Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnvald Ulfsson var en namnkunnig jarl i Vestergötland - Rágoczi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förslag, att Olof Haralds son i stället skulle äkta
henne, och det äfven utan faderns samtycke. Efter
julen 1019 bortgifte ock R. Estrid med norske konungen
i Sarpsborg med vilkor, att hon skulle medföra samma
hemgift och erhålla samma brudgåfva, som förut
hade ofverenskommits med afseende å Ingegärds
giftermål. Följande vår ankommo konung Jaroslavs
sändemän för att få slutligt svar på konungens
anhållan om Ingegärds hand. Hon samtyckte att taga
Jaroslav till äkta med förbehåll att erhålla i hemgift
Aldegjoborg med tillhörande jarlsrike samt att få taga
med sig R. och förläna honom detta jarladöme. Olof
Skötkonung hade ämnat att hårdt straffa R. för
hans tilltag att bortgifta Estrid mot hennes faders
vilja; men på Ingegärds böner tillät Olof slutligen,
att R. fick följa med till Gårdarike, der han
sedan lefde i lång tid och hade stort anseende.
Th. W.
Rágoczi, oriktig form för Rákóczi.
Ragu (Fr. ragoût, af ragoûter, återväcka matlusten),
starkt kryddad, stufvad kötträtt af blandadt
innehåll.
Ragunda. 1. Socken i Jämtlands län,
Ragunda tingslag. Areal 94,916 har. 3,869
innev. (1888). R. bildar med Hellesjö och Håsjö ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Hernösands
stift, Jämtlands Östra kontrakt. – 2. Tingslag
i Jämtlands län, ingår i Jämtlands Östra domsaga
och fögderi samt omfattar socknarna Ragunda, Fors,
Hellesjö, Håsjö, Stugun och Borgvattnet. Areal 3,816
qvkm. 12,290 innev. (1888).
Ragunda elf, benämning på Indalselfven (se
d. o.) efter dess utlopp ur Storsjön.
Ragundasjön. Se Indalselfven.
Ragusa. 1. (Slav. Dubrownik, Turk. Paprovnik)
Stad på östra kusten af Adriatiska hafvet, i många
århundraden en oberoende republik, nu hufvudstad i
ett distrikt i österrikiska konungariket Dalmatien,
ligger tätt vid hafvet vid foten och till en del på de
branta sluttningarna af Monte Sergio, så att de öfre
gatorna äro genom trappor förenade med de nedre. Genom
sina många torn och höga murar har R. utseendet af en
fästning från medeltiden, men är tämligen väl bygdt,
fastän gatorna äro trånga. Stadens folkmängd har
aldrig varit stor. I 16:de årh. uppgifves den till
30–40-tusen; 1880 var den endast 7,245 pers. Sedan
1830 är R. säte för en biskop (det hade förut en
ärkebiskop) och har en teologisk läroanstalt, ett
gymnasium, en nautisk skola samt flere kloster. På
Monte Sergio står ett af fransmännen uppfördt,
ofullbordadt Fort Impérial, och hamnen försvaras af
forten San Lorenzo, Leverono m. fl. Hamnen, fordom
en af de förnämsta i södra Europa, är för liten
för nutidens behof, trots den på 1870-talet byggda
nya vågbrytaren, som skyddar den mot sydvestliga
stormar. Den besökes af 500–600 fartyg årligen,
mest små. Det närbelägna Gravosa (Slav. Gruz),
omkr. 700 innev., vid en rymlig vik. är R:s egentliga
ångbåtshamn. R. var länge det kringliggande landets
industriella och merkantila medelpunkt och hade en
stor handelsflotta;
nu är industrien inskränkt till en obetydlig
tillverkning af siden, läder och likörer. Förnämsta
exportartikeln är olivolja. Handeln med Turkiet
är mera transito- och speditionshandel än aktiv
handel. – Staden anlades af kristna flyktingar från
Epidaurus (nu Ragusa Vecchia, omkr. 10 km. s. ö. om
R., omkr. 700 innev.) i 3:dje årh., och i midten
af 7:de årh. tillkommo andra flyktingar från
det af slaver förstörda Salona. Under följande
tiden införlifvades äfven ett slaviskt element med
befolkningen, och sålunda blef staden en länk mellan
två civilisationer. Staden lemnade skydd åt flyktingar
af alla nationer, förde i allmänhet en fredlig politik
samt ingick fördrag med och erlade tribut åt flere
främmande makter (bl. a. till Turkiet), hvarigenom den
tryggade sin sjelfständighet. Efter Venezias föredöme
utbildade den sig till en aristokratisk republik och
blef mäktig genom sin handelsflotta, som var en bland
de största på Medelhafvet. Republikens område utgjorde
dock aldrig mer än 1,375 qvkm. Pest och upprepade
jordskalf (1520, 1521, 1536, 1639 och 1667) hemsökte
staden, och efter jordskalfvet 1667, som lade en stor
del af staden i grus, återvann den aldrig sitt forna
välstånd. 1806 besattes den af fransmännen, som 1808
beröfvade den dess sjelfständighet och 1809 förenade
den med Illyriska provinserna. 1814 intogs staden af
österrikarna, hvilka genom Wienkongressens beslut
1815 kommo i besittning af såväl R. som Illyriska
provinserna. – 2. Stad uti italienska prov. Siracusa
(Sicilien), vid floden Ragusa. 30,720 innev. (1881) i
de båda kommunerna R. superiore och R. inferiore. I
Grotta Oleosa i närheten bry tes en med bergolja
impregnerad sten, hvilken, sedan oljan utbränts,
exporteras under namn af pietra nera.
Ragusa, hertig af. Se Marmont.
Ragvald, biskopar i Åbo. 1. R. I, biskop 1258–66,
föddes i Östergötland och hade, förr än han anlände
till Finland, varit svenske konungens kansler. Han
införde en skatt till kyrkan, kallad matskott, hvilken
erlades i olika produkter efter de näringsgrenar, som
i de skilda orterna voro förherskande. Han begrofs
i Räntämäki kyrka. – 2. R. II, biskop 1308–21,
föddes på Åland och var kanik vid Åbo domkyrka,
då han valdes till biskop. En långvarig tvist,
som egt rum mellan presterskapet och allmogen i
Nyland om uppbörd af matskott, bilades af honom.
M. G. S.
Rahbek, Knud Lyne, dansk författare och skald, föddes
d. 18 Dec. 1760 i Köpenhamn, blef student 1775 och tog
1777 filologisk ämbetsexamen, men riktade derefter
sitt intresse hufvudsakligen åt den nyare literaturen,
särskildt den tyska, deltog med stor ifver i det då
moderna klubblifvet och skänkte teatern synnerlig
uppmärksamhet. Han skref 1778–79 anonymt Breve fra
en gammel skuespiller til hans sön (omarbetade och
särskildt utgifna 1782), hvari han röjer särskild
förkärlek för det rörande skådespelet och häfdar
skådespelarens värde såsom dygdens tolk. År 1780
uppfördes hans första skådespel, Den unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
