Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom. I. Det gamla R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Aqua Claudii, omkr. 42 mil, hvars under
Nero tillbyggda fortsättning öfver Caelius till
Palatinus ännu qvarstår på långa sträckor. Båda
inträdde i staden på en gemensam båge, nu Porta
Maggiore. Af Severus Alexander anlades Aqua
Alexandrina, 14 mil. På högra Tiberstranden
anlades 28 f. Kr. Aqua Alsietina (ännu i bruk),
14 mil, samt Aqua Trajana, omkr. 26 mil (nu Acqua
Paola). Hvilka de andra vattenledningarna voro,
som fattas i det af Procopius uppgifna talet 14,
känna vi ej. Ledningarnas sammanlagda längd besteg
sig till 422 km., och de tillförde Rom på 24 timmar
en vattenmassa af 1,562,000 kbm. Vattnet erhölls för
intet, men dock endast i förut bestämda mängder, som
mättes efter rörens genomskärning. Hela staden var
nämligen genomdragen af ett nät af rör af tegel och
bly, som ledde vattnet från de 247 på högre ställen
belägna vattenkastell, i hvilka det uppsamlades från
ledningarna. Från dessa castella l. dividicula gick
vattnet till cisterner i enskilda hus, öppna dammar
(lacus), springvatten (salientes) och i synnerhet
till de stora termerna; äfven fiskdammar (piscinae)
och konstgjorda sjöar för flottmanövrer (naumachiae)
försågos af vattenledningarna. Under 5:te och 6:te
årh. e. Kr. förstördes vattenledningarna till stor del
och hafva sedermera endast delvis återstälts eller
nybygts. De nuvarande Vergine, Felice, Paola och
Marcia anses lemna omkr. 1,360,000 kbm. på 24 timmar.
Roms folkmängd var enligt den sannolikaste
beräkningen under kejsaretiden (31 f. Kr. – 476
e. Kr.) omkr. 2 mill., deraf antagligen omkr. 900,000
slafvar och 20,000 soldater. Folkmängden hade liksom
sjelfva staden växt från en ringa början: några
herdar i runda löf- eller halmtäckta hyddor. Sedermera
uppstodo ladugårdar med hägnader och uthus;
gårdarna samlade sig på de olika höjderna till
byar. Genom handel och inflyttningar, tvungna
eller frivilliga, växte befolkningen ständigt:
redan Servius Tullius’ mur omfattar ett område
föga mindre än Leo X:s Rom. I början ledde ett
par större vägar och för öfrigt trånga, branta
stigar genom rader af stenkojor. Söderns störtregn
gjorde farlederna ofta obrukbara; vagnar egde endast
gudarnas bilder och deras prester, främst bland dem
konungen. Om stadens utveckling under fristatens
äldre tid känna vi intet. Slutligen sprängdes dock
Serviusmurens band. Det hade blifvit för trångt:
för längesedan hade familjefäderna upphört att hafva
hvar sin gård. Husen sammanbyggdes och upptornades
i flere våningar. De gyttrade sig i dalarna eller
klättrade upp för höjderna såsom ännu i de italienska
bergnästena. Småningom började de förmögne och rike
att bygga stora palats (domus) för eget bruk och
hyreskaserner (insulae) för att fördelaktigt placera
penningar. I 2:dra och 1:sta årh. f. Kr. införde man
stenläggning med stora lavablock; på hufvudgatorna
(viae, bulevarder, och vici, vanliga gator,
eller, om de gingo upp för en höjd, clivi) funnos
trottoarer. Med gränderna (angiportus) var det
nog illa bestäldt. Flere vid bildade ett qvarter
(compitum, senare vicus). Gatorna hade
namn, gifna af olika grunder, t. ex. utom redan
anförda Via nova (»Nygatan»), Vexlaregatan,
Remskärareg., Aciliusg., Tuskg. Omkr. 140 namn
äro kända. Adelspalatsen pryddes stundom med
familjevapnet, köpmannens hus med skyltar. I
gathörnen voro kapell åt Lares compitales och
brunnar. Springvattnen spelade i synnerhet på öppna
platser (areae) omkring tempel eller fritt liggande
(fora voro domstols- eller saluplatser). Campi,
såsom Campus Martius (i inskränkt bemärkelse, närmast
Tibern i n. v.), C. Tiberinus, C. Agrippae m. fl.,
voro mycket stora gräsbevuxna, delvis trädplanterade
platser afsedda för lekar, kropps- och vapenöfningar
samt för religiösa folkfester. Massorna af hus,
tempel och palats afbrötos här och der af park-
och trädgårdsanläggningar (horti): de ryktbaraste af
dessa voro, utom de redan nämnda, Horti Sallustiani
på sluttningen af Quirinalis och på Pincius,
H. Lucullorum på den sistnämnda höjden, H. Maecenatis
på Esquilinus och, på högra Tiberstranden,
H. Agrippinae l. Neronis m. fl. För befolkningens
kroppsliga välbefinnande var dessutom sörjdt genom
badhus (balnea), af hvilka i 4:de årh. e. Kr. funnos
ej mindre än 856. Större anläggningar af detta
slag voro thermae, med hvilka förenades lokaler
för gymnastik, föreläsningar m. in. (se Romerska
bad). Oljan, som vid baden användes i st. f. tvål,
såldes under offentlig kontroll eller utdelades
gratis vid 2,300 mensae oleariae. Vidare funnos 144
offentliga »cabinets d’aisance», (latrinae) samt
t. o. m. 44 bordeller (lupanaria). Mot eldfara hade
man tämligen ofullkomliga sprutor (siphones) och en
af Augustus inrättad polis- och brandkår (vigiles),
som var förlagd i sju stationer. För nöjen åt R:s
befolkning var rikligt sörjdt: cirkus, teatrar och
amfiteater äro nämnda. Domitianus uppbyggde vid
södra änden af sitt stadium ett Odeum för täflingar
i sång, skaldekonst och vältalighet. 28 bibliotek
tillfredsställde i 4:de årh. läslusten. Hadrianus
inrättade en bildningsanstalt, Athenaeum, med
professorer, som handledde vid öfningar i grekisk
och latinsk vältalighet och skaldekonst (förebilder
till »Eloquentiae et poëseos» professorer och
lektorer). Den, som ville idka konststudier, hade
rikt tillfälle: segrande generaler och kejsare
förde till R. de underkufvade landens förnämsta
konstverk. 22 egyptiska obelisker prydde offentliga
platser. Statyer (»ett folk af marmor»), byster och
verk af andra slag smyckade parker, termer, teatrar
och täckta pelaregångar (porticus) samt omgåfvo
slutligen alla större platser och gator. Präktiga
reliefer beundrades på de många triumfbågarna och
templen, ja det fanns åtminstone ett verkligt museum,
i Fredstemplet. Dessutom härmades all verldens
byggnadsstilar och gåfvo sålunda äfven den obereste
romaren ett begrepp om främmande land. I triumftåg,
på circus och amfiteater visades dessa lands djur och
produkter. Rom var under kejsaretiden ett sammandrag
af verlden. – Den förste kristne kejsaren, Konstantin
(död 337), var den siste, som lemnat djupare spår
efter sig i Roms byggnadshistoria. Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
