Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raimundus Lullus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under endast kortare tider, emedan andra uppdrag
anförtroddes honom. Såsom befälhafvare öfver
skärgårdsflottan 1789 hade han d. 26 Aug. en affär
med ryssarna vid Porkkala och ansågs dervid hafva
skött sig synnerligen bra. 1791 blef R. konteramiral,
var 1791–94 generalintendent vid flottan, utnämndes
1799 till viceamiral och föredrog 1801–09 såsom
tjenstgörande generaladjutant flottans ärenden
inför konungen. Under 1808 års krig mot Ryssland
förde han derjämte befäl öfver skärgårdsflottan,
till Okt. månad, då han afsade sig detsamma. Af
Karl XIII utnämndes R. 1809 till amiral och 1812
till landshöfding i Gefleborgs län. Han tog 1813
afsked från sina ämbeten och afled i Stockholm d. 23
Sept. 1825. Året derefter utslocknade med R:s broder
friherrliga ätten R. på svärdssidan.
Rajas. Se Raja 1.
Rajidae. Se Rockor.
Rajolering (T. rajolen, af Fr. rigole, ränna,
fåra). Se Djupplöjning.
Rajus, John. Se Botanik, sp. 964.
Rakahu (Fr. racahout des arabes) l. palamoute,
farmak., är ursprungligen en i Turkiet och i
arabiska land begagnad beredning af ållonen af
Quercus Ballota Desf. (L) samt möjligen äfven
af andra ekarter. Ållonen skalas, torkas och
söndermalas, och mjölet blandas med vatten till en
degmassa, som i ett täckt kärl får undergå jäsning,
hvarigenom den bittra smaken försvinner. Massan
blandas sedan med socker och kryddor, torkas och
pulveriseras samt användes till beredande af en
närande, vällingsliknande dryck, jämförlig med
tjockare chokolad. I stället för detta slags äkta
rakahu utbjöds och utpuffades såsom ett synnerligen
helsobringande näringsmedel för åtskilliga årtionden
sedan en finmalen blandning af flere mjölsorter,
kryddor och socker. Detta falska rakahu var ett
fint pulver med svagt rödaktig färg och söt smak.
O. T. S.
Rakel (Hebr. Rachel, lam, får), Labans yngre
dotter, hustru till patriarken Jakob, som efter
14 års tjenstetid förvärfvade henne (se
Lea). Hon födde i Aram sonen Josef, följde sedan
Jakob till Kanaan och dog vid den andra sonens,
Benjamins, födelse i Betlehem. Ännu i dag visas
hennes graf på vägen emellan Betel och Jerusalem.
L. L.
Rakered, f. d. socken i Östergötlands län, numera
förenad med Vikingstad (se d. o.).
Raket (T. rakete, Eng. rocket, Fr. raquette,
af Ital. rocchetta, egentl. liten spinnrock,
en benämning, som raketen erhöll till följd af
sin likhet med en slända med vidfäst spåntott),
en fyrverkeripjes bestående af en med hoppressad
drifsats fylld, vanligen cylindrisk hylsa, fäst vid en
för hennes styrning afsedd stång. Raketen består af
hylsa med stång, drifsats, tändmedel och, beroende
på raketens uppgift, en »försättning» af olika
slag. Hylsan tillverkas vanligen af papper, stundom
af jernbleck och tillslutes (»strypes») ungefår en
kaliber (d. v. s. diameter af hylsans tvärsnitt)
från ena änden, så att endast ett hål, »brandhålet»,
af ungefär 1/4 kaliber återstår. Sedan hylsan blifvit
gjord, börjas »slagningen», d. v. s. satsens
ifyllning. Dervid tillgår så, att hylsan fästes
på ett underlag af ek, kubben, försedd med en
uppstående dobb af härdadt stål, nålen, som passar
till brandhålet och har en längd motsvarande
den urborrning man önskar i raketsatsen. Satsen
ifylles derefter i små qvantiteter och packas medelst
klubbning på sättare, metallcylindrar af olika höjd,
somliga, de som först användas, försedda med hål,
så att de gå ner på nålen, de sista massiva. Den med
sistnämnda »sättare» inslagna massiva satscylindern
kallas »tärning». För att satsen lättare må blifva
jämn, utbytes vid större raketer slagningen vanligtvis
mot pressning. Sedan drifsatsen blifvit inslagen,
laddar man ofvanpå med piplera till 1/2 kalibers höjd,
hvarefter hylsan strypes, ombindes och tillbultas. Vid
signalraketer lägges dock emellan drifsatsen och
pipleran en krutsats; vid försättningsraketer deremot
borras ett hål genom pipleran i raketaxelns riktning,
och försättningen fästes i särskild fastgjord
hylsa öfver pipleran. Försättningen består vid
skottraketer af en krevadpatron, vid lysraketer
af lyssats eller stjernor af olika färger eller
fallskärm med lyscylinder, vid lifräddningsraketer
af räddningslinan samt vid en del krigsraketer af
en sprängprojektil. Drifsatsen är något annorlunda
sammansatt än krutet för att kunna brinna långsammare
och gifva större gnistmängd. Exempelvis må nämnas, att
till 65 mm. lifräddningsraketer nyttjas salpeter 13,
svafvel 2 och kol 3 delar; till perlraketer: salpeter
3, kol 4, mjölkrut 8 och jagtkrut 3 delar. Det
är fördelaktigt att hafva gnistrika satser;
men som satsen blir svagare genom tillsättning
af gnistrika ämnen såsom kol, måste man förstora
den på en gång brinnande satsytan, d. v. s. öka
gasutvecklingen. Detta sker genom raketens borrning,
ty derigenom brinner satsen från midten åt hylsans
vägg. – Sedan raketen blifvit laddad, »inrymmes»
stubin en i brandhålet och raketstången, en lätt
jämntjock trästång af 70–90 kalibrars längd och
vanligtvis rektangulär genomskärning, fastbindes
längs efter hylsan, så att dess ena ände ej når
längre än till pipleran. Vid afbränningen ställes
raketen med hylsan uppåt och stödes ofta i ett
särskildt raketställ, så att den kan stiga i lodrät
riktning. Stubinen tändes, elden ledes till raketens
»lif» eller »borrning», och gasbildningen börjar,
beroende på satsens beskaffenhet och den brinnande
ytans storlek. Vid lika sats växer gasutvecklingen
såsom qvadraten på kalibern. Gasen trycker lika åt
alla håll, men då den ej träffar något motstånd
i brandhålet, utströmmar den genom detta, till
följd hvaraf raketen rör sig i motsatt riktning. Då
satsen är hårdt pressad, förbrinner den lagervis,
hvarigenom gasmängden och följaktligen den drifvande
kraften oupphörligt ökas, ända till dess »lifvets»
väggar äro uppbrända. När sedan »tärningen» brinner,
växer icke gastrycket vidare, utan blir ungefär lika
eller aftager småningom, och raketen faller. Raketens
bana är under tärningens förbränning lik den ur en
slätborrad kanon utslungade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
