenheter. De voro kraftiga befordrare
af enväldet genom att i sina predikningar för folket
framställa det som en gudomlig inrättning. Mycket
större blef naturligtvis presteståndets inflytande
under frihetstiden, ehuru kanske ej så stort
som före 1680. Presterna tillhörde nämligen i
allmänhet Mösspartiet, och i Sekreta utskottet,
der de vigtigaste riksdagsärendena afgjordes,
öfverröstades de vanligen af adel och borgare, som
för det mesta voro ifriga Hattar. Den förtjensten
måste man emellertid tillerkänna presterna att de
brukade uppträda hofsamt och medlande, till dess den
mot slutet af frihetstiden allt vildare partiyran
grep äfven dem samt gjorde dem strängare och mera
hersklystna än de öfriga stånden. I de vid samma
tid börjande tvisterna mellan adel och ofrälse togo
de lifligt del. Under det gustavianska tidehvarfvet
spelade riksdagen ej någon mera betydande rol. Vid
1786 års riksdag voro presterna likasom de öfriga
stånden i opposition mot konungen, men under de
följande stodo de troget på hans sida. Under tiden
efter 1809, särskildt under de decennier, som upptogos
af striden om ståndsrepresentationens vara eller icke
vara, häfdade presteståndet på ett utmärkt sätt sin
plats såsom ett eget stånd inom riksdagen. En mera
lysande samling representanter än presteståndets
under t. ex. 1830- och 1840-talets riksdagar kan
svårligen något lands historia uppvisa, och visst
är att, om man vill i riksdagsförhandlingarna från
de sista 40 åren af ståndsrepresentationens tillvaro
söka utredningen af någon fråga, så har man närmast
att söka den i presteståndets protokoll. Efter
antagandet af 1866 års riksdagsordning miste
presteståndet sin rätt att utgöra en särskild
del af nationalrepresentationen. Men genom
kyrkomötesinstitutionens införande (se Kyrkomöte
2) har tillfälle beredts presterna att utöfva
stort inflytande i fråga om kyrkans styrelse
och presterskapets privilegier. Med afseende å
dessa privilegier må anmärkas, att prest-enkors
och prostdöttrars förmån att njuta giftorätt och
arfsrätt efter stadslag förlorade sin betydelse genom
k. förordn. d. 19 Maj 1845, och att presterskapets
och dermed likställda personers skattefrihet för
deras gårdar och lägenheter i städerna upphäfdes
fullständigt genom k. förordn. d. 3 Okt. 1873. De
ännu återstående af presterskapets privilegier,
som enligt regeringsformens § 114 ej kunna ändras
eller upphäfvas utan konungens och riksdagens
sammanstämmande beslut och med bifall af allmänt
kyrkomöte, inskränka sig till: rätt att vid
löneförmåner och anslagna fastigheter bibehållas,
ämbetsgårdars, boställens och andra löningshemmans
mer eller mindre fullständiga frihet från
åtskilliga allmänna utskylder och besvär, såsom från
grundskatt, rotering, håll-, reserv- och kronoskjuts,
inqvartering samt kyrko- och prestgårdsbyggnad (jfr
Lagen af d. 1 Maj och 12 Juni 1885) samt enkors
och barns rätt till nådår. Se bl. a. Arfsrätt,
Giftorätt, Inqvartering, Kyrkomöte, Nådår, Tionde.
K. B-n. K. H. B.
Prestexamen (sacerdotalexamen), den pröfning, som
skall af vederbörande domkapitel anställas med den,
som söker inträde i prestämbetet. 1686 års kyrkolag
(kap. 19 § 2) föreskrifver, att detta förhör
skall omfatta såväl humanistiska som teologiska
läroämnen. Denna examen egde ända till år 1831
så mycket större betydelse, som någon presterlig
ämbetsexamen vid universiteten då ännu icke var
i lag föreskrifven, ehuru det visserligen under
1700-talet blef alltmera vanligt, att blifvande
prester någon tid studerade vid akademien och aflade
den såsom förberedelse till gradualstudier afsedda
s. k. examen theologicum. Genom de ännu gällande
k. br. af d. 12 Mars och d. 17 Sept. 1831 föreskrefs
emellertid, att hvarje teologie studerande skulle
vid anmälan till prestexamen förete betyg på vid
universitetet aflagd teoretisk-teologisk examen
(den s. k. dimissionsexamen) och praktisk-teologisk
examen. Sedan K. M:t d. 26 Jan. 1877 på kyrkomötets
hemställan förordnat, att efter d. 15 Sept. 1879
ingen finge i teologisk fakultet inskrifvas, som ej
aflagt teologisk-filosofisk examen eller filosofie
kandidatexamen, ansågs det i prestexamen dittills
förekommande förhöret i humanistiska läroämnen
öfverflödigt. I anledning deraf blefvo de i 19:de
kap. 2:dra § kyrkolagen gifna bestämmelserna angående
prestexamen på hemställan af 1883 års kyrkomöte
upphäfda genom, k. kung. af d. 18 April 1884
(med tillägg genom k. förordn. d. 4 Nov. 1887) och
samtidigt stadgades, att prestexamen skulle omfatta
endast de teologiska disciplinerna, nämligen exegetisk
teologi, systematisk teologi, historisk teologi,
praktisk teologi och de delar af den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
