Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rágoczi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historia, Odyssevs och flere porträtt. Vid 1848
års revolution befann han sig i Paris. Under
oroligheterna i Wien uppehöll han sig i München,
hvarifrån han återvände 1850. Då började hans
egentliga verksamhet dels som porträtt-, dels som
historiemålare i den monumentala genren. Först var
det endast enskilda personers beställningar, som
kommo honom till del, och han mötte motstånd inom
akademien. Men sedan han genom sin mäktige beskyddare,
den grekiske baronen Sina, fått från det moderna
Grekland uppdrag att i en storartad komposition i
frisform framställa det gamla Hellas’ kulturhistoria,
utnämndes han 1863 till professor och fick förtroendet
att måla trapphuset i Wiens berömda vapenmuseum. Han
utförde 3 kolossala takbilder, 3 bilder öfver
fönsterna och allegoriska figurer, framställande de
menskliga dygder, som stå i förbund med vapnen. Han
gjorde äfven utkast till målningar i den nya operan,
bland hvilka den förnämsta anses vara den stora
ridån med framställning af sagan om Orfevs. Bland
hans stafflibilder må nämnas Neros triumftåg genom
det brinnande Rom och Cimbrerslaget (bägge i baron
v. Schachs galleri i München) samt öfver 400 porträtt,
bland hvilka många af berömda samtida.
Rahm, Lars Erik, en på sin tid framstående prest
och predikant, född d. 24 Mars 1646, utnämndes
1677 till hofpredikant hos enkedrottning Hedvig
Eleonora samt erhöll kort derefter förordnande att
förestå Ladugårdslands- och amiralitetsförsamlingens
kyrkoherdebeställning. Han befordrades 1680 till
kyrkoherde i Fogdö och Helgarö af Strengnäs stift
samt 1690 till domprost i Strengnäs, hvarest
han med kraft och allvar verkade till sin död,
d. 21 April 1729. R. författade Sundheets-drufvors
bittra vijn och olijoträds liuffliga saft (1713)
i 182 veckopredikningar öfver profeten Jeremias.
J. H. B.
Rahmanije, småstad i Nedre Egypten, prov. Behera,
vid venstra stranden af Nilens Rosette-arm. Vid
R. egde den första mera betydande sammandrabbningen
rum mellan fransmännen och mamlukerna (d. 12 Juli
1798), hvarvid de senare blefvo slagna.
Rahmn, Cornelius, prest, missionär, föddes i
Göteborg d. 16 Juli 1785. Efter att till en början
hafva idkat juridiska studier i Lund egnade han sig
åt teologien och blef prestvigd 1810. Drifven af en
oemotståndlig håg att verka såsom missionär, reste han
sommaren 1817 till London och inträdde i dervarande
missionssällskaps tjenst. 1818–19 predikade han för
bureterna vid Irkutsk och 1819–23 för kalmukerna,
med Sarepta till stationsort. Enär emellertid
hans missionsverksamhet väckt misstankar hos ryska
regeringen, måste han 1823 begifva sig till Petersburg
för att hos vederbörande söka undanrödja hindren för
sin verksamhet. Då detta ej lyckades, återkallades
han till London 1825 samt erhöll i uppdrag att verka
såsom missionssällskapets biträdande sekreterare för
utrikes brefvexlingen. Denna beställning innehade han
till 1833, då han förordnades till legationspredikant
i London och pastor vid
svenska församlingen derstädes. 1840 lemnade han England
och tillträdde följ. år kyrkoherdebefattningen
i Kalfs, Håksviks, Mårdaklefs och Frölunda
församlingar af Göteborgs stift. Död d. 24 Aug. 1853.
J. H. B.
Rai Bareli, 1. Division i kejsaredömet Indien, i
det med Nordvestprovinserna förenade Audh, mellan
Ganges i s. och dess biflod Gumti i n. Areal 12,644
qvkm. 2,756,864 innev. (1881). Divisionen indelas
i tre distrikt: R. B., Sultanpur och Partabgarh. –
2. Hufvudstad i ofvannämnda division, vid Gumtis
biflod Sai. 11,781 innev. (1881). Den har flere
framstående byggnader, bl. a. fyra moskéer, ett i
början af 1400-talet af tegel uppfördt fort samt
naboben Jahan kans, Aureng-Sibs guvernörs, ståtliga
palats och graf.
Raibolini, Francesco, kallad Francia, italiensk
målare, tillhörande den äldre Bolognaskolan,
hvars förnämsta mästare han var, f. i Bologna
1450, d. derst. 1518, fick sin första utbildning i en
guldsmedsverkstad och öfvade sjelf guldsmedsyrket, men
blef sedan myntmästare på grund af sin skicklighet
i stämpelgravering. Hans tidigaste målningar,
t. ex. Den heliga familjen (i Berlin), Stephanus
knäfallande (i Pal. Borghese i Rom), hafva, såsom
Burckhardt säger, något egendomligt dilettantiskt i
sin finhet samt glatta och kalla kolorit. Med 1490
börja hans daterade verk, och då visar sig inflytande
från Costa i Ferrara i en mera lysande färg,
friskare, mera lefvande figurer och rik arkitektonisk
omgifning. Men till dessa kraftigare former kommer en
om de umbriske målarna påminnande sentimentalitet
och blyghet hos figurerna, så att det ser ut,
som om de vore »förnärmade» öfver att man betraktar
dem. Sin begränsning har R. för öfrigt i berättelsen,
framställningen af en handling, hvaremot den lugna
situationen med uttryck af andakt och fromhet är
hans starka sida. Af hithörande bilder må anföras en
altartafla med tronande madonna, helgon och en härlig
musicerande ängel, beställd för Misericordia-kyrkan
i Bologna (nu i stadens pinakotek), Tillbedjan af den
nyfödde Kristus (1499), Kristus som död, omgifven af
helgon (1500), bägge i pinakoteket, en mästerlig
Tronande madonna i S. Giacomo maggiore i Bologna
samt åtskilliga bilder i museer norr om Alperna, i
Louvre, i Musée Aumale, i Berlin (Tronande madonna,
1502), i München (Madonnan i rosengarden, ett af hans
mästerverk) o. s. v. – Med början af 1500-talet visar
sig hos R. en stilförändring, nämligen en viss lust
för dramatisk rörlighet, »ungefär som hos Perugino,
när han kom i beröring med det florentinska måleriet»
(Woermann), men dock utan förmåga att gifva sina
figurer verkligt lif, såsom i Nedtagningen från korset
(galleriet i Parma), Marias kröning (i Ferraras
döme) m. fl. Dessutom försökte han sig samtidigt med
freskomålning, i S. Cecilias oratorium i Bologna,
der hela skolan deltagit i att skildra helgonets lif,
och tvänne bilder härröra från R., nämligen hennes
förmälning och hennes begrafning, utmärkta för
älskvärdhet i figurer och hufvud, men svaga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
