Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radikal (af Lat. radix, rot), som går till roten af en sak; som afser att upprycka det onda med roten - Radikal (af Lat. radix, rot, grund). 1. Kem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestående förhållandena på det politiska eller sociala
(eller religiösa) området; ytterligt-gående, som hör
till yttersta venstern, »röd»; ytterlighetsman. –
Radikalism, yrkande på djupgående reformer och
på en obeveklig brytning med det bestående. Från
liberalismen skiljer sig radikalismen genom
en viss abstrakt ensidighet och doktrinarism,
i det att den hänför allting till en enda eller
några få grundsatser och vid dessas genomförande
icke skyr våldsamma medel samt icke nöjer sig
med sådana reformer, som för tillfället äro
utförbara. Denna brist på politisk skarpblick
hindrar de radikale från att taga hänsyn till
förhandenvarande omständigheters makt och sålunda
trygga varaktigheten af de nya institutioner man
tilläfventyrs uppbygger, sedan de gamla nedrifvits
till grunden. Radikalismen har vanligen uppstått
såsom motvigt mot en förstockad konservatism, men har
sällan lyckats bilda majoritet. Jfr Konservativ,
Liberal och Reaktion.
Radikal (af Lat. radix,
rot, grund). 1. Kem. Af Lavoisier begagnas ordet
radikal i betydelse af den syrefria beståndsdelen
i en syreanhydrid. Berzelius förstår med radikal
den syrefria delen af syror och baser, d. v. s. af
hvad vi nu benämna syre- och bas-anhydrider. Syrors
radikaler äro negativa radikaler och basers positiva
radikaler. Sedan Gay-Lussac 1815 uti cyan lärt
känna en sammansatt kropp, som i väsentliga afseenden
liknar de enkla saltbildarna, blef sammansatt radikal
ungefär detsamma som en sammansatt kropp, hvilken
i kemiskt afseende liknar de enkla. Ampère visade
1816, att man uti ammoniaksalterna kunde antaga
en hypotetisk, sammansatt radikal ammonium, H4 N,
i väsentliga afseenden lik den enkla radikalen
kalium. Genom Liebigs och Wöhlers klassiska
undersökning af bittermandeloljan 1832 lärde man
känna en syrehaltig radikal, C6 H5 . CO efter vårt
nutida beteckningssätt, som förekom såsom gemensam
beståndsdel uti ett antal organiska föreningar och
benämndes benzoyl. Berzelius kunde dock ej förmås
att betrakta en syrehaltig förening som radikal,
»alldenstund en oxid icke kan vara en radikal. Det
ligger i betydelsen af ordet radikal, att den är en
kropp, som i en oxid förekommer i förening med syre»
(Berzelius »Lehrbuch», 5:te aufl. I, s. 674). – Sedan
Gerhardt visat, att de flesta kemiska reaktioner
kunna uppfattas såsom dubbla dekompositioner,
genom hvilka atomer eller atomgrupper i tvänne
molekyler byta plats, blef radikal detsamma som »de
beståndsdelar i hvarje förening, hvilka genom dubbel
dekomposition kunna flyttas i en annan förening eller
genom en dylik reaktion dit inflyttat». Radikaler
äro således för Gerhardt endast fingerade rester
(Fr. résidus), som vid kemiska reaktioner kunna
flyttas från en molekyl till en annan. Sedan man i
kemien antagit valensbegreppet, blef det tydligt, att
orsaken hvarför en rest af en molekyl kunde förenas
med en rest af en annan molekyl måste vara den att
dylika rester äro omättade eller hafva disponibla
frändskapsenheter. Man kan derför – och detta sker
numera allmänt – såsom radikal uppfatta hvarje omättad atom
eller atomgrupp, som kan antagas förekomma i
en molekyl. Till följd deraf att i en radikal
omättade frändskapsenheter förekomma, måste den,
äfven om den är en atomgrupp, kunna verka såsom
en elementaratom. En sammansatt radikals valens
är beroende af dess elementar-atomers valens. Ett
enatomigt element kan t. ex. icke gifva någon
radikal med ett annat enatomigt element, emedan
en dylik förening nödvändigt är mättad. Deremot
ger ett fleratomigt element med enatomiga eller
fleratomiga element sammansatta radikaler, för
så vidt icke alla elementens frändskapsenheter
äro bundna. Dessa sammansatta radikalers valens är
summan af elementaratomernas, minskad med det antal
frändskapsenheter, som tagas i anspråk för radikalens
existens. I en sammansatt radikal, som innehåller ett
fleratomigt element i förening med enatomiga element,
kunna dessa senare icke utöfva någon kemisk verkan,
annorlunda än såsom bestämmande radikalens valens
och positiva eller negativa karakter. Om deremot en
sammansatt radikal består af fleratomiga element,
kunna alla dessa senare vara verksamma vid kemiska
reaktioner. Exempelvis är radikalen ammonium, H4
N (sammansatt af fyra enatomiga väteatomer och en
fematomig qväfveatom), enatomig genom en qväfveatomen
tillhörande frändskapsenhet. I denna radikal är
således qväfvet ensamt verkande. I radikalen cyan,
= C = N –, kunna deremot kolet och qväfvet, alltefter
omständigheterna, bägge vara kemiskt verksamma, såsom
i cyansyra, OC = N H. I andra fall är kolatomen ensam
verksam, såsom i cyanetyl, C2 H5 – C _ N, eller ock
qväfveatomen ensam, såsom i isocyanetyl, C2 H5 – N =
C. Den kemiska naturen af en radikal, d. v. s. dess
positiva eller negativa karakter, är att i allmänhet
anse som en resultant af den kemiska karakter, som
tillkommer samtliga radikalens elementaratomer. Genom
förening af det svagt negativa qväfvet med det
positiva vätet bildas sålunda en positiv radikal
ammonium, H4 N, men å andra sidan ger qväfvet med det
starkt negativa syret salpetersyrans starkt negativa
radikal, N O2. Svafvel och två atomer syre gifva den
negativa radikalen SO2, men uran den positiva U O2,
hvaraf ses, att den negativa och positiva karakteren
i de sista exemplen beror af den negativa karakteren
hos S och den positiva hos U. I flere fall måste man
antaga, att elementaratomernas grupperingssätt i en
sammansatt radikal utöfvar inflytande på radikalens
positiva eller negativa natur. Radikaler kunna äfven
ibland isoleras. I detta afseende visa dock radikaler
med udda och jämnt antal frändskapsenheter mycket stor
olikhet. Söker man isolera radikaler med udda antal
valenser, erhåller man oftast föreningar med dubbelt
högre molekylarvigt. Den fria cyanen är t. ex. C2
N2, icke C N såsom radikalen cyan; det fria vätet
är H2, icke H; den fria metylen är C2 H6, icke C
H3 o. s. v. Undantag finnas dock, t. ex. N O, N O2
(vid högre temperatur). Deremot möter det ofta icke
några svårigheter att isolera radikaler med jämnt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
