Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rottesjöhö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tolkningen af en längre, sammanhängande hieroglyfisk
text och kan dermed sägas hafva definitivt
ådagalagt giltigheten af Champollions
dechiffreringsarbete. Utom detta metodiska
och grundläggande arbete, hvars betydelse för
egyptologien icke nog kan uppskattas, utgaf
R. såväl ett mycket stort antal mindre uppsatser
och afhandlingar, införda i »Revue archéologique»,
»Journal asiatique», »Zeitschrift für ägyptische
sprache» m. fl. tidskrifter, som ock åtskilliga,
separat publicerade, digrare verk. bland hvilka må
nämnas Mémoire sur les 6 premières dynasties de
Manéthon (1866), Chrestomathie égyptienne (4 bd,
1869–76), Inscriptions hiéroglyphiques (4 bd)
och Inscriptions recueillies à Edfou (2 bd), de två
sistnämnda utgifna efter författarens död af hans
son. 1860 blef R. professor vid Collége de France,
der han, med afbrott af en längre resa i Egypten,
verkade till sin död, Dec. 1872. R. var en sällspordt
metodisk, samvetsgrann och tillika blygsam forskare;
och, liksom han i Frankrike konsoliderat sin
vetenskap, framstår han också alltjämt såsom detta
lands främste egyptolog sedan Champollions dagar.
K. P.
Rouge et noir [rousj e nåar], Fr., d. v. s. rödt och
svart, ett hasardspel, som äfven kallas trente et
quarante [trangt e kara’ngt], d. v. s. trettio och
fyrtio, spelas med 6 fullständiga kortlekar och
ett icke begränsadt antal spelande. Å spelbordet
finnas två fält, ett rödt och ett svart, på hvilka
de spelandes gjorda insatser läggas. Sedan korten
blandats, tager bankören ett fång kort och lägger
upp af dem så många, att summan af deras point är
minst 31, men ej öfverstiger 40. »Målare» gälla
dervid 10, esset 1 eller 11. Denna kortserie gäller
för det svarta fältet. Bankören lägger derefter en
dylik rad för det röda. Det parti, hvars kortrads
sammanlagda point komma närmast 30, vinner af det
motspelande partiet sina insatsers belopp. I fall
bägge partierna få 31 point, stryker bankören åt sig
hälften af alla insatserna.
Rougemont [rousjömå’ng]. Se Donon.
Rouget de l’Isle [-sjä’ dö lil], Claude Joseph,
marseljäsens författare, född 1760, död d. 27 Juni
1836, var ingeniörofficer i Strassburg, då han
diktade och sannolikt äfven komponerade sin berömda
krigssång (se Marseljäsen). Han fängslades under
skräckväldet såsom rojalist och undgick endast genom
Robespierres fall guillotinen. Senare kämpade han
under Hoche och blef sårad vid Quiberon. Af Ludvig
Filip erhöll han en liten pension. Han utgaf Essais en
vers et en prose (1797) och Cinquante chants français
(1825) med pianoackompanjemang. Dessutom skref han
dramatiska stycken, såsom operatexterna Jacquot(1798)
och Macbeth (1827). A. L.
Rouher [rouär], Eugène, fransk statsman, f. 1814,
började sin bana som advokat i sin födelsestad,
Riom. Revolutionen 1848 öppnade för den arbetsamme,
energiske, vältalige mannen utsigter att vinna de
utmärkelser, efter hvilka han dittills förgäfves
fikat. Han uttalade sig ifrigt för revolutionens
grundsatser och lyckades med sina demokratiska
försäkringar vinna
valmännen i sitt departement. Han invaldes 1848
i Konstituerande nationalförsamlingen och blef
äfven vid de nya allmänna valen 1849 invald i
Lagstiftande nationalförsamlingen. Han slöt sig
snart till republikens president, prins Louis
Napoleon, som i Okt. 1849 utnämnde honom till
justitieminister. Den 26 Okt. 1851 måste R. afgå ur
ministèren, men fortfor likväl att åtnjuta Louis
Napoléons högsta förtroende och var en af de få
personer, hvilka invigdes i statskuppsplanerna. R.,
som var en af ledarna för statskuppen, utnämndes d. 2
Dec. 1851 åter till justitieminister. Såsom sådan
lät han tillsätta särskilda domstolar, dels militära
kommissioner, som bestodo af endast officerare, dels
blandade kommissioner, som bestodo af officerare
och afsättliga ämbetsmän i förening. Dessa olagliga
domstolar dömde 9,769 personer till deportation för
motstånd mot statskuppen. R. utnämndes 1852 till
vice-president i conseil d’état, blef 1855 minister
för åkerbruket, handeln och allmänna arbeten samt
1856 senator. Ifrig frihandlare, inlade R. som
handelsminister stora förtjenster om Frankrike
genom afslutande af handelstraktater med England
(1860), Italien (1863) och andra stater. 1863 blef
han statsminister. Såsom sådan icke blott försvarade
han med en aldrig tröttnande vältalighet, utan rent af
lofprisade infor Lagstiftande kåren alla de politiska
fel, som skulle störta kejsaredömet. Expeditionen
till Mejico t. ex. kallade han »kejsaredömets
största tanke». R. afgick i Juli 1869 från sin
plats som statsminister och utnämndes i stället till
senatens president. Efter kejsaredömets fall (1870)
flydde han till England, der han s. å. uppsatte
en tidning, »La Situation-», som bekämpade den
franska nationalförsvarsregeringen. Efter krigets
slut återkom han till Frankrike och invaldes 1872
af Corsica i nationalförsamlingen, der han blef
det bonapartistiska partiets ledare, hvilket han
äfven förblef i deputeradekammaren, som han tillhörde
1876–81. Alla R:s försök att förbereda en ny statskupp
misslyckades fullkomligt. 1881 drog R. sig tillbaka
från det parlamentariska lifvet och afled 1884.
E. W.
Roulade [-la’dd]. Se Rulad.
Roulers [-le]. Se Rousselaere.
Roulette [-lä’tt]. Se Kritteckningsmanér och Rulett.
Roumanille [-ni’j], Joseph, provençalsk skald,
f. 1818 i Saint-Remy, var först skollärare,
derefter korrekturläsare och öppnade i början af
1850-talet bokhandel i Avignon samt verkade genom
sitt initiativ kraftigt för den provençalska
vitterhetens återuppväckande. Han utöfvade
från början stort inflytande på folkets sedliga
luttring, dels genom sina friska och oskuldsfulla
skaldestycken, dels genom satiriska ströskrifter och
berättelser, i hvilka han med godmodig glädtighet
gisslade bl. a. folkuppviglarna i bygden efter
Februari-revolutionen 1848. R. är ständig sekreterare
i det af honom stiftade Félibre-förbundet (se
d. o.) och utgifvare af tidskriften »Armana
provençau». Bland hans utgifna arbeten märkas
diktkransen Li margarideto (Tusenskönorna;
1847), den komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
