Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnhildsholmen, holme i Göta elfs norra gren - Ragnvald Brusessön, jarl på Orkenöarna - Ragnvald Eysteinssön, allmänt kallad Mörejarl, norsk storman i 9:de årh. - Ragnvald Knaphöfde, son till Olof Näskonung - Ragnvald Kollssön, jarl på Orkenöarna - Ragnvald Ulfsson var en namnkunnig jarl i Vestergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
m. Borgen bestod af en hufvudmur, omslutande en
fyrkantig borggård, på hvilken lågo, stödda mot muren,
hus och byggnader för besättning och förråd. På östra
sidan låg ett torn, och på södra fanns ett utanverk
till skydd för porten. Det hela var omgifvet af en
vall med graf. En sakrik skildring af borgens öden, de
verkställda utgräfningarna och de derunder gjorda
fynden har Berg lemnat i »Bidrag till kännedom om
Göteborgs och Bohusläns fornminnen», bd 2, häft. 4
(1883).
Ragnvald Brusessön, jarl på Orkenöarna, var 10 år
gammal, då han 1021 med sin fader Bruse jarl, som
flyktade för sin broder, den af skottarna understödde
Orkenö-jarlen Thorfinn, ankom till Norge, der fadern
hyllade konung Olof den helige och erkände norska
kronans öfverhöghet. Då Bruse förlikt sig med Thorfinn
och återvändt till Orkenöarna, stannade R. qvar i
Norge såsom gislan. Han var konung Olof följaktig på
hans flykt och stred i hans här vid Stiklastad (1030)
samt följde derpå Harald Hårdråde till Ryssland. År
1035 återvände han med Magnus den gode till Norge
och erhöll efter fadern, som under tiden aflidit,
dennes jarladöme på Orkenöarna. Tillsammans med
farbrodern Thorfinn företog han flere härtåg till
Skotland, Hebriderna och Irland, men år 1045 råkade
de i tvist och R. blef slagen i en häftig strid vid
Raudabjarg, hvarpå han flydde till Norge. Samma höst
kom han tillbaka, men blef då af Thorfinn öfverfallen
i Kirkjuvåg och dräpt. Y. N.
Ragnvald Eysteinssön, allmänt kallad Mörejarl, norsk
storman i 9:de årh., åtnjöt i hög grad Harald
Hårfagres förtroende och styrde såsom hans jarl
Mörerne (Nord- och Söndmöre samt Romsdalen). R. blef
genom sin ene son, Torv-Einar, stamfader för
Orkenö-jarlarna och genom den andre, Gånge-Rolf,
stamfader för hertigarna af Normandie. Af sina
samtida kallades han den »rådmilde» och den
»mäktige». Trots sin ådagalagda trohet mot konungen
öfverfölls och dräptes han af dennes söner omkr. 890.
Y. N.
Ragnvald Knaphöfde, son till Olof Näskonung, blef
efter konung Inge den yngres död vald till konung
af uppsvear och östgötar. Vestgötarna hade förut
valt danske prinsen Magnus Nilsson till sin konung,
och då Ragnvald, utan att gislan enligt urgammal
sed blifvit gifven, begaf sig in i Vestergötland,
blef han af bönderna öfverfallen och ihjelslagen
vid Karleby, omkr. år 1130 (se Karleby 1).
Th. W.
Ragnvald Kollssön, jarl på Orkenöarna, hette
egentl. Kale och var son till norske hersen Koll
Kalessön på Agder och Gunnhild, en syster till
Orkenöjarlen Magnus. Vid 16 års ålder reste han
till England och träffade i Grimsby samman med
irländaren Gilchrist, med hvilken han ingick ett nära
vänskapsförbund. Äfven flere derpå följande somrar låg
han ute på resor och var en stor idrottsman, som bland
annat trängde djupt in i den stora Dolstensgrottan
på Söndmöre. Vintern 1129–30 öfverlemnade konung
Sigurd Jorsalafare åt honom
den hälft af jarladömet på Orkenöarna, som
innehafts af hans morbror Magnus. Kale antog då
namnet Ragnvald. När Gilchrist kort derpå kom
till Norge och fordrade att blifva erkänd såsom
konung Sigurds broder, understöddes han af den nye
jarlen, liksom då han under namnet Harald Gille
antog konungatitel. Under striden mellan Harald och
Magnus den blinde, hvilken fråntog R. hans jarladöme,
redan innan han hunnit tillträda detsamma, uppträdde
han också på Haralds sida och sökte efter dennes
seger medelst ett tåg till Orkenöarna återvinna sin
förläning. Detta misslyckades, men ett nytt tåg år
1146 kröntes af framgång, och R. började derpå i
förening med sin fader, Koll, uppförandet af den
präktiga katedralen i Kirkjuvåg (nuv. Kirkwall),
hvilken invigdes åt Magnus jarl, helgon sedan
1135. 1153–55 besökte R., i sällskap med en del
norska pilgrimer, bl. a. Erling Skakke, Jerusalem
och Konstantinopel. Under tiden hade oroligheter
uppstått på Orkenöarna, men R. lyckades dock återtaga
sitt halfva jarladöme. Genom ett försåtligt öfverfall
omkom han d. 21 Aug. 1164. Han förklarades 1192 för
helgon. R. framstår som en i hög grad begåfvad och
vinnande personlighet. Som skald räknades han på sin
tid till de ypperste, och hans verser framhöllos såsom
mönstergilla förebilder. Tillsammans med den isländske
skalden Hall Thorarinsson författade han den bekanta
dikten Háttalykill (d. v. s. versmåttsnycklar), hvars
verser utgöra prof på alla brukliga versmått. Y. N.
Ragnvald Ulfsson var en namnkunnig jarl i
Vestergötland. Hans fader, Ulf, var broder till
Sigrid Storråda, Olof Skötkonungs moder; R. och den
svenske konungen voro således syskonsöner. R. var
gift med Ingeborg, en syster till konung Olof
Tryggvesson. Under de tvister och fientligheter, som
uppkommo mellan Olof Skötkonung och norske konungen
Olof Haraldsson (sedermera kallad den helige), voro
i synnerhet gränsprovinsernas innebyggare utsatta för
olägenheter af mångahanda slag. R:s hustru, Ingeborg,
som var gramse på Olof Skötkonung för hans deltagande
i Svolderslaget, öfvertalade sin man att understödja
Olof Haraldssons förslag om förlikning och vänskap
med Sveakonungen, och i detta förslag ingick
äfven en plan att förmäla Olof Skötkonungs dotter,
Ingegärd, med den norske konungen. Björn stallare
och isländingen Hjälte Skäggeson sändes af Olof
Haraldsson att underhandla om dessa förslag, först
hos R. och sedan hos Olof Skötkonung; men denne var
så vred på norske konungen, att han icke ens tålde
höra hans namn nämnas. Endast genom ett kraftigt
och hotfullt uppträdande af Tiundalagmannen Torgny,
som var R:s frände och fosterfader, tvangs Olof
Skötkonung att göra förlikning med Olof Haraldsson
och lofva honom sin dotter Ingegärd. Men det var
ej Olof Skötkonungs afsigt att hålla det aftvungna
löftet, och då konung. Jaroslaw i Gårdarike friade
till Ingegärd, upptogs detta väl af hennes fader. En
annan dotter af Olof Skötkonung, vid namn Estrid,
kom vid den tiden till R.. som då väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
