Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rafael, italiensk målare, arkitekt och bildhuggare, en af verldens förnämsta konstnärer, hette egentligen Raffaello (Raffaelle) Santi med tillägget da Urbino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med bibehållande af sin föregångare Sodomas dekorativa
fördelning, i 4 rundbilder allegorier af Teologien,
Filosofien, Rättskunskapen och Poesien, sålunda
försinligande de makter, som i kyrka och stat, enligt
tidens föreställningssätt, beherska menniskans andliga
lif (ett tankeinnehåll, förmodligen gifvet af någon
humanistisk lärd vid påfliga hofvet). Under hvar och
en af dessa målade han stora halfrunda väggbilder,
skildrande inom ett idealt rum församlingen af de
män, som bidragit att införa dessa makter i lifvet: 1)
La Disputa (disputation öfver sakramentet, rättare:
kyrkans förhärligande) visar trons hjeltar och den
religiösa tankeutvecklingens befordrare: högst upp i
halfkrets treenigheten med madonnan, Johannes döparen
samt Gamla och Nya testamentets heliga, nedtill på
jorden altare med hostian, omgifvet af kyrkofäder,
biskopar och kyrkans män ända till Dante, Fra Angelico
och Savonarola (afrättad 10 år förut). 2) Skolan i
Athen förhärligar filosofien och vetenskapen i deras
bägge hufvudriktningar: idealismen genom Platon,
realismen genom Aristoteles, och jämte dem alla
tänkare och forskare, äfven astronomer, musiker
och matematiker, som bidragit till utvecklingen,
sammanställda i sinnrika grupper under en härlig
arkitektur. (På sidan om Aristoteles R. sjelf jämte
sin föregångare Sodoma eller möjligen den lärde
man, som gifvit honom schemat till kompositionen.) 3)
Rättskunskapen l. Jurisprudentia (omkring ett
fönster) symboliseras genom den romerska rätten
(Justinianus lemnar Pandekterna till Tribonianus)
och genom den kanoniska rätten (Gregorius IX
utgifver dekretalen) samt i halfrunden öfver
fönstret tre kardinaldygder. 4) Parnassen (också
öfver och kring ett fönster) förhärligar poesien:
Apollo, spelande violin, på toppen af Parnassus,
som höjer sig ofvan fönstret (ett genialt sätt att
öfvervinna rummets svårigheter genom pyramidal
gruppering på bägge sidor uppåt), med Muserna har
kring sig församlat gamla och nya skalder, bland
hvilka främst märkes Homeros. Dessutom målades
en mängd historiska småbilder med hänsyftning på
de stora grundtankarna, dels i takets svicklar,
dels grått i grått under de stora bilderna och i
fönstren. – I den andra af stanzerna framställde
mästaren himmelska uppenbarelser till kyrkans
och trons räddning. 1) Heliodorus’ fördrifvande ur
Jerusalems tempel visar huru den syriske fältherren,
som plundrat tempelskatten, kastas till marken
af himmelska ryttare, medan påfven under Julius
II:dres drag nalkas majestätisk på sin bärtron. 2)
Mässan i Bolsena skildrar en tviflande tysk prests
omvändelse till tro på transsubstantiationen derigenom
att den välsignade hostian blöder, när den brytes
inför honom. Svårigheten med det i fältet inskurna
fönstret är genialiskt löst genom att altaret lagts
ofvan detta och på sidorna derom trappsteg uppåt,
fylda med karakteristiska figurer. 3) Attila framför
Rom visar hunnernas konung, skrämd dels af påfven
(Leo I under Leo X:s drag), dels genom uppenbarelsen
af Petrus och Paulus i skyn ofvan honom. 4) Petrus’
befrielse ur fängelset framställer i tre sammanförda
bilder olika
moment i förloppet, hållna till samman genom den
mästerliga behandlingen af det nattliga dunklet,
som på olika sätt genombrytes af fackelsken, månljus
och glans från änglarna. Utom dessa fresker finnes
blott en från samma period af mästarens hand,
nämligen profeten Esaias i kyrkan S. Agostino,
som visar ett öfvergående inflytande på honom af
Michelangelos profeter i Sixtinska kapellet. –
Samma mäktiga utveckling som i de monumentala
arbetena visar sig äfven i R:s stafflibilder:
porträtt, icke kyrkliga religiösa stycken och
altartaflor. Bland porträtten märkas Julius II med
sitt karakteristiska hufvud (de bästa i Uffizi och
Pål. Pitti), Bindo Altoviti (i München) och Fornarina
(se d. o.). I sina religiösa taflor från denna tid
upprepar han sina madonnor och heliga familjer, men
med bredare behandling, mera naturalistisk färg och
med landskap, beroende på trognare naturstudier. Hit
höra bl. a. Madonna Alba (Petersburg), M. med diademet
(Louvre), M. Aldobrandini (London, Nationalgalleriet),
den härliga M. della sedia (Pal. Pitti, Florens), en
underbart komponerad bild af mensklig moderlighet,
M. della Tenda (München) och M. del divino amore
(Neapel). Till altarverken höra slutligen två af
R:s yppersta arbeten: Madonna di Fuligno (1511,
nu i Vatikanen) samt M. med fisken (nu i Madrid),
så kallad efter den unge Tobias med sin fisk,
presenterad för Maria med barnet af ärkeängeln
Rafael. – Dermed komma vi till R:s sista period
(1514–20), då han, öfverhopad af arbeten, visserligen
gjorde utkast till kompositioner, men utförde föga
med egen hand, utan lemnade fullbordandet åt sina
lärjungar. Bland hans fresker från denna tid må först
nämnas de, som utfördes i den tredje af stanzerna,
kallad »Stanza dell’ Incendio» efter den förnämsta
bilden, Incendio dell’ Borgo, branden i Borgo (den
stadsdel af Rom, der S:t Peter och Vatikanen ligga),
hvilken släckes genom påfven Leo IV:s korstecken. De
öfriga bilderna framställa Segern vid Ostia (öfver
sarasenerna, 849, under Leo IV), Karl den stores
kröning samt Leo III:s värjemålsed, de bägge sista
ståtliga »ceremonibilder», allesammans anbefallda
såsom smickrande för Leo X. – Den fjerde och största
af stanzerna, »Konstantinsalen», har sitt namn
efter den förnämsta bilden, Konstantinslaget (mellan
Konstantin och Maxentius), den första konstnärligt
genomkomponerade framställning af en strid mellan
massor, som konsthistorien känner, och derjämte den
enda af bilderna i denna sal, som med säkerhet visar
tillbaka på utkast af R., ehuru den icke är utförd
af honom (salens målande inträffade nämligen först
efter mästarens död). De öfriga bilderna i samma sal
torde ej blott vara målade, utan äfven komponerade
af elever. – R:s nästa storverk var dekorerandet af
Vatikanens Loggier (1513–19; om dessa målningar
se Loggia). Ännu ett sådant storverk utförde han
på beställning af Leo X, nämligen kartongerna till
10 tapeter (gobeliner, »arazzi») att hänga kring
väggsockeln i Sixtinska kapellet, hvilka kartonger,
utförda (1515–16) med biträde af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
